Jag antar att det är en förtamad vildråtta som du haft och som fått ungarna?

Jag skulle nog låta naturen ha sin gång…

Varför har du råttorna i en bur? Kunde de inte vara kvar där du hittade dem?

Det är helt riktigt en vanlig brunråtta… Bebisarna är i en bur eftersom mamman inte är kvar i stallet. ( Jag blev asförbannad och städade bort hennes bo. Jag kan inte ha en råtta som äter mina kaninungar levande, och jag ville inte ha ihjäl henne. ) Dom har alltså ingenstans att ta vägen där inne. Nu har dom iaf ett eget varmt bo och mat och vatten, något dom förmodligen inte fixat själva.

Kan du inte lägga in bilder på ungarna? Vore kul att se vildråttebebisar

Ohh, ska försöka. Har ingen vettig kamera.. Men dom är ljuvliga! Såklart!

Kan tänka mig det…

Hur fick du tag på mamman från början:s

och hur gamla är bebisarna??

Det finns ingen möjlighet att flutta ut båda mamma och ungar…?

Men annars hade jag med de övriga alternativen haft dem kvar ett tag och matat dem, skulle de bli tama så hade det varit kul att behålla dem! Annars hade jag nog försökt släppa ut dem igen (och lägga ut lite mat i början) om du inte har hjärta att ha ihjäl dem.

Jag tror tyvärr inte att du kommer att kunna få dem tama så att du kan ha dem som tamråttor.

Föder du upp dem och sen släpper dem så kommer de bara att bli lite mer efterhängsamma råttor som springer i stallet.

Hitta nya hem? De kommer inte funka som sällskapsråttor så jag vet inte vilket nytt hem skulle vilja ta sig an dem.

Så avlivning är kanske rätt alternativ.

Du säger att i och med att du tagit bort mamman så har de inget naturligt bo. Hur gamla är råttungarna? Vad hände med mamman?

Förra hösten fick jag hem två stycken vildråttsungar. De hade nyss fått sin päls och de hade inte öppnat ögonen än.
Jag visste inte att de var vildråttor, trodde det var möss först.
Jag vet att det är olagligt att hålla vilda djur i bur, men det var min föredetta arbetsgivare som hittade dem då han städade kaninernas utebur och hann inte ha ihjäl allihop innan hans döttrar dök upp och tvingade honom (på ett sätt bara barn kan) att behålla de två som var kvar. Han ringde mig o frågade vad han skulle ta sig till, eftersom han visste att jag hade råttor osv. Jag tog mig en titt på dem och konstaterade att jag kunde försöka rädda dem.
Jag gjorde detta för att jag hoppades på att få ett litet plus i kanten hos min fd arbetsgivare och på så vis få jobb under vintern.

Jag nappade de små med modersmjölksersättning varannan timme, dygnet runt i en veckas tid. Sedan trappade jag ned på matandet till 4 timmar och så började de äta fast föda.

Jag insåg snabbt att dessa djur inte var menade att bo i bur. De gnagde på gallret konstant, de var skiträdda för höga ljud och man kunde inte hålla dem. Den ena bet mig tom en gång då situationen blev för stressande. Ingen annan än jag kunde lyfta dem ens..

jag ville inte fortsätta med detta så jag gav tillbaka dem till Kenneth och sade att han får göra vad han gör. Det jag gjorde var fel och jag kan lova att jag aldrig mer skulle låsa in vilda djur i bur. Det är både olagligt och fel. Även fast de var bebisar då de togs in och de såg mig som mamma så var de ändå vilda.

Låt naturen ha sin gång och avliva dem. Bäst så för alla. De blir inga husdjur ändå ..

1: Mamman har flyttat in i stallet alldeles av sig själv.

2: Mamman har stuckit eftersom jag sabbade hennes bo.

3: Det blir INTE fler lösa råttor i mitt stall eftersom jag inte tänker riskera att fler av mina kaninungar äts levande.

4: Jag kommer INTE ha kvar dom som tamråttor själv. Har tre illrar och tre katter inomhus och det skulle vara djurplågeri att ha dom här.

5: Jag tänker inte släppa ut några råttor som inte är stora nog att klara sig själva.

6: Ja, det är olagligt att ha vilda djur i bur. Men om det inte går att kontrollera om det rör sig om en utkastad agoutifärgad tamråtta eller en vildråtta….

7: Man kan inte säga att vilda djur aldrig blir tama. Det är fel när det gäller bla följande djurslag: Kanin, hare, mus. Det vet jag av egen erfarenhet. Har tyvärr den fula ovanan att hitta övergivna eller skadade djur lite då och då…

8: Om det finns ngn vänlig själ som har god hand med djur/ råttor och vill ta sig an småttingarna är ni varmt välkomna att höra av er!

