jag stod i en djuraffär i stan och kollade på de söta kaninungarna de hade fått in, och så biter ngt tag i mina byxor, och jag vänder mej om och ser 2st stooooooora pepparkornsögon och långa fina morrhår…och jag satt och kollade på denna söta lilla varelse och bestämde att råttor var ju rätt så söta, så jag började läsa på om råttor, och blev bara mer och mer sugen på att skaffa råttor, så jag tjatade på mina föräldrar om att de skulle gå med på att jag skulle få ett par i födelsedagspresent, men det var ett tvärstarkt nej

men så en vecka innan jag fyllde år så var jag och morsan uppe på stan för att jag skulle på synundersökning, och på vägen hem så svängde hon plötsligt in på djuraffären och påstod "vi ska bara köpa kaninmat" men så när vi kom in i djurrummet så sa hon att pappa hade gått med på att jag skulle få välja en av råttorna de hade (jag vet att det inte är ok med ensamråttor, men mina föräldrar bryr sej tyvärr inte ett smack om sånt) jag valde ut en liten agouti hooded hona, som var min bästa vän under 4 underbara år, och fick mej att älska råttor, och omvände många skeptiker till att även de, älska råttor

Det var inte planerat alls faktiskt. Jag vet inte om vi på den tiden kände butiksägaren men jag har för mig att vi hade en liten bekantskap med henne redan då men kort och gott så åkte vi till butiken som låg på hennes föräldrars bakgård. Detta måste ha varit runt 2003 ,är jag var runt 11 år ungefär då min första råtta dog den 14 november 2004.

Min mamma hade sagt inga råttor då hon är rädd för ormar, på den tiden hade mamma nästan en liten fobi för ormar (inte så underligt egentligen då jag något år tidigare blivit huggen av huggorm men även av andra orsaker).
Jag och min bror ville gå in i djurrummet och det fick vi så tillsammans med mamma och butiksägaren, som vi kan kalla A, in i rummet där det är Fullt av råttor, många vuxna som blivit osålda. Vi fick klappa och hälsa på dem och då gör A något hon egentligen aldrig skulle göra.
Hon placerar en råtta på mammas axel! Där står mamma med tårarna rinnande och försöker hålla tillbaka paniken för att inte skrämma oss ungar.

Det var början på mitt ägarskap av råttor. Vi åkte därifrån med två äldre damer, min Star, en black eubk och min brors Doris (namnet kommer från Ensam Hemma filmen) som antingen var en blekt roan eller pew.

Idag är mamma inte längre rädd för råttor utan hjälper mig ofta när jag behöver lite hjälp med matning om jag är borta någon kväll och liknande. Båda mina föräldrar håller gärna på med tåttarna, speciellt när jag har kullar hemma ;)

Det har bott 39 råttor totalt här hemma + 2 kullar bebisar (totalt 25 bebisar varav 4 stannade ut första kullen och den andra kullen är bara 2½vecka ännu så vilka som stannar där är oklart)

Det hela började första året i gymnasiet med att jag har läst på lite om råttor och fastnade för dom men planerade inte riktigt på att skaffa än… tills jag gick in i en djuraffär och fick syn på världens finaste lilla råtta så hon fick följa med mig hem :) men så fort jag kom hem så kom jag ihåg att jag hade läst att de är flockdjur så dagen efter åkte jag tillbaka och hämtade en av hennes systrar, Coffee och Toffee fick de heta.

Sen när jag var på jakt efter en större bur så fann jag en jenny bur på blocket men det skulle innebära att jag fick två honor till, men det gjorde mig inget alls desto fler desto bättre tänkte jag och gör fortfarande så klart :3
Dom tjejerna var STORA, fortfarande de absolut största honorna jag någonsin sett. Fudge och Cacao hette de.

Och sen dess har jag haft råttor till och från beroende på boende och sånt :) 
Numera har jag bara mitt gäng på 7 pojkar som jag inte skulle byta ut emot någonting på jorden ♥

Det började helt enkelt med att min pojkväns syrra köpte en råtta, och jag vart nyfiken o läste på lite om dessa djur, övertalade snabbt henne att hon skulle ha två råttor, så hon köpte en till
Jag höll på med dom då o då då jag var där o så, o efter ca ett halvår vart det mer träning osv för henne, så hon hade inte tid för dom längre, och frågade då mig och min pojkvän om vi ville ta över dom, ja sa vi, och sen rullade de bara på, större bur införskaffades, o snart blev 2 råttor till 4!

