Allting gick åt helvete. Det kommer verkligen till att om man är redo att offra sin älskling för att ta en kull. Och som det visar sig. Inte värt det. Önskar att jag bara kunde vända på tiden. Alla dog. Jag kan inte sluta gråta för jag saknar henne så in i helvete. Hon dog inne på blå stjärnan för det fanns tillslut inget dom kunde göra för att rädda henne, hon dog i mina armar där hon med all kraft, den lilla hon hade kvar, kämpade sig för att ta sig. Kan inte beskriva känslorna men jag vet att det finns andra av er här på på rif där liknade saker har hänt.

Hon va min älskling, min lilla Siri <3 En liten agilitytjej, alltid först fram o kom alltid skuttandes när man ropa för att klättra upp o sätta sig på axeln. busig men gjorde aldrig en ond fluga och när hon hade busat klart kunde hon bara lägga sig där bredvid en, sträcka ut sig raklång och somna. Något som alltid varit typiskt Siri är att köra ner halva kroppen i mattes vattenglas för att sedan ruska av sig det i halva rummet(och på matte) och sedan sitta där på glaskanten så nätt och smidig och tvätta sig. Hon var verkligen med överallt. Jag vet inte hur många gånger min sambo och jag utbrustit - Men Siri… , för man fick verkligen aldrig vara ifred för lilla Siri. Och nu kan jag inte beskriva hur tomt det är här hemma utan henne.

Siri, du kommer föralltid finnas i mitt hjärta, saknar dig <3