Naww vad sött! ♥

Mascara och Tshirt går heller aldrig utanför min dörrtröskel (väldigt skönt för då slipper jag stänga dörren och det blir bättre genomströmning av luft). 👍

Har Max kanske blivit klämd i en dörr eller liknande någon gång? Det kan ju vara en orsak till att inte gilla trösklar.

Angående Lillevit så är det där ett ganska vanligt beteende. :) De är som små skator.

#3 Dörrarna är antingen vidöppna eller helt stängda när råttorna är ute av säkerhetsskäl, så klämd har jag svårt att tro. Han hade aldrig varit utanför buren innan han kom hit heller, då han är en zooråtta…

Det roliga med Lillevit var just att ha inte tog annat än glittriga/blanka saker ^^

Mina flickor snor ALLT löst dom hittar. Papper, pennor, snusdosor, nässprej, tygbitar m.m, en har till och med försökt släpa bort min mobil. Riktigt sött är det 🙂

Men som sagt, tråden går ut på om någon råtta har ett väldigt tydligt och återkommande beteende, som kanske är överdrivet åt något håll.
Jag tycker det är väldigt spännande med personligheter och utveckling =)

#2 Brukar Mascara och Tshirt springa lösa i rummet utanför ditt sovrum, eller är det helt eller delvis outforskad terräng?

Min ena kille Mickey verkar också ha en thing för blänkande saker. Han sitter alltid och pillar med mitt halsband, mina ringar, och när han hittar lite mynt på soffbordet ska det också smakas på!

#5 Vad sött! ❤️

#4 De har varit utanför, även om jag mest låter de vara inne i mitt rum. Vet att Mascara en gång har varit på upptäcktsfärd utanför. Då var det min bror som plötsligt ropade att en råtta var på rymmen inne i hans rum. 

En annan sak är att mina råttor har en speciell dragningskraft till sopkorgen! Om jag inte ställer den på ett högre bord när de är ute så hittar jag de där i efter 5 sekunder. Oftast så brukar de plocka med sig saker därifrån och springa iväg.

Min ena råtta Hazze som nu tyvärr är död var typ höjdrädd. Han kunde sitta i knät och mysa men inte på axlarna för då fick han panik och skulle ner med en gång. Om man satt med honom i knät och du reste dig så fick han också lite panik och ville hoppa ner på marken. Han trivdes bäst i kojjor, hus och tunnlar på marken och inga höga torn eller hängmattor. Så man kunde inte bara plocka upp honom utan fick hellre låta honom gå in i en låda med stor platt och mysig yta innan man gick någonstans.

Jag har en liten Råttpojke, Inge, som var gott och väl över året, innan han frivilligt gick ur buren. Han var lättskrämd och första gången jag dammsög köket, såg jag inte honom på flera dagar. Han kunde ofta stå i luckan och sträcka sig ut, men ut gick han inte. Länge trodde jag att han såg dåligt och jag har suttit lååånga och många timmar och lockat och pockat. Men så en dag gick han ut när jag inte var i köket. Han gick både ut och in utan några som helst problem, så synen var det inget fel på. Han växte flera meter på kort tid!

Nu har han hållit sig inne ett tag igen, det har varit maktkamp i gruppen och den är han inte villig att delta i. Han går heller inte förbi, när A-råttan Lakrits sitter i luckan och vaktar. Lakrits vaktar så inte Inge skall gå ut eller Tippen skall gå in, verkar det som. De är tre bröder.

I förra kullen jag hade, var Sigge en riktig skata. Jag håller på med silver vid köksbordet och lärde mig till slut att genomsöka boet ordentligt när jag städade. Annars kunde det bli dyrbart. Jag kan fortfarande se Sigge framför mig, där han rotar och bökar efter en trofé, för att sedan på lätta fötter skutta hem med bytet och gömma det!

Jag hade en klubba för ett par dagar sedan, en med körsbär ellee jordgubb smak. Iaf så skulle jag låta mina damer smaka lite grand (nej de får vanligtvis inte godis, de skulle bara få smaka ett slick och undersöka lite). Liten smakade och tyckte väl att det var så där, Doris var inte intresserad men Hyper, hon vart typ rädd för klubban. Hon reagerade så där som katter brukar reagera på starka dofter och dessutom börja hpn flaxa med tassarna emot klubban och skulle slå på den. Efter det märkte jag att starka dofter, som dom andra inte har något emot, är något som Hyper iiinte tkr om xD

Jag har alltid sett det som personlighetsdrag hos råttor, mer än rädslor eller fobier. Vissa är mer burkära än andra, vissa samlar mer mat än andra, vissa boar mer etc. 

Men ja, man blir definitivt charmad av deras små quirks de har för sig ^-^ <3

Flera av mina råttor är helt tokiga i att bita i plåster om man har ett sådant på sig.