En sista helg...
Ja, de är det sista jag får med mina killar…hämtade dem i början på februari, och har blivit såååå fäst dom, de är så mysiga! Men Jace började bli sned förra veckan, och det gick riktigt fort…vi kunde inte få veterinärtid förens två dagar senare, och då va han riktigt sned åt vänster, kunde knappt klättra, och hängig…veterinärerna här är inte kunniga om råttor alls, de sa det själv när jag ringde, men de va supertrevliga,undersökte och kollade, ringde många samtal till andra veterinärer, faxade och diskuterade och sökte på internet. Vi fick olika sorters antibiotika och bakteriedödande mediciner som vi nu gett sen i måndags, men killen blir bara sämre och sämre…nu har han börjat på nästan som epileptiska anfall, faller omkring på sida/rygg, rycker och skriker. Jag ser på honom att han inte mår bra, och en råtta på knappt fem månader SKA klara av att leka och busa, annars tycker inte jag de har ett värdigt liv så jag tog beslutet redan i onsdags att han ska få somna in…Och nu har även hans bror visat samma symtom + att de är så otroooligt fästa i varandra så de kommer få somna in tillsammans…vill inte riskera att han blir lika sjuk PLUS att han kommer få sitta ensam tills jag har fixat nya råttor vilket kan ta ett tag, och det vet jag att han inte kommer må bra av, då han hänger efter Jace hela tiden….Så på måndag kommer de få somna in, endast 4,5 månader gamla…Sitter här och funderar dygnet runt om det är mitt fel att de blev SÅ sjuka, men jag kan inte komma på vad jag kan ha gjort fel 😕 Usch, kommer bli en fruktansvärd helg med många tårar…Tänk på oss å måndag, framförallt dessa killar som får somna allt för tidigt…
Bilden är från när vi var hos veterinären, och jag för första gngen hittade stället att klia honom få för att få honom att somna…under hakan och på kinderna va absoluta favoriten ❤️
Simon <3
Och Jace, mina underbara pojkar <3
Usch tårarna rinner bara av att skriva det här…skuldkänslorna är så enormt stora, trots att jag inte vet vad jag kan ha gjort för fel…Att det ska gå så hemskt fort att fästa sig i de små liven 💔 Va ju inte såhär det skulle bli när jag skaffa råttor igen…börjar bli avskräckt för att skaffa fler…
Ååå vad sorgligt! Ska verkligen tänka på er i helgen hjärta* Kram
Innan du går hemifrån, kolla både en och två gånger så att du är säker på att du har huvudet med dig!
Usch :(
Låter som hjärntumör/hjärnblödning :(
Min blogg med olika tips & trix, fakta och råd för små husdjur!
http://catchfatch.bloggplatsen.se
Ja jag tycker också det verkar som det, men att båda fick det så tätt inpå….halv 12 på måndag fick vi tid
![[soffan :>]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Det hände liknande med mina råttor jag hade och dom var cirka bara ett halvår dom med :(
Kan de ha ramlat ner någonstans i buren? "/
Min blogg med olika tips & trix, fakta och råd för små husdjur!
http://catchfatch.bloggplatsen.se
Ska tänka på dina råttisar och dig Kram
#8 En bra fråga att tänka på men jag tror inte att de har ramlat och drabbats av precis samma symtom. Det låter ganska osannorlikt. Hade bara en av råttorna drabbats vore det mer troligt.
Det är alltid bra att tänka på att inte ha för mycket fallhöjd i buren :D.
Råttägaren har troligen inte gjort fel utan det känns som om otur i livets lotteri låg bakom det obehagliga utfallet.
Jag beklagar sorgen och känner med dig TS.
#10 Nej, det känns ju ganska otroligt att båda råkat ut för samma sak MEN det kan ju hända :)
Tex så kan de ha ramlat ner tillsammans vid lek eller om de finns någon hal hylla så att de glidit av eller liknande :)
Kan ju även hänt utanför buren fast att man inte märker det förän efteråt? :)
Lider med TS!
Min blogg med olika tips & trix, fakta och råd för små husdjur!
http://catchfatch.bloggplatsen.se
Blir så ledsen för din skull då jag läser detta.
Det är naturligt att hjärnan letar en "orsak"& ofta blir det ju så den skapar en känsla av att man kunde gjort på ett annat sätt, -även om man inte vet på vilket sätt detta skulle ha varit..
Kommer att tänka på mina första pojkar, Tore& Blixten.. De kom från djuraffär från början, men bodde hos en barnfamilj innan de omplacerades& hamnade hos mej. De hade riktigt risigt immunförsvar båda två, -& troligen inte de bästa förutsättningarna då de kom från grossist& spenderade sin första tid utanför syskonkullen i en djuraffär..
De var så snälla, fina& fantastiska på alla sätt, men led båda av kronisk öroninflammation, troligen orsakad av mycoplasma. De fick liksom dina pojkar olika antibiotikabehandlingar, men ingenting hjälpte..
Sände skrapprov t SVA f analys, som inte visade något, (vilket får mej att misstänka mycoplasma, då det endast syns i blodprov.)
Kändes som att jag gjorde allt fel, fast jag gjorde allt vad jag kunde efter det jag visste då.. Det känns fortfarande, fast det är ganska länge sen nu..
Tänker som så att om dina pojkar är i så dåligt skick som de är just nu, så är nog ditt beslut om avlivning det rätta..
Det är så sorgligt, men den tid det skulle ta för att ta rätt på vad de exakt lider av, samt vilken antibiotika som skulle hjälpa, (-om det finns någon(?) ) , finns kanske inte.. Om den ena mår såpass dåligt att han tippar omkull& skriker, så är det definitivt inte bra& inte så goda chanser för tillfrisknande, -iaf inte med de möjligheter du& din veterinär verkar ha. …som jag tänker iaf..
Tror du fattar rätt beslut ändå, fastän det är så sorgligt& tråkigt som det är..
Vet inte om det är fel av mej att fråga.. men, vilka mediciner har de fått utskrivna? ..Tänkte om det finns någon chans att det finns någon lämplig antibiotika ni inte provat än, som skulle kunna hjälpa dem att bekämpa infektionen..? (Respekterar fullständigt om ditt beslut är att inte försöka, & utsätta dem för mer& låter dem somna in ihop som planerat.)
Hoppas ni har en fin sista helg tillsammans, då det nu verkar bli på det viset, -& hoppas ni får träffas igen en dag, -liksom de flesta av oss hoppas, -att vi får träffa våra älskade vänner nångång igen i framtiden.
Kram. ❤️
Har haft så mycket hyllor och hängmattor så det känns nästintill omöjligt för dem att ha ramlat ner…. #12 vi fick azitromax och vibranord utskrivet Tack för alla gulliga kommentarer, nog kommer jag se mina älskade pojkar igen nån gång
Starta ny diskussion