Råttor iFokus

Råttor

Etiketthälsa-skötsel-beteende
Läst 515 ggr
[ariella77]
0

Omplacerings råttor

I går tog vi till oss två tanter på 2 år som behövdes omplaceras. Den ena är dräktig, men har redan intressenter på dem. Efter en kort rangordnings tjafs utan bett eller skador fungerar tanterna bra tillsammans med tonåringarna. 2-åringarna har varit tillsammans innan och är systrar. De har bott hos en och samma ägare hela tiden fram tills nu.

Både jag och Niji blev bitna i går av den icke dräktiga honan men min magkänsla säger mig att de behöver några dagars lugn och ro samt att vänja sig vid oss och sin nya miljö. Nu på morgonen nosade de bara på mig genom gallret. 

Säger min magkänsla rätt eller är det bara avlivning som kvarstår? Ska jag ge henne en vecka eller vad tycker ni?

kigon
1
#1

Tycker att tänka på avlivning är alldeles för fort när det kommer till en helt ny råtta när ni inte vet om det är aggressivitet, rädsla, vana, stress, mm.

Tror personligen chansen är väääldigt liten att hon bet dig utav ren aggressivitet, utan det har säkert blivit så att det är stress eller rädsla. Detta kan ju vara enbart från flytten eller så kan förra ägaren inte ha spenderat tid med dem eller format något förtroende (känns mest troligt då hen omplacerar en 2 år gammal dräktig hona), vilket kan forma en rädsla inom dem för människor, eller en vana då de tror det är normen. Själv tycker jag man ska arbeta med det i månader innan man ens funderar på avlivning om det inte är klart att det är direkt aggressivitet utan anledning, hon är ju ganska gammal så hon kan leva ut sina sista månader med väldigt lugnt arbete för att få henne att lita på er.

Men det beror ju på, om man visuellt ser att hon är väldigt stressad av att ni är nära buren eller börjar må extremt dåligt av er så kanske avlivning vore det skonsammaste för henne, men iom att hon precis har flyttat och ni inte har ens påbörjat en metod för att fixa det tycker jag det låter väldigt förhastat, även en vecka låter väldigt förhastat enligt mina egna principer 🤪

Min ena råtta Rebell gillar inte människor alls, men när vi kom till förståelse att bita och skada mig inte är ok, och att hålla på och kela och bolla med henne inte är ok, så blev det lite av en jämngrund mellan oss, vilket fungerar finfint då hon litar på mig och jag litar på henne även om hon inte är ett direkt "sällskaps"djur. Tycker det är viktigast att jobba för det förtroendet även om råttorna visar sig att inte gilla människor överlag efter bitandet upphör 🙂

Här kan du läsa artiklar: 1, 2, 3 (1sta är mer för bitskna situationen och andra är väldigt viktiga efteråt)

/ Kigon, medarbetare på djurpyssel ifokus.

zickan
1
#2

Håller med ovanstående. För tidigt att tänka på avlivning. Vänta minst 1-3 månader skulle jag vilja säga beroende på hur illa det är och vad det är för omständigheter. 

Ett tips är att kontakta tidigare ägan och fråga på om den honan uppvisat nått liknande i deras hem. Har hon bitit innan eller varit "skum". Vet man om det varit eller inte innan också, så har man lite mer underlag till varför den kanske biter nu. 

Men sedan att byta hem är en del stressande bara där. Vissa klarar det bättre andra sämre. Även om intro och de funkar med nya, så är det också en viss spänning, stress osv med ny flock. Ev ny flockuppgörelse osv. 
Att kompisen är dräktig så sjukt sent på livet är en stor påfrestning för den honan och du bör läsa på en del om vad som kan hända för problem. Och lite på hur du kan hjälpa den honan. Massa näringsrik mat och rätt viktigt är kalkrik mat. Det skulle hjälpa den gamla tanten en del. Risken finna att hon inte får ut ungarna eller andra problem dyker upp. Så bra att va förberedd, påläst om du inte redan är det. Även smart att kika runt på veterinärer om det finns nån nära som ev kan göra akut kejsarsnitt eller ev hjälpa om det strular. Är man ny och inte jättekoll. Så är det mycket skönt och kontakta en uppfödare innan man kan ringa dygnet runt för rådfrågning. Skönt för ens egna nerver om inte annat :-). Vet du inte frågade om den honan. Men pga ålder kände jag att jag bara behövde skriva en rad. 

Den som bet kan va stressad av miljö och flockbytet. Hade ni nått på händerna som kan ha luktat gott. En matglad råtta kan bita till först och tänka sedan. Ska inte bita hål men ibland har de bara brottom. Eller kan det va att hon ser illa och osäkerheten med det slog lite avigt. 

Var det bara i buren hon bet?. Det i sig kan bero på att hon känner sig otrygg, trängd, eller har utvecklat ett burbeskyddande beteende. Även de som blir burbeskyddande kan va goa, men man får tänka på att de vaktar sin bur och kanske locka ut och inte plocka ut. 
Har honan inte bitit hål innan nu så känns det inte riktigt som det beror på östrogenerna(hormonerna)/dominans pga sin höga ålder. 
Dock finns det en del äldre tanter som kan bli lite griniga som äldre fast de varit de mest underbar under livet. Osäker på orsaken där. Men kan va att de bara vill ha lugn och ro. Vi mäniskor kan också bli griniga på äldre dar, eller ha sämre dagar. 
Sedan finns det andra sidan som är att hon kan ha ont. Känna igenom efter knölar/svullnader på kroppen, ofta brukar man kunna känna svullnad i lymferna "kinnet bakom armarna". Blod/var eller luktar illa i örat kan tyda på infektion och tumör/canser, kommer det trögt slem/blod från vaginan osv kan det ocså tyda på infektion, bakterier osv. 

Så avvakta och låt tanten stressa ned. Komma till rätta, lära känna er. Bjud på mat. Varna när ni kommer till buren och sätt inte handen framför nosen innen i buren innan i sagt hej med liten klapp på ryggen eller likande. Har hon dålig syns så kan det underlätta.

/ zickans.com uppfödare av tamråttor och guldhamster i Västerås
Värd på Råttor, Exotiskadjur.

[ariella77]
0
#3

Avlivning. Nej. Bara efter ett par dagar är hon hur go som helst men är öm i kroppen. Sen hon och de andra honorna flyttat till ett omgjort barbiehus (i trä), är det lättare att få tag på henne och då kan man ta henne utan att klämma om henne. Hon är ofta framme och nosar och smakar på våra fingrar. Hon är blyg å försiktig men ändå snäll och lätt att ta efter att man pratat lite med henne och att hon sett att de andra är framme och pratar med oss. För att vara 2 år och inte så mycket hanterad så är hon en väldigt bra råtta och jag är glad att vi hittade varandra.