För våran del är det yngsta dottern som har tjatat i ett år efter råttor men jag sa nej. Har alltid haft gnagare men aldrig råttor och som mamma måste man vara beredd att ta ett stort ansvar själv också trots att man har tonåringar. ( enl mig iaf) Så gick jag med på att om hon betalade själv (vilket oftast betyder att hon VERKLIGEN vill ha något) så skulle jag gå med på det. Först skulle vi få ta hand om två killar på ett år som inte kunde bo kvar i den familjen pga allergi men två timmar innan så ångrar de sig o behåller sina råttor. Jag blir irriterad o dottern ledsen vilket resulterar i att vi åker till djuraffären ( Ja med facit i hand skulle vi inte ha gjort så) men så blev det o två killar flyttade hem till oss. Jag blev kär o nu är de fyra killar här. Känner att fyra stycken räcker gott o väl för mig ;)

Det hela började med att vi skulle välja ett djur att forska om och sedan redovisa för klassen, då valde jag råttor eftersom ja, jag tyckte råttor var häftiga! Då letade jag efter fakta på google om råttor. Då kom jag hit till råttor iFokus! När jag hade läst lite om råttor så verkade ju råttor faktiskt som ett väldigt mysigt sällskapsdjur! :)

Jag började då läsa på om råttor på den här sidan och några månader senare så ägde jag själv 2 st små råtthonor!

Har älskat råttor ända sedan jag var liten. Barndomskompisen hade ett gäng råttor och jag tyckte det var skitkul att vara råttvakt när de var bortresta. :)

Har inte riktigt varit lägligt att ha råttor pga. katter och andra djur i huset men nu när jag flyttat hemifrån var det äntligen dags!
Tog kontakt med uppfödare och fick tipset om en tjej i grannstaden som fått lite problem och nu är jag "fosterhem" åt hennes råttor tills det löst sig med jobb och bostad för henne. Bara några månader efter att hennes råttor flyttat hem till mig fick jag förfrågan från uppfödaren om jag kanske ville ha en till, och det ville jag! Så i nuläget har jag min Sune och den andra tjejens pojkar, Munin och Django. :)

jag kom hem från skolan och så sa pappa och mamma att de köpt en alla<3-dagspresent till mig och min bror. vi trodde det var hamstrar innan vi såg dessa små söta långsvansar. och jag och min bror ville inte ha hamstrar. men mamma och pappa visade oss dem  och vi blev förälskade. så det blev en toppen alla<3-dag!! dem sa att det skulle köpa lite saker till våran spindlar, och de skulle dom men min mamma fastnade för dessa små sötisar. och min mamma hatade råttor innan hon såg dom i affären. så hon tog med sig två st hem.

Jag kommer faktiskt knappt ihåg. Jag var i djuraffären med mamma då jag såg dem och hon tyckte inte om det först. Men sen övertalade jag henne och jag var runt tio, elva år och mamma själv är väldigt djurintresserad och så fick jag två stycken fast som vi hade tillsammans. Och på den vägen är det! :)

Mina kpmpisar hade en kull på råttor, och jag har älskat de och sen så bra fick jag efter övertalning!

När jag var 9-10 så såg jag ett program på tv där en tjej hade råttor som husdjur. när jag var 12 begav jag mig till djuraffären och köpte min första hona ebba. mamma och pappa blev galna på mig när de fick reda på vad jag gjort. men jag var så glad över min råtta att de inte hade hjärta att säga åt mig att lämna tillbaka henne.

dock var jag rädd för henne och fick ge henne till min brors kompis efter ett tag.

Men när jag var 16 så var jag och mamma inne på djuraffären, så såg jag en ensam PEW hane och jag blev förälskad. mamma såg det och köpte honom till mig. Där startade mitt liv som crazy rat lady, så de senaste 7 åren har det passerat många råttor i mitt liv. Men nu är jag desvärre råttlös.

Det började med att mina kusiner hade gerbiler som husdjur så tjatade till mig att jag också ville ha något liknande och var helt fast vid att jag ville ha just en råtta.

Så det blev en tripp till djuraffären där mamma som inte själv var så förtjust i råttor försökte övertala mig till att ta gerbiler istället men jag stog på mig och valde ut en black hooded hona som döptes till Rattata.

Tyvär fick vi inget infoblad och det var innan vi hade datorer så hon levde ensam hela livet i en kaninbur. Hon var otroligt ''tam'' och var frisk och kry men hon mådde bara sämre och sämre.

