
Råtta och katt?
Kan man ha råtta och katt tillsammans? Är det någon som har det här?

Hur menar du? Jag har katt och råttor men jag låter de inte träffas eller så. Råttorna är rädda för katten, men katten bryr sig inte nämnvärt…

Okej. Jo jag tänkte om man kunde ha ute råttorna utanför buren medan man har katt i huset. Katten kanske kommer dit till buren när dom är där inne och vill ta dom >.<" Men man får väl prova sig fram

Det beror på vilka instinkter din katt har/hur lydig den är och hur mycket du litar på den
Min katt brukar vara i samma rum som råttorna när de är ute. Syrrans katter har också varit det (hon bodde här innan)
jag kunde lämna katterna och råttorna tillsammans, ingenting hände.
Bild på chips och dexter

Det går hur bra som heslt med att ha katt och råttor ihop,men jag lämnar de ej och går och handlar tex,utan jag är hela tiden i lägenheten om när jag har råttorna ute.Katten har tillgång till helalägenheten och hon är ej ett dugg intresserad av råttorna,hon tycker de är aldeles förstora för hennes smak(ändå är hon en hitte katt från djurens vänner,har haft hennen lite över ett år,vi tror hon är mellan 3-4 gammal).Jag har aldrig haft nägra problem med dom ihop,när jag ex köpte tåv nya hannar,set var nästan två år sen så hade jag buren (bara några jag skulle dagar så jag kunde plocka i ordning där ha buren sen) bredvid kattens mat skålar och det gick så långt att katten matvägrade till jag flyttade buren,hon vägrade att gå till matskålen och ho är ändå väldigt mat glad av sej.Så jag har då aldrig haft några problem med att had de ihop.
Min ena katt är så pass intresserad att han vid ett tillfälle bröt sig in i buren och tog en råttunge för mig som han ville leka med :( Den lille var så pass svårt skadad när vi upptäckte det att min sambo fick avliva den akut. Aldrig att jag skulle lita på en katt med en råtta alltså! Så mitt råd ar att hålla dem ifrån varandra.

Om man låter en liten kattunge och en större råtta träffas går det oftast bra. En råtta jag hade en gång i tiden träffade lille kattungen kasper, och det gick hur bra som helst. Katten hade verkligen respekt för den STORA råttan. Tyckte hon va lite småläskig sådär. =)
Därimot, gick inte min vuxna katt(som gick bort för några månader sen) ihop med mina nuvarande råttor. Man får helt enkelt se efter om det går bra att ha dem ihop..

#6 Ja du har rätt,man får se efter om det går bra,man ska aldrig ta något för givet,en katt är en katt även om jag nu vet efter detta lite mer än ett år med min att den aldrig skulle bry sej,hon tycker de är stora och äckliga!
Hade en annan katt ibörjan när jag hade råttor den bryde sej ej heller om råttor(ej ens om ungarna,fast katten tog råttor och möss ute),hade fel bur och hade en kull med ungar och innan jag visste att ungarna kunde ta sej ur buren(det var på innan jag kunde så mycket om råttor) så ungarna sprang ute hela närtterna och jag vet ej hur många gånger jag vaknade med både råtungar och katt i sängen,men katten bara låg och titta på dom.Jag var livrädd för att han skulle ta någon av dom,men det gjorde han aldrig,han låg som sagt bara och titta på dom och sen på mej som om han skull vis mej med blicken vart de var någonstans.
Men nu menar jag ej att alla katter är såna,som jag skrev förut,katter är alltid katter och det gäller att vara försiktig!!Man kan lära vissa vuxna katter också(nu säger jag ej att alla katter kan det),men det ska vara under försiktiga former så man ej reskerar råttans liv!

Min katt är rädd för råttorna
men tror det beror på att dom är så framåt, mat ska inte vara så nära, dom ska springa för livet… så hon blir jätteförvirrad och går och lägger sig istället. Men har dom aldrig lösa ensamma med henne….

Jag vet i alla fall att den katten jag har nu (och den förra jag hade) aldrig gör råttor något,de går tillsamman dagligen,men hon tittar knappt på dom.Möjligtvis kan hon sitta och titta på tjejerna när de är i buren,men när de (både när tjejerna och sen killarna) kommer ut går hon och lägger sej,gärna så långt bort och högt så de ej kommer åt henne.Så jag är ej rädd för att ha de råttor jag har med henne(men när det kommer en ny råta är jag alltid försiktig,det hänger mycket på hur råttan är också om det ska gå bra eller inte),inte bara katten.Vissa råttor älskar att vara på katten hela tiden och lämnar henne inte ifred och då tröttnar katten och kan visa försiktigt,men bestämmt med tassn(hon anväder aldrig klorna) att nu är det bra!Jag vill vara ifred och får där ifrån.Så som sagt det är minst lika beroende på hur råttan är om det ska gå bra eller inte!
Mina råttor avskyr allt som har med kattlukt att göra. Men de har inte fått vänja sig sedan de var små heller, kanske det spelar in.
Eftersom mina katter är utekatter och vana vid att jaga fåglar och mindre gnagare (dock mest möss) så får de inte vara i närheten av mina råttor. En bit ifrån går ofta bra om det är under uppsikt, inte annars.
I övrigt har jag råttorna i mitt rum, med stängd dörr större delen av dygnet.
Ska man ha både katt och råttor ska man alltid hålla katterna under uppsikt så att de inte ser råttorna som bytesdjur.

