Jag har en kyrkogård i trädgården. Lade dem i lådor med bomull och blommor.

jag begraver dem hos min sambos familj. men jag är en av dem som egentligen inte bryr mig. kroppen är död, tom, bara ett föremål när själen försvunnit. det finns inget kvar i den så jag får eg inte ut något av begravningen så jag hade egentrligen lika gärna kunnat slänga kroppen om det inte varit för att det känts lite känslolöst. det handlar inte om att jag tycker att de är mindre värda för jag är likadan när det gäller människor som gått bort. jag har inget behov av en grav att gå att sörja och minnas vid. Jag minns dem som de varit på trevliga platser istället.

Mina råttor som dött ligger i frysen, jag tror att jag ska kremera dem. Men egentligen är det ju så som Bellona säger, att det bara är en död kropp.

#2 Själv känner jag att jag måste kunna gå till en plats för att kunna "hälsa på o prata" Låter lite dumt men jag går ibland dit o tänker på dem, och då jag vet kropparna ligger där känns det som att själen håller sig där.. Eller nått ;)

Känner även att begravningen blir som ett farväl.

Jag vet att det bara är skalet som finns kvar efter att en råtta gått bort, men jag kan inte hjälpa det. Jag är jättetöntig med mina råttor. Jag vill att deras sista vila ska bli så fin som möjligt. Avlivas råttan hos veterinären tar jag med mig den hem, för jag måste ta farväl av den döda kroppen. Sen begravs de i vår lummiga lillträdgård, en liten avskärmad del av vår trädgård med syrener och äppelträd. Gräset är lite halvlångt, så det blir "mysigt" åt dom.
Samma sak händer med råttor som dör hemma; jag tar farväl, bäddar ner dom och begraver dom. Är det vinter så får de ligga i frysen tills tjälen går ur marken.
Jag har svårt för att tro på själ och liknande, antar att det är därför som jag vill att råttorna ska "ha det bra" även efter döden.

Håller med Ninja. Det viktigaste är att de får ett värdigt slut. Jag vill helst ta hem kroppen från veterinären så jag får ta farväl och ge en värdig begravning. Är det vinter ligger dom inlindade i papper, i en plastpåse, så det ska vara "mjukt". Å sedan begraver jag dem när kälen gått ur marken. Har hänt att jag lämnat någon hos veterinären ibland, men det tar emot så fruktansvärt! Även om det bara är kroppen kvar.. där ligger ju min älskade.. helt livlös.. hur ska man bara kunna överge dom då? Lite blödigt kanske, men man måste ju följa sitt hjärta å agera efter hur man känner. Å jag tycker det känns bäst att ta hem dem även om det är vinter. Då har man dem nära iaf :)

Hera.. jag håller med dig, det är bra att ha en plats man kan gå till. Bara för att säga att man fortfarande tänker på dem osv.. å begravningen är ett vackert avslut. Man får ta farväl ordentligt. Lämnar man en kropp hos en veterinär känns det så "oavslutat" på något vis..

Jag har alltid haft ett väldigt märkligt förhållningssätt till hur jag ska reagera när en son går bort. Det känns som om kroppen symboliserar råttans själ på något sätt, även om jag vet att allt det levande försvunnit. Jag skulle inte kunna lägga in en död kille i frysen, det känns så märkligt, jag vill inte att han ska frysa, även om han inte känner något längre…

Jag är sjöman och var från juni till oktober i år ute på en fyramånaderstörn till sjöss, jag var hemma en vecka efter två månader, men annars var jag ute hela tiden och träffade därför bara mina killar en gång. Min pojkvän skötte råttorna under tiden, men tre dagar innan mitt fyramånaderspass var slut dog Hoppetossen.
Det blåste storm både där jag var och hemma, och jag bad min pojkvän att ta in Tossen från balkongen, jag kunde inte stå ut med att han skulle ligga där ensam, kall mitt i stormen ute på balkongen. Det känns hårt, som om jag övergav honom, men jag hade inget val. När jag kom hem begravde vi honom utanför mitt lägenhetsfönster (som vetter ut mot ett mycket litet skogsparti), mina andra killar ligger i trädgården till det hus jag bodde innan…

Jag känner mig som en dålig mor och kan inte hjälpa att jag sitter och gråter när jag tänker på Tossens livlösa kropp.. Jag hade velat vara där för honom..

Jag har alltid begravt alla mina djur på samma ställe. Även jag tror att kroppen bara är ett tomt skal och själen har rest vidare men det har alltid känts som ett bra slut med en begravning. Man ägnar en stund år sin familjemedlem och får säga adjö. Men jag tror mest att man gör det för en själv. Jag skulle inte klara av att må bra om jag hade kastat en av mina döda råttor i papperskorgen.