Hon gjorde i princip allt för att ta sig till mig då jag var den enda kompisen hon hade och minns att hon ibland rymmde från buren för att ta sig till mig. Hon var ett solklart fall av psykiskt förstörd individ till slut och efter hon gick bort hade vi redan bestämmt att råttor ALDRIG ska bo ensamma och köpte två nya små honor efter ett tag. 

Vet inte varför vi inte skaffade en kompis till henne innan. Kanske antog vi att det inte gick att sätta ihop vuxna individer. 

Sedan dess har råttor varit mitt favoritdjur (och katt) och har fortfarande en gammal bild på Rattata. Älskade henne så mycket och jag sydde ett gosedjur som ser ut som henne i syslöjden:)

Har även en stol gjord i träslöjden med ett råttmotiv men minns inte riktigt vem av råttorna som såg ut som den.

Har haft totalt 11 råttor genom livet och har bestämmt att skaffa nu igen efter 5 års uppbehåll. Förhoppningsvis flyttar två små grabbar in redan om 2 veckor:)

I framtiden kanske jag även kommer börja föda upp och hjälpa att se till att råttor blir friskare, snällare och sundare individer. Föder just nu upp duvor och la nyligen ner en kort kaninuppfödning som tyvär bara varade 2 år. Fast ska inte skriva så mycket annat då det inte har med råttor att göra:)

Ja vart ska man börja, när jag var liten har jag alltid älskat råttor, både och rita, och att leka och själva djuret. Jag har alltid fått höra 2 historier i släkten. Ena var att min farfar berättat att han tog in en vildråtta när han var liten och matade med ost och ärtor och lyckades få den tam, den var inte i någon bur utan han hade den lös, släppte ut den och den kom tillbaka, andra var min gudmor som är en djurvän. Hon hade en liten tamråtta för länge länge sedan som hette My och älskade att sitta på axeln. 

Sen hörde jag för ca 1 1/2 år sedan att en som jag känner hade skaffat och jag kände att det var ett djur för mig. Jag läste på varje dag och tjatade på mina föräldrar som sa….Nej. Men så en dag sa jag: Säg vad som helst du vill veta om tamråttor så berättar jag. De började ställa frågor och jag svarade och jag lovade att jag skulle ge dem all kärlek tills döden skiljer oss åt. Jag skulle få men inte efter jul. I jul önskade jag mig en bur och den 27 December 2012 skulle jag visa min pappa råttor på en djuraffär, vi hade bestämt att köpa 2 efter nyår men så var det faktiskt min pappa som sa, ska vi inte ta och köpa dessa gullungar, jag döpte dem till Tudor & December. Jag blev överlycklig, någon dag efter såg jag tyvärr att ena var en flicka och blev jätteledsen så henne kunde jag inte ha kvar men en vecka senare kom min lilla Timon hem. 

Idag bor mina 3 älskade hanar hos mig, Tudor, Timon och min lilla Absinth som jag hämtade den 14 December 2013

😍❤️

Kort och gott: Åkte till en uppfödare och kollade för skojs skull eftersom jag aldrig hade klappat en råtta. Råttan jag träffade började knastra i min famn, och jag gick därifrån lite senare i väntan på två pojkar ur hennes nästa kull! Så lätt var det. :D

Tog emot två råttor som hotades att avlivas. 
Två månader senare så kom två små flickor till. :)

