De gör mig lycklig
Jag började önska mig tillåtelse av mina föräldrar att skaffa råttor när jag var 14 år gammal. Kom inte på frågan. Äckliga, läskiga "husdjur". Jag gjorde allt, jag visade bilder på söta råttbebisar, undervisade i all genetik; färger, hårlag, öronform osv som jag kunde. Lade fram en budget, baserad på min månadspeng. Jag förklarade att jag hellre sparade en veterinärbuffert än att äta lördagsgodis. Pratade om hur intelligenta djur de var, och försökte få dem att förstå hur det skulle förgylla min vardag. Ett tag trodde jag att det skulle bli möjligt, för jag önskade så innerligt. Lade halva dygn på att bara sitta och läsa och läsa… Här på forumet. Högst på min önskelista varje år var ett "Ja". En tillåtelse. Hade gärna sparat i månader till en bur och bara jag fick det där godkännandet. Men det kom aldrig. Aldrig, skulle det bli min tur. Idag, 5 år senare… Sitter jag här i min egen lägenhet. Med mina älskade råttor 6 månader gamla, som jag hämtade vid 8 veckors ålder. Det är två systrar, så otroligt trevliga och så lika fast ändå helt olika. Jag var lite rädd i början, att jag skulle bli besviken. för de var så osäkra första veckorna hos mig att de gömde sig när jag kom. Och när jag plockade upp dem banade de första snabbaste väg längs armen för att ta sig ner till buren igen. jättetrevliga välhanterade individer, men de kom ju till ett nytt hem. jag är så glad att jag oroade mig i onödan. Den ena klänger sig upp när jag stoppar ner handen i buren, den andra sitter snällt still och blir upplockad, för att kuta iväg upp på axeln och knastra. Varje kväll framför Tv:n tänker jag att "De är verkligen mina, mina alldeles egna". Och ibland känns det fortfarande så overkligt. De är så trygga, de är med vid såväl matlagning som promenader. De är verkligen vänner som är redo att hänga med på allt - i alla lägen. De är verkligen allt jag velat ha. De som inte ser charmen, missar en fantastisk upplevelse varje dag. Till er som sitter i den sitsen jag gjorde i många år vill jag bara påminna att er dag kommer också… Tillslut! Och jag lovar att den är värd att vänta på.
Mvh Ellenfyrkant
Härlig berättelse😃att du fått dina små råttor,🎁 lycka till
![[Dimar8]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Åh, känner verkligen igen mig, dock är jag yngre ;) Jag började läsa på lite smått och tjatade på min mamma och hennes sambo, mamma var helt okej med det men hennes sambo sa rakt och klart ett NEJ. När en gemensam kompis hade fått ungar, så började jag ta upp det med mamma, hon okej:ade det så jag åkte till denna kompisen och valde ut två små tjejer som tyckte om mig så fort jag klev in hihi. Jag kom hem med dom dagen innan jag och mamma skulle åka upp till mormors hus på landet, hennes sambo började jobba tidigt så han märkte inget då jag alltid har stängt till sovrummet. Vi var uppe på landet i en vecka, mamma och sambon började prata försiktigt om det och sedan var det min tur att få hans "bekräftelse", jag visste redan från början att han aldrig skulle kunna såra mig så mycket genom att ta råttorna ifrån mig.. Han sa ja och jag höll på att tappa andan, jag blev så otroligt lycklig! Nu har jag haft tjejerna i 1,5 månad, vi trivs sååå bra tillsammans! Min låtsas pappa har börjat kolla på dom, vilket tog några veckor hahaha! Men han vill absolut inte hålla i dom ;) Jag är snart 15 i December, och kan inte sluta att se fram emot att flytta och föda upp råttor och bara ge dom så mycket kärlek jag bara kan hihi
Åhh, jag lyckades faktiskt övertala mina föräldrar, och de höll också på så som dina föräldrar men efter ett tag fick jag godkännandet och de sa att de aldrig skulle vilja ta i mina råttor för de hade äckliga svansar osv… idag sitter jag här med mina älskade 7 och 8 månaders pojkar som jag fick hem när de var 6 och 7 veckor gamla. Jag är så fruktansvärt stolt över mina, förstår dig att det är verkligen värt att vänta på :)
Vilken mysig historia :D Vad säger dina föräldrar om råttorna nu? Jag har som tur va väldigt lätta föräldrar så jag fick råtta när jag bara var runt 10-11 :D Nu är jag 25 och har råttor igen. Dom har varit här en vecka men jag älskar dom redan! Råttor är verkligen underbara djur och det är synd att inte alla ser det :/
I think more things before breakfast than people think all day
Härlig historia! Men oj vad du fick vänta länge…
Jag har väldigt lätta föräldrar, för mig
räckte det med att säga: Ehh pappa när Lady (Hamster)
inte finns mer kan jag då få råttor dom verkar vara roliga husdjur.
Pappa svarar: Visst om du har tid och vill det så får du det men du vet
väll att råttor kräver mer en hamstrar.
Starta ny diskussion