Nu  har jag fått säga farväl till mina grabbar från sockerråttans ädelstens kull, dom blev 3 år och 3 månader. Dom fick åka samtidigt då båda hade sviter från ålder, Dravit hade bakbensvaghet och Bärnsten ett tumör.

Känns jobbigt, vet inte vad jag ska säga direkt? det finns så mycket minnen med dom killarna. Jag var själv förvånad över att dom var över 3 år, känns som att jag fick dem nyss. Igentligen känner jag så med alla mina råttor som jag har haft, att tiden varit för kort dvs. Och jag fick ju extra mycket tid denna gången, så jag ska väl känna mig lyckligt lottad att ha fått vara matte åt dessa två?

Hade väl igentligen inte tänkt skriva nåt ännu om dom, just för att det känns så jobbigt.

Här har vi iafl två färska bröder , som jag vill minnas dem. 

nu ska jag gå undan ett tag och sluta minnas för annars kan jag inte sluta gråta, kanske låter lite kallt men just nu känner jag att det är det rätta för ögonblicket.