Så för min skull och för att jag ska veta vad som händer med hennes kropp så kommer det nog alltid bli begravning för mig.

Det är ju egentligen olagligt att begrava djur, bara för att det lockar andra djur. Men hur många håller på den regeln. Hur många har inte begravt sitt husdjur någon gång när dom var små?

Så länge man gräver ner dem djupt så kommer det inga andra djur.

 den där lagen tycker jag är lite fjantig… visst varför man inte får begrava hästar å kor och så hur man vill förstår jag för det  lockar nog till sig massa djur och så men om man gräver ner en tex råtta eller kanin tycker ja inte man ska behöva ha nått speciellt  tillstånd för… och om det är på ens privata mark så tycker jag att man kan gräva hur man vill!! men som sagt så är det väl inte så många som lyssnar på den här lagen och jag tror inte att farbror polisen kommer och rycker en i örat om dom får reda på att man har grävet ner ett litet djur… dom har förhoppningsvis annat viktigare för sig (men det vet man ju aldrig:P)

själv så begraver jag nästan alla mina döda djur hemma på mina föräldrars gård i kanten av en kohage vid två jättestora björkar..

#9 & #11 Det är inte bara det abret att det lockar till sig djur. Lagen finns där för att det är ohygieniskt och kan skada främst människors hälsa om djurkroppar inte är ordentligt disponerade.

Två bröder kremerade vi, så vi fick tillbaka askan i en varsin fin ask.

Andra råttor jag hade som yngre är begravna hos mina kusiner.

De tre sista bröderna vi hade har en egen liten begravningsplats hos sambons föräldrar, där de planterade en blomma där de är begravna.

ja har bara avlivat mina hos veterinären o då har de kremerats. men hade jag haft någonstans att begrava dem, så hade jag gjort det.

Jag begraver hos min ena syster, där kan de ligga i skogsdungen. Är det vinter så det inte går att gräva har jag lämnat hos djursjukhuset som har en begravningsplats.

Vi har altid grävt på ett och samma ställe. Mitt inne i skogen där någon aldrig går och vi har altid grävt djupt, minst 50 cm så jag tror inte att det är ohygieniskt för någon.

Det är väl inte just att det är ohygieniskt, utan att det skadar grundvattnet på något sätt när kropparna sedan ruttnar.. har jag iaf för mig. Sedan tycker man ju att ett litet djur inte på något sätt är lika farligt som om någon skulle gräva ner 10 kor.. :)

#17 men det borde inte vara farligt för naturen eg, ja menar, djur dör ju i det vilda också? eller menar du just det att de grävs ned? isf så borde man ju inte få begrava människor heller.

kanske bror på var man gräver ner? jag vet inte bara gissar… mamma begravde en av våra katter i skogen och la stora stenar ovanpå "kistan" innan hon la på jorden för att ingen räv skulle störa hennes sömn.. :(

jag brukar lägga möss eller andra djur i en ask och sedan gräva ner den i skogen och sätta ett kors, det är för mig ett bra sätt att säga förväl ;P

Anledningen till att man inte bör gräva ner djur i din trädgård är för att det kan tillkalla råttor som har med sig sjukdommar. Då gör ni det får ni se till att gräva DJUPT :) Dessutom ska man gräva djupt för att slippa se din bebis blivigt uppgrävd.

Det hände faktiskt mig en gång. Jag och min pappa begravde min kanin i trädgården när jag var ganska liten, och en dag när jag kom ut så var det bara ett hål ner i marken och hennes tänder låg kvar bredvid hålet. Jag blev självklart helt förstörd, det är inte något man vill se hända med sitt djur även om det inte lever längre. Så gräv DJUPT för guds skull.

Vi begravde min systers råtta Tarzan förra veckan. I skogen vid mitt marsvin Alva. Så nu ligger de på varsin sida av den enda björken bland tallarna. :) Efter min syster lade ner honom tog vi alla tre, hennes fästman, hon och jag en bit jord och kastade ner sedan fyllde han på hålet. Det kändes fint och som ett avslut. Min syster var helt förstörd men så gav jag henne ett papper med den där dikten kring regnbågsbron och hon läste den för lilla Tashibash och så var det farväl. Det var vackert och befriande. Inte det minsta blödigt! Det var precis som det skulle. Men alla har olika sätt att ta farväl, håller med "Odette", man måste följa sitt hjärta och se vad som är rätt för en själv!

Jag har mina begravda på tomten , och vårat marsvin . Jag begraver dom alltid, får dåligt samvete annars.

Tesla dog hemma och begravdes i pappas trädgård. Xanthe fick somna hos veterinären och hon blev kremerad och utspridd i deras minneslund.