Jag har fyra omplacerings katter som jag haft i 1,5 år.När råttorna flyttade in så var katterna oerhört intresserade.Då jag inte hadde någon kunskap om katternas tidigare erfarenhet om råttor så var jag oerhört vaksam och stängde alltid dörren om råttorna.Men en dag hände det som jag inte tänkt……
En av katterna gömde sig i rummet så jag inte kunde se den och jag stängde in den med råttorna…..
Nu tror ni nog att det slutade illa..
men…När jag kom in i köket så flydde en livrädd katt med ett hack i nosen från en av råttorna.Våran lilla råtta "Festis" håller alla katter på avstånd från buren.Numera har katterna tappat intresset.Och vem vill ens närma sig en bur när en råtta flyger direkt upp i nosen!

#12 Jag behöver ej ha katten under uppsikt,visst jag skulle aldrig våga gå till affären utan att ha råttorna i buren,men när jag väl är hemma kan jag släppa ut råttorna utan att vara rädd att katten ska ta dom,för hon skulle ej ens komma på tanken att ta några enligt henne äkligt stora råttor!Även fast katten konner från djurens vänner och levt ut i x antal månader,så hon vet ju vad råttor och möss och så är för något,men råttor inne nä det orkar hon inte bry sej.Inte när hon har mat som ligger i skålen och som slipper jaga (katten tycker ej ens om att leka),så får hon ligga på ett ställe så är hon nöjd(kanske att hon lite och titta på dom,men det är mycket sällan hon orkar bry sej om dom ett dugg.

Mina 2 katter anser att råttorna och deras förehavanden är deras TV. När jag inte hade råttor ett tag kunde Joy sitta bredvid den tomma buren i timmar med en längtande blick i ögonen. Min ena katt har jag haft sedan hon var liten så hon är uppväxt med råttorna. Hennes bror fick jag när han var 1 år men det har inte varit ngt problem med honom heller. Mina honor är nästan alltid lösa och just nu är favorit nöjet att gå till en annan bur ett par meter ifrån deras. KAtterna brukar ligga och titta på dom men har aldrig gjort någonting eller visat en ansats till att jaga eller leka med dom. Dock lyssnar jag på vad som händer i köket noga. Plus att jag är där och kollar ofta. JAg litar på mina katter men skulle inte heller lämna råttorna lösa om jag inte är hemma.

Tillägg: Jag hade en råtta från råtthjälpen som hittats utomhus. Hon måddde mkt dåligt psykiskt och var livrädd för katterna. Så jag hade nog inte tagit hem en omplaceringsråtta igen så länge jag har katterna. Men bebisar har jag aldrig haft problem med.

Vår katt vågar jag inte ha i närheten av råttorna. Vi provade att låta henne komma in i rummet där råttorna stod förut medan vi var i rummet (hade även datorerna där). Till att börja med verkade hon nästan lite rädd för dem, men blev sen mer och mer intresserad tills hon tillslut fick chans på en svans som hängde utanför. Sen dess fick hon inte gå nära, och visste det så väl, man behövde bara titta på henne så vände hon om. Men så fort vi vände ryggen till sprang hon glatt dit och satt och spejjade med svansen viftandes. Nu får hon aldrig komma in i rummet där de står ens. Vi har satt för kompostgaller för dörröppningen (den har ett eget rum i ett annat rum) och när vi är borta eller ligger och sov stänger vi dörren in till det stora rummet som råttornas rum är i *tjorvigt* ;)
Vi märkte också på råttorna att de blev otrygga. Redan innan hon hoppade mot den hängade svansen. De var väldigt mycket stilla, kom bara fram för att äta. Och när jag skulle ta ut dem och hade stängt ute katten var de väldigt vaksamma innan de kom till mig, som om än vår katt inte hade brytt sig om råttorna hade hon inte fått vara i närheten…
Huruvida det går eller inte beror ju dels på katten, men också på råttorna. Blev de otrygga av katten kan man ju inte låta den vara nära… De måste ju få känna sig trygga där de är :)

#3 - aaaw! Underbart söta!! <3
Ja, det beror ju på katten, hur den är till sättet osv. Asså alltid när jag säger att jag ska skaffa katt och råttor när jag flyttar hemmifrån skrattar dom bara och säger att det inte går. Jag tänkte det också, så som ni berättat, att det kan gå, men jag skulle nog aldrig våga lämna katterna och råttorna tillsammans utan uppsyn.

Som vissa har skrivit tidigare(även jag) beror det på både katt och råttor om det funkar,jag har alltid kunnat ha båda delarna,men kan mycket väl tanka mej att det finn både katter som ej kan vara med råttor(och tvärtom).Jag vet att min katt ej skulle bry sej om dom om jag skulle ha dom och jämt en minut lämna lägenheten,men även fast jag vet att katten ej skulle bry sej så vågar jag ej göra så,det har alltid känns bättre för mej att då ta in råttorna och sen släppa ut dom igen.Det skulle kännas otryckt för mej att ha de lösa helt ensamma,även om jag vet att inget skulle hända.