Vad tråkigt att höra! Du har, som jag ser det, två alternativ. Antingen låta honom gå som ensamhane eller låta honom somna in. Tror knappast att han kommer fungera i någon annan flock heller om han är så dominant. Hur funkar det med att kastrera råtthanar? Kan det bli bättre? Då kanske du har ett alternativ till… Svårt att säga, jag har alltid haft honor och, peppar, peppar, ingen bråkstake. Men det finns många som har ensamma hanar…

#1 Finns ju de som kastrerar och får en lugnare hane där med men det har ju sina risker det med.

Hur gammal är han? Med tanke på att om han kanske ska kastreras så kan det finnas riska att han inte klarar narkosen vid för hög ålder.

 Men om han ompysslas väl så går det säkert att ha honom som ensam hane också!🙂

Om han inte är så gammal/ haft detta beteende så länge, så kan du prova med kastrering. Har han hunnit bete sej såhär ett tag finns ju risk att det blivit en vana& sitter kvar trots att hormonnivåerna ändras, -om det nu beror på det..

Sånthär beteende inte nödvändigtvis behöver bero på dominans i när det gäller alla råttor. Finns andra orsaker också. Ett ex. är en osäker&/ el omogen individ som som "startar bråk" genom att inte veta hur man beter sej& sen i kombo m låg stresströskel reagerar med ilska då den känner sej hotad (Hade en sån råtta. För honom var det liksom att beteendet "fastnade"& sen förvärrades. Han blev känsligare& det behövdes väldigt lite för att trigga igång reaktionen.) 

Oavsett vilket, så kan hormoner ställa till en hel del, så en liten chans kanske finns ändå att kastrering kan hjälpa. Han kan iaf bli lugnare& mindre stressad.

Är han ung kan du kastrera honom& mycket försiktigt prova om han funkar i flock igen. Gör han inte det kan du behålla honom som ensamråtta el omplacera honom som ensamråtta ( -om du inte har möjl att ge honom mycket tid då.)

Är han en äldre herre så bör han helst inte utsättas för omplacering, -el kastrering för den delen heller, så då kanske det är bäst för honom att stanna hos dej som ensamgubbe. Är han äldre tänkte jag fråga om detta kommit plötsligt..? Stora sånahär beteendeförändringar, då råttan inte längre är "tonåring" kan bero på fysiska förändringar, som tex tumör i hjärnan.

Verkar han inte trivas som ensamråtta& inte funkar med andra råttor, så kanske man tyvärr behöver fundera på avlivning.

Jag är glad att höra att du separerat honom från de andra. Sånthär kan gå ganska illa.. 

Jag är ledsen än idag för att jag inte agerade nog snabbt& delade upp min flock. Ledde till fula sår& en råtta som aldrig kunde lita fullt på andra råttor igen. :-( 

Det är därför jag tänker du beh vara väldigt försiktig om du kastrerar& provar m honom i flock igen, så inget mer ska beh hända& det inte blir som det blev för mina råttor. 

Som du beskriver så låter det väldigt mkt som min Nikolai. (Syftar enbart på beteendet, då. Orsaken behöver förstås inte alls vara den samma.) 

Nikolai trivdes som tur var som ensamråtta. Han blev mycket lugnare& tryggare än då han tvingades interagera med andra råttor, -vilket han inte alls fixade. (Förutom med sin bror, som tyvärr avled.) Han gillade att umgås med mej& mina människovänner, men också att hitta på saker på egen hand, -el tass, haha . :-) 

..så ibland hittar man en lösning som funkar för alla inblandade! Hoppas det blir så för dej& råttorna också! :-)

Tack snälla ni för era tips och idéer Molle är inte så gammal (1 år) och när han kom till vår familj så va han redan då en liten "tuffing" men inte alls på denna nivån :-( han och hans bror bodde under karantäntiden ensamma ihop och steg för steg flyttade jag lite dofter från dom andra över till deras bur och tvärt om. efter det så hade jag deras burar i samma rum och närmare varandra.

Dom hälsade på varandra på neutral mark och jag va väldigt försiktig då jag märkte hur Molle blåste upp sig och tryckte på dom andra med rumpan.

Efter ett tag började han gå på sin bror också så han fick fula sår så jag fick dela på dom :-(

Det ser inte ut som om han mår dåligt över att vara i egen bur, men ibland undrar jag om allt står rätt till :-( för han kan gå till attack mot gallret om han ser någon av dom andra råttorna. har till och med fått sätta en extra spärr på öppningen som är närmast golvet för att han tar sats mot den dörren och har öppnat den på det viset…

Är han såpass gammal som ett år tvivlar jag på att en kastrering skulle göra att hans aggressiva beteende skulle upphöra.. Eller, jag tror faktiskt inte det. Det har blivit liksom en vana vid dethär laget& han vet nog inget annat sätt att bete sej på..

Förslår att du inte har burarna bredvid varandra, då han bara verkar bli uppstressad av det. (Nikolai reagerade med att bli stressad& upprörd; andas häftigare& burra upp sej bara genom att träffa andra råttor genom galler, -sen han blivit som han blev.)

Tryggare för de andra att inte ha sin gamla "mobbare" på andra sidan gallret, som signalerar aggression& försöker attackera.

Bästa vore om du kan ha honom i ett helt annat rum. Så länge han mår bra& du kan ge honom den tid& kärlek han vill ha så kan han gott leva som ensamråtta. 

Börjar han däremot verka deppig& håglös, eller gå till attack mot människor, så han blir svår att hantera(& därmed också blir mer ensam), kan det vara så att avlivning är det bästa för honom, -då han troligen mår dåligt, -men så illa behöver det förstås inte sluta.

Så länge han är som han är nu; att han trivs ok själv, funkar med folk& din energi& tid räcker, så vore det bästa om han fick stanna hos dej som ensamråtta. 

Jobbigt sånthär.. man vill ju bara att det ska funka för alla på bästa sätt& man tycker så synd om både "den som har problem"& de andra. Hur de än är så är de ens små barn som man älskar hur de än är.

ja han e min "bebis" ändå jag e nog mest rädd att han far illa av ensam boende då dom är flock djur och att han ska bita mina tvåbenta barn he he när dom gossar med honom..

Tack snälla för era svar!!

Önskar er alla en mysig helg.

Om han kastreras kanske han kan leva med ett par honor om ni kan tänka er ytterligare råttor? Vet inte hur det brukar fungera men många andra djur har ju lättare för det motsatta könet.