Hej forumet,

Vi upptäckte en tumör i ljumsken på en av våra råttor i helgen. I normala fall skulle vi ĺåtit operera bort den direkt, men situationen är lite speciell:

Vi hade tidigare tre råttor. I våras fick en av dem en tumör(jag skrev lite om det här på RiF) som opererades bort, och efter många turer mådde hon till slut ganska bra. Hela tumören gick dock inte att få bort, så vi har gått och väntat på att den ska växa till sig igen, vilket den nu börjat göra. Då den vuxit från bitar som sitter för illa till för att få bort kommer vi inte att låta henne opereras igen utan gå så länge hon kan med den och sedan få somna in. I nuläget ser det ut att ske om några veckor eller så.

Vår andra råtta dog ganska hastigt för ca en månad sedan, och det är vår tredje råtta som vi nu hittat en tumör på. Hon är 1,5 år gammal och därmed året yngre än de andra två. Innan vi hittade tumören var planen att hitta sällskap till henne så att hon inte skulle bli ensam när vår sista tant inte orkar med sin tumör längre.

Nu när vi hittat tumören har vi ett dilemma. Å ena sidan vill vi ju ge vår fina tjej samma möjlighet som vi gav vår andra råtta som ju opererades.  Å andra sidan så är både råttan och tumören annan den här gången.
Tumören som hon har sitter redan nu i ljumsken, vid analöppning, tarmar och urinrör. Det är exakt där tumören sitter på vår tant också, med anledning av att det av tumören som satt i ljumsken inte gick att operera bort. Veterinären vi var till med vår tant för någon vecka sedan tyckte inte att vi skulle operera bort tumören på vår tant. Samma veterinär tittade på minstingens tumör, men var då väldigt vag om huruvida han tyckte vi skulle operera eller ej. Det han sade var att vi skulle fundera ordentligt och tänka i två steg, dvs. att tumören har stor risk att komma tillbaka. Han sade att han kunde prova med att sätta in en p-stav för att fördröja tumöråterväxt, men att det ändå brukar ge resultatet att tumörer sedan dyker upp på flera ställen och växer snabbt efter att staven slutat verka, efter 2-3 månader.

Läkningen efter att vi opererade vår tant var mycket besvärlig. Då snittet gick ner i ljumsken gick det upp när hon rörde på benet. Det tog en månad,men det läkte till slut. Hon fick ha kroppsstrumpa på sig med förband och kunde inte bo med sina kompisar under hela tiden då vi var tvungna att hålla henne under sträng uppsikt dag och natt för att hon inte skulle vara på såret.
Den här tumören som vi funderar på att operera nu sitter helt i ljumsken. Frågade veterinären specifikt om det, men han sa att snittet måste gå i ljumsken.
Vi vet inte hur vår minsta råtta skulle klara en komplicerad läkningsprocess där hon måste vara ifrån buren länge då hon är osäkrare än vår tant, och ibland blir stressad och vill hem till buren igen. 

Är det någon här som har erfarenhet utav tumörer som sitter så som den gör på vår tjej? Har ni opererat dem, och hur gick det? Fick de bort hela? Kom den tillbaka? Hur gick läkningen?
Och om vi opererar och våran tant sedan måste somna in, finns det möjlighet att låna en vuxen råtta från en uppfödare att ha som sällskap? Skulle det vara lugnare för en kanske nyopererad, lite osäker råtta att få en vuxen råtta som kompis än två småttingar? Och hur funkar det att sätta ihop två vuxna honor? 

Vi är lite nedstämda just nu. Efter vad veterinären sagt och hur det gick för vår förra råtta känns det som att det bästa scenariot är att läkningen är okomplicerad och tar enbart knappt en vecka, sedan kan hon sättas tillbaka i buren med tanten. Sedan får hon nytt sällskap när tanten dör och lever tills tumören kommer tillbaka efter ett par månader som bäst. Det värsta scenariot är att läkningen blir lång och jobbig, som för vår tant. Att vår minsting inte klarar av det lika bra psykiskt och/eller att såret inte läker och vi måste avliva. Eller att tumören kommer tillbaka redan innan läkningen är klar och att hon därmed inte fick så mycket mer tid, och den tid hon fick var jobbig för henne.
Vi är i efterhand mycket tacksamma över att vi slapp avliva vår tant under hennes läkningsprocess, vilket veterinären rådde oss till. Vi fick hjälp utav en tjej här på forumet som var helt fantastisk och hjälpte oss igenom det. Det hade känts hemskt att hennes sista tid i livet skulle vara veckor av kroppsstrumpor och en liten bur utan kompisarna.

Vi har försökt få kontakt med vår veterinär på Blå Stjärnan igen för att diskutera mer med honom och ställa fler frågor, men han är inte där igen förrän på måndag. 

Nu blev ju det här väldigt långt.. Ska försöka sammanfatta. Det vi är oroliga för den här gången är:
1. Att tumören sitter värre till och att hela kanske inte går att få bort
2. Att såret blir att sitta helt i ljumsken och kanske därför blir svårläkt
3. Att vår lite nervösa minsting kommer behöva vara ensam i en liten bur först och sedan få nytt sällskap då när hon är nyopererad och ömtålig.
4. Att vi går igenom något som är väldigt jobbigt för henne bara för att se att tumören är tillbaka igen innan såret ens läkt helt.
5. Att hennes sista tid blir ett lidande istället för lugn och tillsammans med sin kompis.

Det som talar för en operation är:
1. Att hon förtjänar chansen om den finns
2. Att det känns fel att inte göra ALLT man kan för ett djur innan det eventuellt avlivas.
3. Att det kan bli bra! Om det aldrig blev bra när såna här tumörer opererades skulle väl veterinären inte ens nämna det som ett alternativ till senare avlivning? Det han sade var att enligt hans erfarenhet kommer de oftast tillbaka igen efter någon månad, men vad betyder oftast?

Vi sitter helt fast och vet inte alls vad vi ska göra… Alla idéer och råd är välkomna, och även tips på var man får tag på en låneråtta (gärna i närheten av Göteborg) om det blir aktuellt.