Snyft! min möss blev avlivade hos veterinären och jag fick inte ta med mej dem hem, jag fick inte se dem en sista gång, jag fick inte ens veta att dem hade åkt till veterinären!Den sorgen fick jag aldrig komma över och kommer inte att göra det heller. jag ska aldrig mer åka till veterinären med mina djur i förtsättningen utan att jag är med!

Jag hade en hund innan som hette molly en golden retriver hon blev på körd och vi åkte in till veterinären med henne. Det var sissta gången jag såg henne inte för att det hör till diskutionen med var jag gör av mina döda råttor men ville bara säga det :/

Jag har också alltid begravt mina smådjur i trädgården.. men jag undrar lite, ni som förlorat ett djur mitt i kalla vintern .. som lägger djuret i frysen.. känns inte det lite konstigt och ja .. rent utav "äckligt" att ha en död kropp i frysen ? Jag vet inte, kan bara tänka mig det, jag har aldrig vart me om att djuret dött på vintern, konstigt nog .. skulle aldrig kunna stoppa djuret i frysen, så har ingen aning om vad jag istället skulle kunna göra?!

#28 Då kan man ta en separat kremering hos veterinären, kostar lite extra. Så kan man ha en liten "miniurna" där man kan ha askan tills man bestämt sig för vad man vill göra med den.

Ni som har kremerat och har fått det i urna och sånt, vad kostar sånt?

Nej jag tycker inte det är varken konstigt eller äckligt att ha ett dött djur i frysen, uppväxt i smådjursfamilj som jag är så tänker jag inte ens på det. Vi har ju ändå döda djurs kroppsdelar i frysen som vi käkar upp så någon äckelfaktor finns det inte för mig. Däremot tycker jag ibland det är lite jobbigt att ha ett saknat djur så nära inpå hela tiden och ständigt bli påmind.

Avlivning / Separat Kremering

Hund 

1550:-

Katt 

940:-

www.karlskoga-djurklinik.com

 Har själv bara haft ett marsvin som dog när jag gick i sjuan som vi begravde på tomten sen har vi begravt syrrans råtta bredvid så vet inte vad det kostar för just råtta. Men priserna ovan gäller för katt/hund på Karlskoga Djurklinik. Jag tror att jag i framtiden kommer låta kremera mina älskade djur, nu när jag blivit äldre och fått tänka över saken verkar det vara mer vad jag tycker.

jag kanske låter konstig. men jag läger de djur som berört mig mest av i frysen. sedan tar jag med dom til gotland och begraver dom på den plats som alltid varit väldigt speciell för mig. kanske låter lite väl blödigt och konstigt men skönt att ha alla på samma ställe.

har en liten plats på grannens tomt ute vid sommarstugan som jag fått till min egen. är min kraftkälla jag alltid dragits till sedan jag fick lämna tomten som liten. stor gran man kan klättra upp i och över till berget där man ser havet 500 m bort. där under granen har jag nog lagt de flesta av alla smådjur jag älskat som mest.  

 tyvärr så kunde jag inte tjata till mig att våran boxer hund fick vara där också. mina föräldrar villte inte ha någon gravplats. de ville inte komma iåg honom som en sten coh blommbukett utan levande.

de djur som inte är så där speciella, man inte hunnit lära känna lr inte egentligen är mina som man haft här lr tagit bort lr dött. dom har jag gett till en vänn som begravt lr kremerat. så dom vet jag faktskt inte vart dom är begravda lr utspridda.

Min Kauz lät jag kremeras hos vetrinären. Det kändes konstigt att ta hem hennes kropp för att lägga in den i frysen, begrava till våren och riskera att hon blev uppgrävd av något annat djur. Vi betalade inte för separat kremering heller, för vi kände inte att det spelade någon roll. Dör någon av våra råttor under sommartid tror jag dock att vi kanske tar hem dem och begraver ute (egentligen mest svårt för att vi inte har någon bra plats).

Farvälet fick vi när Kauz andades ut hos vetrinären, vi behövde inte mer än så just den gången.

Jag kremerade min Phoebe enskilt när hon fick somna in hos vetrinären. Jag fick tillbaka henne i en liten fin låda, har inte begravt henne ännu. Hon var ytterst speciell för mig. De andra har jag låtit vetrinären ta hand om eftersom jag ändå alltid kommer minnas dem så varför ta med kroppen? De djur som går bort hemma begraver jag, för okänsligt att slänga så att säga och lite ryskänsla över att ha dem i frysen, gräver ner dem i trädgården brevid vår hund där han är begravd.
Jag kommer alltid minnas dem oavsett. =)

Jag gräver också ner mina små älsklingar i trädgården. tror jag har iallafall minst 30 råttor begravna där, två kaniner och ett marsvin. tycker det känns bra att ha dom nära sig på nåt sätt, även fast dom inte lever.

jag åkte 35 mil när min råtta snurran blev dålig bara för att kunna begrava henne när hon dött. Bor i lägenhet mitt i gbg och jag vill veta var hon ligger. Nu ligger hon begravd i min mammas trädgård brevid rosenbusken. Där vilar hon nu tillsammans med, chillan Anton och gerbilerna Nicky o Pyret.

