Råttor iFokus

Råttor

Etikettråttägare
Läst 588 ggr
Josse016
0

Mental förberedelse för att säga farväl.

Jag har så svårt för att ta ett farväl, vare sig det gäller människor eller djur så
klarar jag inte av det.
Nu har jag hamnat i en hemsk sits eftersom min ena råtta ändrat sitt beteende totalt och gett sig på sin bur kompis och bitit mig vid flera tillfällen rätt så allvarligt.
Jag rådfrågade veterinären här i Eskilstuna och avlivning är nu bokad på Torsdag.
Hur f*sen förbereder man sig för ett farväl av sin älskling som inte ens är 1 år än?!
Så fort jag ser honom i buren eller tänker på honom så faller jag i gråt konstant och det knyter sig verkligen i magen. 

Någon som har råd att ge?

JenniferSoderberg
0
#1

Stackare, det är verkligen inte lätt.. ❤️

Men jag hade väl tänkt på kastrering innan avlivning, då dom oftast blir lugnare då.

Om det nu är en hane dvs..


Josse016
0
#2

Ja jag har funderat på kastrering men när jag pratade med veterinären så fick hon det att låta som att risken är stor att han inte återgår till sitt normala eftersom han verkar visa tydligt avvikande beteende från det normala. Så hon tyckte att det var bättre att han fick somna in för vare sig han eller jag skulle må bra av att ha honom separerad från flocken och dessutom vara rädd för honom.
Men hon skulle ta sig en titt på honom först och se om han har någon sjukdom eller så som kan påverka hans beteende men enligt henne lät det bara som en aggressiv råtta.

Jag har pratat med bekanta som har råttor om dom skulle kunna tänka sig att ha honom hos sig och försöka ändra hans beteende ( som haft råttor en längre tid och är erfarna ) men tyvärr var det ingen som hade tiden att ta hand om honom eftersom det är en sådan lång process att försöka göra något åt hans beteende OM det ens går :(

JenniferSoderberg
1
#3

Då han knappt är ett år, kan det lätt vara 'tonåren' som spökar, då kan dom bli aggressiva, men en kastrering brukar oftast funka, hade en vän vars råtta blev JÄTTE aggressiv i 'tonåren' och efter kastreringen vart han världens gosigaste plupp. :3


Josse016
0
#4

Hm, ja då är det helt klart ett alternativ.. konstigt att inte veterinären nämnde något om detta, för jag fick ju uppge namn och födelsedatum och när jag beskrev honom så sa jag ju även att han va under 1 år.. Aja ska helt klart ta och ringa imorgon och överväga en kastrering först :)

JenniferSoderberg
0
#5

Gör det. (:
Vill gärna veta hur det går!


Josse016
0
#6

Absolut, kommer skriva här igen :)

Lamina
3
#7

#4 För att veterinärer är i allmänhet sjukt okunniga när det kommer till råttor och andra små gnagare. Jag tror helt klart kastrering kan hjälpa. Det finns ingen garanti, men jag skulle mycket hellre ta den chansen och kunna säga att jag verkligen prövat allt.

//Lamina

Before we work on artificial intelligence, why don't we do something about natural stupidity?

Mymlan&Vifs
0
#8

En vän till mig hade två hanråttor som blev aggressiva i tonåren och slogs så att de blödde. Ingen blev vare sig avlivad eller kastrerad, utan båda råttorna hölls separerade i 2-3 dagar. De fick bo mitt emot varandra i varsin bur, tillräckligt nära för att kunna se och interagera med varandra på håll, men tillräckligt långt ifrån för att de inte skulle kunna slåss. De fick däremot vara ute samtidigt under uppsikt. Efter den perioden var råttorna mycket lugnare och kunde umgås som vanligt med varandra :)

Josse016
0
#9

Idag somnade min älsklings bebis Jerry in. Känner mig så otroligt hemsk och gjorde allt för att inte tjuta sönder så fort man kom in till djurkliniken.. lyckades man bra med, folk bara tittade på mig när jag bölade sönder… Jag pratade med veterinären om kastrering men av de hon kastrerat så slutade det med att låta djuren få somna in i alla fall. Jag har blivit biten så pass många gånger så veterinären tyckte detta var det absolut bästa för råttan för något var fel, han mådde inte bra :(..

Vermin
0
#10

Beklagar 😕❤️

Josse016
0
#11

Tack ♥

JenniferSoderberg
0
#12

Åh, beklagar..

Styrkekramar till dig! ❤️


Josse016
0
#13

tack ❤️