Att våga ta beslutet...
Millan har drastiskt på bara en vecka blivigt väldigt svag och seg. Hennes rörelser är långsamma, hon kan knappt tugga, tvätta sig och är ibland apatisk. Hon är konstant i huset… hon orkar knappt gå in igen efter ha vart ute. Båda frambenen och bakbenen är svaga…
Jag tror jag måste avliva henne… känns så himla hårt för jag avlidade hennes burkompis Geisha för bara 3 veckor sen…
Jag misstänker att Millan har fått återfall av hjärnblödning. Det får mig att gråta när jag tänker på att denna Millan har alltid vart så pigg och stark i benen, men nu är hon så himla svag 😢 Hon ska fylla 2 år nu den 7e Juli.
Det har bara gått så fort 😢💔 jag kan inte slita mig från henne… jag är så fäst vid min älskling… fan jag gråter nu… hoppas någon kan uppmuntra mig till att ta beslutet..
Ja, det är alltid tungt att ta beslutet! Men det är livets gång tyvärr, både för människor och djur. Förstår att det är jobbigt att se sin älskling bli svagare och svagare, men det är tyvärr oundvikligt. Alla vi djurägare kommer att komma till den punkt när tiden är inne för ett beslut, och där är det lätt att vara självisk för man vill såå gärna att de ska leva så länge som möjligt fastän råttan mår bäst av att få somna in vare sig den är ålder eller sjukdom som plågar den lille.
Du får tänka tillbaka till de fina tiderna ni haft tillsammans och tänkt på att det är mycket bättre att låta tjejen få somna in i din famn istället för att du hittar henne död i buren.
Det är en omställning för dig med all denna avlivning, men gråt när du behöver och skuffa inte bort några tankar så kommer din kropp så småningom att ha bearbetat det och du kan gå vidare och tänka att hon hade det väldigt bra hos dig så länge hon levde! :)
De kommer gå bra, och när du än behöver det så kan du alltid vända dig hit till forumet!
Starta ny diskussion