Jag tycker så här (och nu snackar jag hanar):

Först använder man tiden fram tills råttan är minst 1 år, gärna 1½ till att kolla hur han är helt enkelt. Friskhet, bra hull (varken för smal eller för tjock), hur är han i flocken, hur klarar han introduktioner, hur klarar han nya situationer, lättstressad? Är han social och kontaktsökande mot människor, lätt att hantera? Hur är han byggd? Massa sådant liksom.

När råttan sedan är 1 år så utvärderar man svaren på de frågorna man ställt sig under hans liv, och är det positivt så kan man bestämma sig för att låta honom gå i avel. Men innan man verkligen sätter honom i avel så kollar man av med uppfödaren hur resten av kullen blivit. Är där några problem så får man väga för och nackdelar mot varandra helt enkelt. En kull blir nästan aldrig 100% bra, det blir nästan alltid något fel med någon. Och man måste minnas att råttorna även är individer och kan inte döma ut en hel kull för att t.ex. en bror blivit dominant. Sen är det likadant åt andra hållet, bara för att just ens egen råtta kanske är jättebra, så innebär det inte att den är lämplig för avel ändå om det är så att många syskon i kullen blivit dominanta eller sjuka eller så. Sen bör man egentligen kolla upp föräldrar och mor- och  farföräldrar också. Desto mer info desto bättre. Och det är främst de allra närmaste leden man bör koncentrera sig på att hitta mest info om.

Sen tycker jag att det är ägaren till råttan som ska leta upp den mesta infon om man vill låna ut råttan till avel. Hur ska du annars ha kunnat bedöma att den är lämplig för avel om du inte vet något om släkten? (Om där finns släkt då alltså). Finns det däremot ingen känd stam så får man helt enkelt vänta lite längre innan man sätter råttan i avel, men det blir mer av en chansning, vilket det förvisso alltid är med avel.

Vikt på råttan tar man lämpligtvis när man godkänt honom för avel, eller precis innan parning. Men det skadar såklart inte att ha lite vikter uppskrivna från olika åldrar heller. :)

Puh, vad långt det blev. Hoppas du orkade läsa :)

Och så lite tillägg:

Sen om man hittar en lämplig hona att para med, så begär så mycket info om denna som möjligt också. Det måste vara lika från båda hållen liksom. Låna inte ut en hane till en hona bara för att någon kommer och säger att de har en jättebra hona, utan kolla verkligen upp infon så att det tilltänkta kärleksparet verkligen matchar varandra på bästa möjliga sätt. Först då får man förutsättningar för en riktigt bra kull. :) Och tänk alltid hälsa och temperament i första hand, färg sedan. För i slutändan har man hellre en frisk och trevlig råtta än en sjuk, elak råtta med en fin färg :) Färgen är liksom bara en bonus egentligen.