Första gången jag skaffade råttor var det P.g.a min kompis. Han hade råttor hemma, några honor och en hane som bodde i en liten bur inuti honornas bur. (Dethär var länge sen och djuraffärer hade sagt att dom kunde göra så.) Han hade ibland med sig några av dom små sötsakerna när han kom på besök hos oss. Oftast hade han med sig "mammaråtta", som hon hette, den största av honorna. Hon var en väldigt mysig "liten" dam. Jag hade precis börjat högstadiet och fått ta bort min sista undulat. Jag frågade honomom han trodde råttor skulle passa mig. Han tyckte det, så jag tjatade till mig att få skaffa en. Vi gick ner på djuraffären och bokade en unge ur en kull dom hade. Nu hade den flickan turen med sig, då min lillasyster vart avundsjuk och också ville ha en råtta. 2 råttor vart 3 som sen vart 4. När jag började gymnasiet och flyttade till Norrland hade jag med mig 3-4 råttor. Dom fick (ehm… Råkade, minns faktiskt inte hur det gick till) räffa en hane från djurparken vi hade praktik på, så det blev 3 till. När jag slutade gymnasiet la jag ner råttägandet. Några år senare stötte jag på en champagne capped hona på djuraffären där jag köpte mina första råttor. Hon satt helt själv och jag vart förälskad. Min kompis, som just tagit bort sina 2 sista råttor, fick nys om det. Någon dag senare stod han utanför min dörr med sin bur och råttan från affären. Denhär gången blev allt annorlunda. Jag läste på om vad som var bra för råttor och deras skötsel. Lärde mig att allt jag trott mig veta var fel. 1 råtta blev såklart snabbt 2 som sen vart 4, 6, 8… Som mest hade jag 9 honor och 5 hanarna samtidigt. Men allergin satte in och dom enorma burarna tog för mycket plats. Hanarna flyttade för 2 år sen. Honorna behöll jag i 1 år innan jag bestämde mig för att det fick räcka. Det fanns inte längre tid, plats och intresse. Deras boendesituation efter att jag flyttade var inte bra, instängda i ett litet rum där dom inte kunde springa fritt. Vi förlorade det fina band vi haft… Dom sista flyttade för några veckor sen. Redan samma dag som dom flyttat kände jag att jag kommer skaffa råttor igen en vacker dag. När jag inte har massa annat som tar upp min tid kanske… Men aldrig mer så många. En liten flock på 3 vill jag ha. Om några år…

Fösta gången jag såg en råtta var då jag var kring 11 år gammal.
 Då jag var yngre så hade vi som vana att jag och min tvillingsyster och min mamma nästan alltid gick in i en djurbutik då vi åkte in till stan. Denhär butiken var en stor djurbutik som låg väldigt centralt. De hade stora hagar på golvet med kaniner som fick springa fritt i, samt marsvin i en annan, med hyllor och dyligt samt leksaker så de inte skulle bli utråkade.

Denna affär var min favorit butik och mamma pratade ofta med personalen.Mamma berättade också till mej att alla djuren som fanns där kom från såna som hade hämtat dom dit från sina hem. Hon menade altså uppfödaren. 

En dag då vi kom in så stod en pojke i 13 års åldern med råttor på råttbebisar på sina axlar och han lät mej klappa dem och hålla i dem. Han var där för att med sin mama hämta in deras nyaste kull och skriva under några papper. Mamma blev och tala en stund med pojkens mamma och jag blev jätte förtjust i dessa djur. Minns att de var grå och vita, men minns inte teckningen. 

Mamma tyckte också om dem, men ville endå titta runt ett tag till. På något sätt kring 10 minuter senare kom vi över en mindre bur med riktigt nyinkomna marsvin som var från sverige, ägaren stod fortfarande i butiken och skrev på lite papper och log mot oss då vi kollade på de små. 

Mamma bestämde sig för att ta hem ett av marsvinen (och jag som hade velat ha djur sen jag föddes *fniss* blev ju stormlycklig endå, tacksam som jag var att vi fick ett djur överlag. )

Putte blev han och heta och han var väl främst mammas marsvin, men klart vi var med i den sociala biten med att umgås och klappa honom. Vi hade Putte med överallt han hade en bur på sommarstugan en bur i segelbåten, en bur i bilen. Han sprang själv ibland med och simmade några tag på sommaren då han gick omkring i säle. (han gillade vatten) 

Nu i efterhand vet jag att man skall ha minst 2 marsvin men då var jag ung och inte var jag på internet heller på den tiden så jag visste inte det. Djurbutiken diskuterade nog skötsel och liknande med mamma tror jag men det kan vara att hon tyckte vi bara skulle ha ett, och butiken inte satte stopp för det… (kunde inte finska då på den tiden, ja finland är ett två språkigt land, ja ja bor här) 

Många år senare. det vill säga för ungefär ett och ett halft år sen fick jag hem två råttor, som en present av min dåvarande pojkvän. Vi hade inte ens diskuterat dem , han bara kom hem med dem en dag. 
Han hade köppt dem i en djurbutik för han tyckte de var coola och tyckte de skulle passa mig. Lyckligtvis skaffade han två i och med att den ena skulle vara mera hans andra mera min. 

Det tog inte länge innan denna kille gjorde slut med mig och inte hörde av sig igen. Råttorna  lämnade han hos mig som om han aldrig skaffat dem, och jag kände mig som ett stort frågetecken. Hur tar man hand om den var det första som slog mig. Som djurintreserad började jag läsa på om de små krabaterna och det förta jag fick försöka fixa var en större bur. Jag frågade vänner för överlopps burar och fick tag i en bur som är någon form av hemmabygge som jag fick gratis.

