Det är ju Jessi_Twini's råtta

Hon frågar ena dagen hur hon ska få honom att sluta bitas, tackar snällt för råden och sen ett par dagar senare ska han omplaceras eller avlivas… Sååå många turer runt stackars Hampuz…

#2. Varför så nedlåtande? Jessi_Twini är tydligen 13 år gammal och visar ju bara att hon verkligen försöker! Jag tycker att det visar på engagemang och vilja att lösa en problematisk situation. Vi vet ju inte om t ex föräldrarna har ställt någon form av ultimatum, eller om det finns andra bakomliggande förklaringar till hennes annons.

Själv tycker jag att den bästa lösningen för Hampus är avlivning - för en "bitråtta" blir sällan "botad" (det är i alla fall min erfarenhet).

Dt där med bitråtta sällan blir botad håller jag ej med om!Jag har en som nu helt sluta bita när man stoppar in fingrarna genom buren,något jag för bara 1-2 månader sen alltid var tvungen att snabbt säga när det kom folk som ville hälsa på han.Men nu är han istället för bitråtta en slickråtta.Så det går att "bota",det beror på engaskemang hos ägaren!

Man kan inte förvänta sig lika mycket av en 13årig tjej som man kan från en vuxen. Och Som rattmamman skriver. Vi vet inte vad föräldrarna säger, eller om något annat ligger bakom.

Det är klart ett gott exempel för alla att hon faktiskt försöker lösa det här på ett bra sätt, istället för bara lämna till närmasta ormägare/djuraffär…

Visst vi vet ej vad som ligger bakom och jag är jätte glad att hon vill omplacra honom för med min erfarenhet så kan även en bitråtta sluta med det.Så att man rekomendera avlining tycker jag är fel mot råttan!Jag skulle gärna ta honom!Jag har ju som jag skrev förut haft en (eller flera,men de lever ej nu av ålders själ) som är värdens snällaste nu,han har aldrig en tanke på att bitas nu.Jag kan ej via skrift förklara vad jag gjorde för att få han att sluta(utan lättare att ta det öga mot öga,eftersom jag är lite dålig på att förklara så vissa förstår vad jag menar).Nu kan man stoppa in fingrarna utan att han bryr sej,möjligen att han vill gnaga på den som har långa naglar ex mej.Jag har långa naglar,men det är inget ovanligt att råttor vill gnaga på naglar så det är inget.Sen ränker det att säga ett snällt nej så slutar han.Man behöver aldrig vara arg på han eller sluta med bråk längre.Så som sagt skulle jag gärna ta honom.

Det är klart heder värt Zandra, och jag önskar att alla bitråttor gick att "bota". Jag hoppas oxo att Hampus (det är så han heter väl?) hittar en bra husse/matte som tar hand om honom.

Men lyckas det inte så tycker jag nog att avlivning är bättre än något av de alternativ som återstår. (typ Djuraffär…)

Ja om han hamnar i djuraffär är ju chansen stor att han hamnar hos en okunnig barnfamilj eller liknande. Och samma dag de får hem den gulliga råttan så biter den alla barnen i fingrarna. Sen vågar de inte ta i honom mer och det leder till att han får leva ensam i en hamsterbur resten av sitt liv :(

Ja hamnar i djuraffärer så är ju alivning bättre,men jag har erbjudigt att träffa han och så nu är det upp till henne.Jag tror verkligen att han kan bli en snäll råtta.Jag känner verkligen igen de symptom han har (jag menar hela hans historia med att han bits,men enbart i buren och allt det där) och det är precis dom min kille jag har nu och han är nu helt underbar efter att jobbart bort det hela med att han bet mej och säkert andra(som tur var ej hänt),men det är borta nu!

#7 Jag tror faktiskt att de flesta går,men ej säkert att alla som ägare kan(jag menar inget illa nu,men ingen kan allt,man lär sej ju hela tiden).Det finns en anledning till att de bits och det gäller att komma på vd det är och exakt vilka situtioner de gör det i,men det kräver också mycket tid och engatiema för att lyckas få bort det.Så jafg har den inställningen att alla går,men vissa kräver mer av allt och andra lite mindre,och jag pekar ej ut dom som ej lyckas få sin att sluta,men om de känner för det och ju mer de håller på med råttor stöter de på olika indervider(jaja alla är olika det är ej så jag menar nu) och lär sej med tiden hur de ska göra i olka situationer som uppstår ex hur de kan hjälpa en råtta som bits.Jag tror många ägare kan lära sej det.

#4. Jättekul att du lyckats få din råtta att bitas! Det har jag själv tyvärr inte lyckats med, men då misstänker jag å andra sidan att de hade temperamentsfel. Att göra det så enkelt för sig som att förklara alla bitande råttor med ägarnas bristande engagemang tycker jag dock är att häda. Likväl som det naturligtvis finns en risk att klassificera alla bitande råttor (pga sjukdom, smärta, temperamentsfel, inavel…) som omöjliga att "bota". Tyvärr är som sagt min erfarenhet att det ofta beror just på temperamentsfel och då hjälper inte ens en råttägares 100 %-iga engagemang till!

Jag hoppas att det löser sig så att Jessi_Twini's råtta blir omplacerad om det är möjligt, eller avlivas om det faktiskt handlar om ett temperamentsfel. Detta beror inte alls på att jag är någon blodtörstig typ, utan på bitter erfarenhet av dåliga råttor (och en hel del riktit underbara också!!!).

#11 Jättekul att du lyckats få din råtta att bitas!

haha, det såg bara så roligt ut!

Ja, tyvärr verkar det ju vara så att vissa djur har genetiska temperamentsfel som inte går att göra något åt. En hund som hugger avlivas ju direkt. Men självklart är det ägarens beslut hur hon än gör och visst ska man försöka till att börja med! Men när uppfödare och råttägare som har hållit på länge med råttor har sett detta med temperamentsfel så tror jag det kan vara värt att lyssna på deras erfarenhet. Man får inte lägga över för mycket på sig själv. Sen är det ju självklart bra att om man verkligen försöker.

Jag hade helt galna råttungar som verkligen inte betedde sig okej. Högg, reste ragg, bet varann till blodvite. 5 veckor gamla. Köpta från zoo. Det slutade med att jag lämnade tillbaka dem. Jag ansåg inte att jag hade erfarenheten till att själv göra ett beslut att avliva två unga djur. Jag visste inte om de var av den omöjliga typen eller typen som kan tränas. Jag gav hur som helst upp dessa råttor.

Visst är de så "från början" kanske är det något som ej stämmer med dom,men blir de så efter ett tag då är det ofta man kan göra något åt det.En snäll råtta blir inte sån helt plötsligt utan anledning.

Men sen har min nuvarande råttkille alltid haft lite bit i sej(varför kan jag ej säga),men med mycket vilja och tålamod och mycket blodspill blev han en underbar råtta,har aldrig haft en sån underbar goseråtta förut och jag har ändå haft råttor i sju år.Så jag är som jag skrivit många gånger förut verkligen glad att jag struntade i vad alla sa om han och käpade på,visst jag funderade många gånger på vägen om det var värt det.Nu ser jag svaret,det var det,även om jag får leva med vissa är på händerna,men det gör mej inget,är bara minnen på hur han var innan och sen har jag resultaten just nu i buren.