Jag har så svårt att ta farväl, oavsett om det är människa eller djur. Ändå kan jag inte låta bli att skaffa dem och älska dem. Är jourhem nu åt en kompis och när råttan Olivia försvinner och åker hem till sin matte kommer jag bli ledsen. Även om jag får träffa henne igen. Jag fäster mig så lätt.

Men att få ett ordentligt farväl är viktigt. iaf enligt mig..

Min hund isabella begravde jag här hemma i trädgården mellan körsbärsträden, hon var en liten toypudel… saknar henne så att det ibland gör ont Jag fick henne av mina föräldrar när jag var fem år, fick 13 underbara år med henne.

Iofs var det råttor ni pratade om här, men jag kom att tänka på henne nu… 

de råttor som ör hemma begraver vi… annars vet jag inte va som händer me dom… för jag har aldrig varit med och avlivat våra råttor…

 min syrras dumbo råtta og i hennes famn av lunginflammation… o jag såg på… det var jätte hämskt… syrran gjorde hjärtmassage och mun mot mun metoden för att få henne i liv…men det var för sent, hon var borta

Visst det är bara en kropp som finns kvar. Men den kroppen är och var ändå den avlides kropp. Som råttan levt med. Därför tycker jag det känns bäst att ge en värdig och fin begravning, inför den slutliga vilan.

Jag stoppar in de i frysen och när alla i ett gäng (typ syskon osv) är döda begraver jag de i skogen borta vid en sjö, görfint.
Det är visserligen stor risk att de grävs upp av nåt djur där iom att det är väldigt lite jord och mest bara ett väldigt tjockt lager med mossa, men det gör inte mig nånting… De märker inget, de är redan döda så de kan lika gärna få komma till nytta liksom.

båda mina råttor som vandrat vidare har ja hjälpt till råtthimlen o veterinären har fått ta hand om kroppen. men hade jag ahft en tomt så hade ja tagit me kroppen hem o begravt dom.

Jag har begravt alla mina hittils. Men min råtta som avlivades idag skickades iväg på kremering och jag ska inte ha någon aska tillbaks. Hon är död, det gör ingen skillnad…

Och nej, jag är inte hjärtlös. Hon var min favvoråtta och det var ett jättetufft beslut att ta bort henne

Brukar åxå låta mina råttor kremeras med anledning till att det är vad jag själv vill bli….

Jag grillar dem å äter upp dem. Delar förståss broderligt med iller å dågg…  

begraver i trädgården när de dör hemma

mamma tar de annars te veten o sen vet jag ej va som händer, har aldrig följt med nån gång när de går bort

jag håller i dom när dom somnar in sen tar jag hem och säger hej då sen får dom en begravning, försöker hålla fint vid graven och vill gärna ha ett ställe dit man kan gå för att hälsa på. nu i efterhand (tog bort henne igår) hade jag nog velat ha henne separat kremerad så jag kan ta med henne resten av mitt liv hon betydde så mycket…

Har 2 råttor & 1 gerbil i frysen här hemma just nu.. Det va ju meningen att dom skulle begravas innan vintern kom..Men det blev aldrig av så nu får det vänta ända tills våren :-S
Många av mina barndomsdjur ligger begravda hemma hos min moster, men dessa 3 kanske blir hemma hos pappa.

Jag har lämnat ett spår av smådjur efter mig i diverse trädgårdar. Allt från guldfiskar till råttor. MIn katt som dog för ett par år sen dog under en intensiv värmebölja när jag var bortrest och hon fick ligga i frysen i en vecka tills jag kom hem, jag blev chockad eftersom hon dog oväntat så därför behövde jag ta farväl av kroppen och se för mig själv att hon verkligen var död. Så begravde jag och barnen henne på en fin plats i skogen, strax under mossan, det är viktigt för barn att ha något slags symboliskt avslut, de är inte kognitivt färdigutvecklade att förstå att det är OK att döden är slutet.

 Jag vill argumentera mot det där med att begrava djupt, det är onaturligt och det är då som risken finns att skit sipprar ned i grundvattnet. Man bör om möjligt begrava ytligt så att kroppen förmultnar ordentligt. Jag håller med den som skrev att det inte spelar någon roll om något djur gräver upp kroppen, vilda djur behöver också äta och om mitt husdjurs död kan vara positivt på något sätt så varför inte? :)

Efter att ha haft några råttor som gått bort nu så kändes det inte fullt lika tungt att lämna in senaste avlivade råttan på kremering, utan att få tillbaka askan. Jobbigt var det, men vad var det jämfört med att han gick bort över huvud taget.. Jag har svårt att släppa saker, därför vill jag gärna ha med dom hem och begrava. Men jag försöker vänja mig av med det.. tror nästan att det ändå var enklare att lämna iväg än att gräva en grop, sedan lägga ner älsklingen i det där kalla, mörka hålet och täcka över.. de kommer ju ändå ut i naturen igen i o m att askan sprids ute sen.

lämnar åxå mina älsklingar som gått vidares ,kroppar på kremering numer…..men sånt där  finns inget rätt å fel…..jag vill själv inte bli nedgrävd i ett kallt svart hål så då går ja numer efter det….

