Hejsan!

I väntan på att mina älskade råttbebisar ska vakna och vilja leka så tänkte jag dela med mig lite av den lycka som dessa små liv ger mig!

Efter att ha utforskat den nya buren (inte var de blyga, nejdå, en timme senare så hade de kollat läget i hela buren) så ville de komma ut. Sen på kvällen låg vi i sängen och de somnade i min hand. Jag har aldrig haft några djur som är så kontaktsökande djur någonsin!

På morgonen så skulle jag plocka upp dem för morgonmys i sängen och drabbades av en smärre chock då jag inte kunde hitta dom! handdukar/filtar/gosedjur/leksaker flög ut ur buren medan hjärtat satt i halsen… Sen visade det sig att de hade dragit upp en fleeze-bit till tunneln som de gömde sig i. *Pjuh* -har en känsla av att de kommer att ta livet av mig en vacker dag. Därefter delade vi en pannkaka och banan (som belöning för att de inte gått upp i rök).

Jag är helt såld på dessa små varelser. De är så mänskliga på något sätt. De kollar en i ögonen, vill vara med hela tiden och svingar runt i buren som små apor!

Om ca två veckor kommer hela klanen att vara fullständig då min sista hona kommer flytta hem till mig!
Inte för att provocera er som läser detta men jag har på känn att de kommer bli världens bästa rumskompisar.