Kände att jag måste skriva av mig någonstans där det finns råttmänniskor.. vilket det onekligen finns här. ;) Varning för låååång text!

För en tid sedan frågade Nicciz mig ifall hon kunde låna Greta till parning, vilket jag sa ja till. Så Greta fick åka iväg på dejt med en snygg karl.. 😊 Efter en vecka eller så tillsammans, då vi var säkra på att råttgrabben gjort sitt så tog jag hem Greta igen så hon skulle få vara dräktig + få sina tussar i hemmamiljö.

Efter mycket pysslande med bebisbur och andra grejer så var jag tvungen att åka iväg och jobba en vecka, så sambon fick ha koll på råttorna. Han berättade dock efter någon dag att "Det verkar som om Greta löper" samt att hon inte ökade så mycket i vikt, även fastän hon åt som ett monster.. Så började då misstänka att hon inte blivit dräktig. 

Jag kom hem efter min jobbvecka och kikade till råttorna, Greta hade då ökat något gram men såg väldigt slank ut och busade runt som vanligt. Jag lät henne leka med burkompisarna under bevakad tid, men sen fick hon sitta själv i bebisburen - Just in case.

Hade ställt in mig på att hon inte var dräktig, berättade för Nicciz och vi började prata om att ta hit hanen.. Men då var det som om Greta förstod grejen, för helt plötsligt började hon åka i vikt som en galning, började boa i buren och bete sig som en äkta liten gravititetstant!

Hon har fortsatt öka i vikt, så snart lär det väl komma små mini-Gretor..  😍

För att nämna: Nu är ju jag ingen uppfödare, men har två superbra uppfödare vid min sida om detta (Plus alla hjälpsamma råttmänniskor därute!) så känner mig enormt trygg med att Greta ska få bebbar.

Men en sak var jag inte beredd på - hur hormonell JAG blivit! Så fort Greta har rört sig liknande en sammandragning har jag nästan fått panik och tänkt "Nu? NU!?" Men sen insett att jag måste chilla och låta henne vara. Men det är fasiken otroligt hur bunden man kan bli till sina små.. (Och deras små - innan dom ens kommit ut!?)

Någon som känt liknande eller är det jag som det slagit slint i huvudet på? 😃

En annan sak jag ville dela var en grej som gjorde mig så grymt ledsen igår, pratade med en gammal vän om våra husdjur, och då berättade jag att Greta förmodligen ska få småttisar, samt hur spännande och roligt det ska bli. Jag visste sen innan att hon inte är mycket för råttor, men jag hade inte kunnat ana hennes svar.. som var: "Men usch, varför vill du det? Varför avla på skadedjur?"
Den meningen sitter stenhårt och gör så jävla ont.. 😕 Hur kan man se så på någons husdjur? Tänk om hon visste hur noga många är med sina råttor, deras stammar och vilka dom paras med? Tänk om hon visste hur pass seriösa många av oss är med våra djur?

Tror det som gjorde mig argast är att hon själv har två huskatter med okänd bakgrund som hon har avlat och tänker ta fler kullar på. Av anledningen att.. "hon vill" och "kattungar är söta" samt "katter behöver få några kullar för att mogna".

Försökte även få fram till henne att Greta minsann inte är något skadedjur (Om man bortser från hennes små illdåd med Nicciz mumsiga telefonladdarkabel..) Men som vanligt så gick informationen inte in.. Blir bara så ledsen över hur många ser på råttor, och att dom verkligen inte vill lyssna när man lugnt och sansat lägger fram fakta. Det är som om många redan i förväg bestämt sig för att det dom tror/tycker är rätt - varesig det är det, eller inte.. SUCK!

Sådär, nu har jag fått ventilera lite.. både lycka och frustration! 🤪
Nu håller vi alla tummarna för att hon får friska, glada små minisar i dagarna som kommer. 

Pssst. Plus att vi håller en extra tumme för att Greta får minst en hona som jag klickar med i framtiden, som vill stanna här… ;)