Jag har endast två råttor på Djurkyrkogården på Djurgården. De ligger där hela - okremerade! Micke o Nuts…

# 38 Jag vet hur det känns.. Jag började ock¨å tänka på våran döda hund Inez nu.. Hon ligger begrav i norra berget.. Inne i skogen, hon har en liten speciell gravplats där.. jag saknar henne så himla mkt! Det var 2 år sen vi fick avliva hene.. Hon blev bara 5 år.. :(

Jag har en plats på en djurkyrkogård här i Örebro. Dit går jag minst en gång i veckan för att sätta ljus och nya blommor.

Jag eller mamma brukar begrava dem här på gården under Enen och silvergranen. Men bara de som dött hemma, de som blir avlivade tycker mamma att vetten kan ta hand om.

Men när jag flyttar så kommer jag bo i lägenhet. hur ska man göra då? Får man begrava dem i skogen? Tänkte om det räknas som allemansrätten? :S

oj såg att jag skreve lite högre upp 

Men jag minns när jag var liten så la vi dem i kartonger med papper. och så la jag i antingen favvogodiset eller mat i kartongen. ifall de skulle bli hungriga 

Jag har ingenstans att begrava min vänner eftersom jag bor i en lägenhet mitt i Norrköping. Visst kan man ta bussen ut en bit utanför stan och gräva ner dem någonstans lite i smyg, men det känns lite småmärkligt. Men så blev alla mina tre tösar avlivande hos veterinären också och då var det ju inget problem. De blev kremerade - men inte separatkremerade så jag tog ingen aska. Det känns ändå bra för krematoriet har en minneslund där de sprider ut askan av de djur som inte är separatkremerade och dit kan man åka om man vill. Det har jag inte gjort för det ligger en bra bit bort, men det känns… jag vet inte… seriöst? Förstår ni hur jag tänker? Det känns som att de personer som är inblandade i processen, både veterinärerna och de som jobbar vid krematoriet tar min sorg på allvar och behandlar kropparna med den vördnad jag önskar. Men usch… nej… det är svårt. Det jag tror är väldigt viktigt är att man tänker igen hur man själv vill ha det innan, så att man inte sitter där med en död vän i famnen och inte har några planer alls på hur man ska göra rent praktiskt. Det är inget man ska behöva tänka på just då, så det är bra om man planerat sådant innan.

Mina tre råttor som gått bort har fått kremeras. Separat kremering då. Jag tänker att dagen då jag går bort så vill jag också kremeras, och det känns bättre för mig om mina djur även får det så.

Avlivar jag hos veterinär låter jag oftast dom vara kvar där. Dör dom hemma begraver jag dom på en fin plats på min mammas trädgård. Måste dock lägga tunga stenar över annars är jag rädd att mammas katter eller andra djur ska gräva upp dom =(

Jag har bara begravt en råtta på gården hemma i köping, det var min älskade Sam. Pappa ville ju egentligen inte det, men han visste hur mycket han betydde för mig så just den gången var det okej. 

Annars har jag begravt dom i skogen eller bara lagt ut dom i skogen så får dom andra djuren äta dom.. det låter lite hemskt, men som sagt det är bara ett tomt skal, och det är ju naturens gång..

Ingen av mina råttor har dött än, och jag hoppas att så förblir i i alla fall två år. Men jag har begravt mina två gerbiler när de avled. Jag gjorde det i vår trädgård i ett hörn och gjorde en jättefin gravsten med datum på och allt. Den stannade inte så länge dock. >.< I alla fall så tyckte jag att det kändes jättekonstigt när vi flyttade därifrån och lämnade mina husdjurs grav i trädgården, även om det var flera år senare och inte alls syntes att det var en grav. Men jag visste ju att de låg där.. på främlingars tomt… nej, jag tyckte bara att det kändes jättekonstigt och tror inte att jag begraver något djur i min trädgård igen. I så fall på allmän mark i någon skog eller så om jag inte kremerar dem.

Jag har hittills helt kallblodigt slängt mina i soporna. 

Nu har vi ju flyttat ut på landet och hädanefter kommer jag nog att lägga ut kropparna i skogen och därmed förhoppningsvis ge mat åt en svulten stackare.