Detta var förståss tokigt sent egentligen men jag hade ingen aning. Allt jag ville var att de små liven skulle ha de så bra som möjligt men jag visste inget om dem. Jag fortsatte läsa på och suckade av lättnad då jag såg att man inte skulle ha kutterspån. Jag använde mej av handukar i buren så det var iallafall bättre.

Råttt-orrfoder hade jag i mängder eftersom djurbutiken först hade givit oss en tjej och en kille trotts att de sa de var en kille. (jag såg inga hängande ballar så jag gick tillbaka och sa at dethär stämmer inte, dessutom var den individen mycket vildare i beteendet… )  

(dehär e altså mdan vi fortfarande var tillsammans)
Nå vi fick en ny och allt var frid och fröjd trodde jag. Men då han tog med sig råttorna till sin hemby som är 3 timmar från mig och hade dem där någon månad hos sina föräldrar. Dök det plötsligt upp ett gäng ungar i buren.

Djurbutiken gav altså Torrfoder som plåst på såren så vi hade x-antal säckar Torrfoder omkring liggande.

Vi gick tillbaka till djurbutiken mitt X köppt råttorna ifrån , vilket verkade vara ett OK ställe, dock att vissa i personalen inte var så kunniga, dock var ägaren av butiken mycket kunnig och beklagade så hemskt över misstaget. Han tog honan i en bur i ett bakrum som var stor och bad en av hans personal gå och fixa igång buren så de ungarna skulle bli rätt omskötta och sedan säljas senare då de var stora nog.

Jag frågade då ägaren om de tänkte socialisera ungarna och han sa att han har en dotter som brukar jobba i butiken ibland och han tänkte hon skulle få ta hand om dem och sköta om dem eftersom hon hade råttor själv (denhär dottern var kring 30 vad jag förstod) .

Nå vemodig att behöva byta ut den fina tjejen som jag helatiden trott varit en kille, valde min dåvarande pojkvän ut en ny. och vi åkte hem. 

Resten läste ni ovan. 

Nu är jag 1 och ett halft år senare fortfarande ägare av dessa råttor som är pigga glada och väldigt sociala. (vilket dom blev efter att mitt x då stuckit)  Och verkar må jätte bra, har inte heller haft sjukdomar eller liknande på gång vilket jag är otroligt tacksam för. Nu är jag också mycket mer påläst och jag skulle aldrig byta ut dessa edelstenar mot någonting. Så ja javisst jag hatar mitt X för att han var ansvarslös och ett pisshuvud och trodde dessa varelser var som ett akvarie att titta på ibland. Men jag fick ju dessa underbara varelser tack vare honom också :)

Föresten , mina råttor heter Elton och Johnny :) Elton är svart med vita tassar och fläckar på magen, medan Johnny är siames aktigt färgad :) 

(FÖRLÅT MED SUPER LÅNG TEXT MEN DET ÄR EN LÅNG HISTORIAA)

Jag fick veta av en släkting att han skulle släppa ut sina råttor i naturen om ingen ville ha dem. Jag köpte dem alla tre med bur för en 100-lapp. Buren visade sig vara en låg ferplastbur som var alldeles för liten för de tre. Jag var runt 14 någonting då och jag och pappa satte igång att bygga en skåpbur till dem. De tre råttorna var en mamma med sina två då vuxna ungar. Pappan var redan ihjälslagen och övriga ungar utsläppta i naturen när de var tillräckligt gamla att de särades från mamman.

Råttorna hade levt på torrfoderblandning, knäckebröd och gurka och jag behöver knappast säga att de blev nästan galna av all mat de erbjöds hemma hos oss. 

Jag fick hem råttorna ganska plötsligt och spontant och läste på så mycket, om mat, bur, socialisering, skötsel - allt. Jag hängde på SRS-forum för jämnan. 

De där tre råttorna blev en sådan stor glädje för mig och hela familjen. De hängde med ute överallt under sommarmånaderna och var alltid lösa i mitt stora rum i källarvåningen när jag var hemma. Alla mina kompisar älskade också de där råttorna, de stod alltid i centrum. Mamman hann jag ha i ett år och ungarna i två respektive tre år (ca). 

Efter det har jag haft fyra råttor till i en ny "omgång" råttor, som började flytta hem till oss när den sista gammelråttan blev ensam. Nu har jag tyvärr inga råttor men när sonen blir tillräckligt stor för husdjur kommer vi överväga råttor, dvs om han vill ha djur och känns redo för det, och de kommer säkerligen att bli hela familjens djur då :D