Jag begraver dom. Men är det så att dom går bort under vintern så får dom ligga i frysen tills det går att gräva i marken…

Jag begraver dem på mina förädrars mark hemma i Norrland, blir lite besvärligt eftersom jag bor ca 80 mil bort för tillfället men det är så jag vill ha det.

Haha vad allt ändrat sig på ett par år. Numer ligger de i frysen tills jag kan gräva ned dom på en bra plats. Mesta har min kompis tagit med ut på sitt lantställe och grävt ned.
Men de som inte har mediciner i kroppen eller verkligen är den där jätte favoriten. Så är jag ful och ger bort alla redan döda djur till reptil foder.
Låter respektlöst. Men de är redan avlivade/avlidna och gör så reptil killen här utanför på landet, inte föder upp lika mycket foder kullar.

Min plan är väl att dom ska kremeras för jag har inte möjlighet att begrava dom. Jo om jag smiter ut i skogen nånstans. Jag och syrran har begravt 5 djur hemma hos våra föräldrar men jag har fått inse att jag kan inte begrava alla mina djur där. Då säger nog pappa ifrån tillslut. Var extremt svårt att gräva också. Stenar och rötter överallt. Jag har lämnat en råtta för kremering efter att han avlivats hos veterinär och det var bland det jobbigaste jag gjort. Att bara lämna hans kropp där på bordet. Det kändes bara så konstigt att han skulle ligga där även om det bara är kroppen. Så just nu ligger tre pälsklingar i frysen i väntan på att jag ska kunna klara av att åka med dom till djursjukhuset för kremering. Eller om dom ska begravas sen till sommaren nånstans.

#65 tycker inte alls att det låter respektlöst, det är ju en ''fin'' tanke om man kan säga så!

#67 Det är ju mest för oss själva som vi vill begrava djuren. Få råttor måste jag begrava. Men försöker ge bort det mesta till "återvinning". Blir färre råttor som föds upp bara för att ha ihjäl som foder. Så det käns lite plåster på såren att de kan hjälpa andra råttor fast de dött.

en skumm fråga när de gäller döda råttor. Alltså hur länge har ni råttor i frysen innan ni begraver dem. Min mamma gnäller på mig för jag har 6råttor i frysen plus 2hamstrar som bara ligger där. Jag vill gärna kremera dem men de kostar så hemskt mkt.

hur länge har ni haft dem i frysen som längst, jag vill inte känna mig udda och weird :S

Vet en som inte kan göra sig av med sina råttor. Gått så långt att denne ibland öppnar frysen och klappar dom. Det är weird!!

#69 (plus TS, lite) Hmm… Förra hösten hade jag 4 råttor och en katt (ja, en katt!) i frysen. Tanken var att dom skulle ligga där till våren då dom skulle begravas. Det hade nog gått om det inte var för katten… Så alla råttor+katt hamnade under en buske i skogen. Det sved, men efter det har alla råttor hamnat i skogen (eftersom alla råttor dött utan medicin i kroppen). Önskar jag kunde hitta en reptilägare som ville ha dom, det hade känts ganska bra på nått vis.

Just nu har jag 5 möss i frysen. Dom har legat där i snart 2 månader skulle jag tro och kommer nog ligga kvar där tills jag slutar ha dåligt samvete över att dom är döda. Det kommer nog ta ett bra tag till…

#69 hade två råttor i frysen i typ 2 år. Kände mig ioförsig lite creepy efter ett tag, det tar ju inte så lång tid att hacka ner dem i backen så fort det blivit sommar, men av någon anledning blev det inte av det första året.

tror också längsta legat runt 2 år här. det var några av mina, sedan fick hon sällskap av fd burkompis och sin syster som geten ägde och nån av nicciz. Speciellt uet som var hennes dotters och väldigt viktig att få en bra begravning. Alla begravdes nu för några veckor sedan på getens lant ställe. Äldsta som legat i frysen tror jag hade varit där i ca 2 år. Avled kort efter min inflytt till denna lägenheten. Älskade cotton candy.

#71 repti.net :-)

Har gammelråttan och hennes två döttrar kremerade. Askan ligger i en fin liten ugglekartong som mor skickade till mig för det syftet. Tar fram dem ur lådan ibland och gråter en skvätt när saknaden blir för stor.

Tanken är att jag ska hitta det perfekta stället för dem, men det har jag inte gjort ännu. Jag känner mig en aning märklig.

#70 eeeeyuu =/ vad äckligt

Nä jag har haft några av dem i frysen i ett år. Jag vill kremera dem men jag drar ut på att kolla upp hur mkt de kostar och sen så får jag massa att göra vissa perioder och glömmer bort dem. Och kommer på dem när jag har för lite plats i frysen. men då är jag iaf inte skummast av alla. dock skulle jag aldrig  öppna upp och klappa dem. de är för hemskt och weird och äckligt :S

#76: Vad är det som är så hemskt och äckligt med det? Jag brukar personligen inte klappa mina råttor sedan de hamnat i frysen men om det är en del av personens sorgearbete ser jag inte det hemska i situationen. Eller det äckliga heller för den delen.

#76 Då är väl jag också äcklig då.  Själv tycker jag att jag väl ändå har rätt att kunna klappa på ett saknat djur någon sista gång innan dom försvinner helt utan att någon ska komma och säga att det är äckligt. Visa lite respekt! 

Klappa en död råtta är ju som att klappa vilket köttstycke som helst för mig iaf. Synnerligen när det är fryst.
Och ja att klappa ett dött djur är aningen makabert. men å andra sidan finns det gott om folk som har uppstoppade djur och horn på väggarna vilket för mig är totalt obegripligt och ohygeniskt.

#79: För mig är en död råtta inte ett köttstycke, det är kroppen efter ett högt värderat och älskat husdjur. Om det bara är ett stycke kött hade jag lika gärna kunnat kasta dem i sopptunnan.

Nu brukar jag som sagt inte ta fram mina döda råttor och klappa dem men kan villigt erkänna att jag klappar mina töser medan de somnar in och har säkerligen fortsatt en stund efter att deras hjärta stannat och de är döda också. Ser inte riktigt hur det skulle vara mer makabert än att ex. gå fram till en öppen kista på en begravning och säga adjö.

Men gissar att det beror på ens syn på döden, för mig är den varken hemsk eller äcklig.

#80 Döden är inte ett dugg hemsk eller äcklig och en död kropp är totalt ointressant för mig. Den man älskar finns ju iaf inte kvar, det är bara ett tomt skal kvar. Den man älskar bär man kvar i hjärtat.

Däremot finns det gott om bakterier och insekter och andra mikroorganismer som gärna bygger bo i döda kroppar vilket är fullt naturligt, men inget jag vill ha inomhus. 
Frysta kroppar funkar för att det är precis samma sak som vilket fruset köttstycke som helst för mig.

Jag kan ärligt säga att klappa sitt djur medan det somnar in, och även efteråt känns helt naturligt. När släktingar dött har jag aldrig haft någon impuls att röra vid dem, men jag har suttit både vid min döda morfar och mormors mor efter deras död och tagit farväl (dock utan kroppslig kontakt). När systern återvände med vår mops i famnen efter hans avlivning satt vi en stund tillsammans och grät och klappade honom innan vi begravde honom. Jag har mycket svårt att tro att jag inte kommer göra något liknande med råttorna när den tiden kommer.

Det jag reagerade på var att vissa alltså tar ut sin frysta råttas kropp och klappar på den. För mig känns det lite underligt. Inte nog med att råttan då är död - och, med tanke på att den är nerfryst, troligen varit död ett tag - men den är dessutom stenhård och kall. Vad är det mysiga i att minnas sin råtta genom en genomfrusen kropp? :S Vore det då inte bättre att spara, säg en aktiveringsboll råttan gillade? Och, jag vet inte, stoppa ner i en fin låda? Och nästa råtta som dör kanske hade en hängmatta med råttans namn broderat på? Ner i lådan med den också. Så gör man en liten råttminneslåda. Eller whatever. Någonting som känns lite mindre… abnormt än att plocka fram nerfrysta gnagare att klappa på?

Hur som helst! Back on topic! xD

Har tack och lov inte haft råttor tillräckligt länge att behöva vara med om någons bortgång, men jag och systern har pratat lite om det. Jag skulle helst se dem kremeras och sprida askan i trädgården till vårt sommarhus. Vet inte om vargen tycker likadant, dock. :/ Hon frågade mig vad jag ville göra och var lite "Okej, då gör vi så" efter att jag sagt mitt.

Tror vi har ett tag till på oss innan vi behöver få något bestämt, men för mig skulle det verkligen kännas bäst att ha dem där, eftersom jag med säkerhet vet att huset inte kommer säljas, och vi åker dit åtminstone en gång per år. Å andra sidan känner jag att råttorna bor ju inte där. De flesta av våra minnen med råttorna kommer ju skapas här hemma. :/ Det är verkligen inte lätt. Får kanske ta upp det med syster yster igen innan det blir dags för tanterna.

Asså de jag menar med äckligt (som jag tycker, vi alla tycker olika) är att ta fram dem ur frysen om man haft dem där jääätte länge och börja klappa dem. De känns fel för mig att jag skulle packa upp mina råttor ur alla påsar och lådor dem ligger i och börja gosa med dem. Men jag har ju sj råttor i frysen men har ingen tanke att plocka fram dem för att gosa. Men vi vist vi alla sörjer olika, jag tar mina levande och gosar när jag saknar mina som dött. Kanske var lite fel att just använda ordet äckligt, men weird är de ändå lite.

Jag har själv svårt att begrava mina vackra råttor. Men jag gör de ändå när jag får en lucka, jag har fått för mig sen jag var liten att dem måste hamna i jorden för att själen ska få komma vidare till himlen via modernatur. lite ego av mig att vilja kremera dem och ha dem i en fin urna för mig själv, eller är de fel :S

När någon av mina råttor dött så klappar jag och kramar jag dem en sista gång innan dem hamnar i frysen men sen tar jag inte upp dem. De är själv klart inget fel att säga hejdå till sitt djur när de är "nydött". Sen är de upp till var och en vad dem gör med kroppen, fryser, slänger i soptunna eller begraver den osv. Hoppas ni förstår mig. De är bara skumt att plocka fram att klappa frusen päls, eller?

jag ursäktar mig för ordet äckligt. Men jag tycker de är lite skumt att plocka upp ur frysen och gosa sen lägga tillbaka dem. Men som jag skrev i början vi alla tycker olika.

Bli inte allt för aggro på mig, jag menar inget illa.

PUSS

Vetten erbjöd antingen enskild kremering (få hem urna), kremering eller ta hem. Ta hem gällde endast om den skulle till en djurkyrkogåd eller om man har en egen tomt, eftersom vi inte har något av dessa och enskild kremering med urna kostade 1800 (känns ju lite väl) så fick hon kremeras på vanligt vis.

Jag kan klappa medan de fortfarande är varma, men så snart rigor mortis (likstelheten) sätter in så känns råttan inte längre som om den är där tycker jag. Kroppen blir kall, sjunker in och blir alldeles stel. Vad som senare händer med ögonen vill jag inte ens tänka på…så jag skulle inte vilja ta fram och titta/klappa på ett djur som varit dött en tid, även om det är fryst.

Nä, när det kommer till råttor är det judisk begravning som gäller, ner i jorden så snart som möjligt! Skickar gärna med lite nötter och annat gott att ha på färden till Nangiala ^-^

De där med att det är olagligt attbegrava djur kan jag svara på direkt varför.

Det är ju dels för andra djur. Men främst för grundvattnet. Men det beror på vart det är. Så länge det inte är i närheten av en grun eller dess vatten så är det lugnt, då påverkas inte vattnet när djuret ruttnar. Har alltid jag fått lära mig som mest bott med egen brunn.

I övrigt så har jag bara behövt ta bort 3 råttor under mina 4 år som råttägare.

Den första var Snarf som fick en knäpp i huvudet. Han kan jag säga att jag inte saknade särskilt då han bet mig och sin burkamrat. Så honom lämnade jag hos veten.

Raggamuffin däremot som nästan blev 4 år kunde jag inte med att lämna där. Jag lånade pengar av min pappa innan påsk och valde separat kremering. 1200 gick hela kalaset på för mig med avlivning och kermering. Så fick jag hem honom i en fin liten ask.

Jag kan fortfarande inte göra mig av med askan. Han står längst upp på hyllan och jag hyschar lite om det. För jag känner mig seriöst helknäpp som fortfarande har kvar askan efter en råtta efter ett halvår. Men jag kan liksom inte med bara. Så därför hyschar jag lite istället och låtsas inte om det när folk frågar,, vilket de nästan aldrig gör… Men ja.. Jag är knäpp

Mont Blanc som jag fick ta bort tidigt i höstas begravde jag själv. Jag hittade ett ställe i skogen i närheten som jag grävde ned honom på. Skall måla en sten med lite diskret färg och lägga över. Skulle gjort det för länge sedan så det inte blev lika lätt att gräva upp.. men vad gör man.

Jag har dock sanslöst med ångest över min gammel råtta Deadly nu. Vet inte vad jag skall göra med honom. Speciellt om han går bort under vintern vilket jag är lite räddför. Dock är råttan 2 år och 4-5 månader nu så… Inte konstigt att gubben e sliten.

Men jag vet inte ännu.. Tror inte min kombo går med på en råtta i frysen.

#86 Om inte råtta i frysen funkar, och det är kallt och snö ute så kan du kanske lägga honom i en låda på balkongen eller liknande om du har?
Har förresten hört om en som brukar/brukade begrava sina smådjur i en stor blomkruka  och planterade blommor över inomhus. 
Kanske kan vara en ide.

Alla våra smådjur som har gått bort under vintern, när det inte har gått att gräva i marken, har vi laggt i en låda , igen tejpad i en plastpåse ute i förådet. Det är ju så kallt där ute , visst inte lika kallt som i frysen men mina föräldrar skulle aldrig låta mig lägga döda djur i frysen.. Sen när det börjat bli lite varmare så har vi begravt dem i trädgården. :)