Tack för alla tips och goda råd!

Det är ju inte bara arv utan även miljö som spelar in. Därför tror jag visst att vilda ungar kan bli tama och funka med tama djur. Men idealet vore förstås att de kunde återgå till det vilda… Är iaf nyfiken på att se hur de små ser ut

Lämnar avtryck.

Var det ingen som ville börja om ifrån ruta ett inom råttaveln btw?
En mycket gammal tråd dök upp i mitt huvud… (jag är inte särskilt seriös) :P

#13 vem syftar du på?

#13 Haha! Finns gott om folk inom illervärlden som pysslar med sånt! Har själv en bastard här hemma!  Har dessutom en bastard hoppkanin!

#10 Utifrån det du säger nu så tycker jag att du ska låta avliva dem

sätter en tass här eftersom jag är nyfiken på hur det går..

Vill se bilder på dom jag med :)

Vill också vet hur det går och se bilder:)

#14 Haha. Jag menade ingen särskild individ det var många som skrev i den tråden. :) vore dock intressant att se vad som skulle kunna hända om man parade en tam med en vildis. Så länge inget skulle gå på sne. Då vill jag inte veta

#15 haha ok :P altlså en vild iller? :)

jag är otroligt nyfiken på hur de är,

hur beter de sig i buren?

mot dig?

verkar de stressade och rädda av att vara inne och inte kunna komma ut?

har de träffat någon tamråtta?

#21 Lugna, sniffar, drar sig undan i maklig fart.

Har inga tamråttor sedan 5år. Alltså har dom aldrig träffat ngn. Dom har ju däremot umgåts med kaninerna.

Jag hade låtit naturen ha sin gång.. Hur söta å fina bebisar än är så är dem vilda och förtjänar chansen att klara sig på egen hand där.

Jag vet att sånt kan vara svårt, jag har tagit hand om diverse skadat vilt, harungar som bara var några dagar, vildmöss fågel ungar mm. men jag har alltid släppt dem igen, eller lämnat dem vidare till en viltvårdare, för det är deras jobb. Det är så det är meningen att vara. Visst våra egna tamråttor är också alltid vilda egentligen, men de är avlade i så många led och vet inte om något annat. De små du har hos dig nu har troligtvis starkare och mer djuriska  instinkter än många andra småråttor och dem instinkterna kommer visa sig för eller senare.

Jag tycker det enda rätta mot råttorna är att släppa dem fria

Annars tycker jag du ska kolla på filmen "Lejonet Elsa"

Sen kommer du förstå vad jag menar!

Schasade du bara ut råttan ur stallet eller flyttade du henne?

Hade jag hittat ungarna och nu vägrat avliva dem (vilket jag dock hade gjort) hade jag lagt tillbaka dem på det förra stället. Det finns ingen instinkt som är starkare än moderinstinkten så jag tycker det är konstigt om mamman inte kommer tillbaka för att leta efter dem (om du då inte bärde iväg henne så att säga).

Men vill bara skriva till alla i denna tråden som säger sig tagit hand om kanin, harungar,mm som varit "övergivna". 99,9% av alla fall  alla gånger människor tar in dessa ungar är de inte alls övergivna utan mamman är bara borta och hittar mat. Att ta in dessa ungar är inte bara OLAGLIGT utan både grymt och taskigt!

Tillexempel kan harungar lämnas ensamma mitt på ett öppet fält flera timmar i sträck, likaså rådjurskid och kaniner.

Ekorrungar sitter ofta själv på grenar i flera timmar.

Föräldrarna kommer inte heller fram sålänge de ser människor (=fara) i närheten. Vill man se att den är övergiven sätter man sig så att man inte syns eller hörs i flera timmar. Kommer inte mamman kan man DÅ konstatera att den är övergiven. Att gå iväg och komma tillbaka timmar senare fungerar inte heller. Då kan mamman varit där och gått iväg igen.

Att föda upp en djurbebis i fångenskap och sedan släppa ut dem, det går bara inte. Inte ens hos de utbildade viltrehabiliterarna fungerar det alltid. Oftast faller bara djuren offer för rovdjur, iställer för att bli det friska och självständiga djuren som det hade utvecklats till om du bara låtit det vara.

Ursäkta lång och OT text men att ta in "övergivna" djurungar utan att vara utbildad och ha kunskapet till det är något som irriterar mig mer än något annat.

#25 inte för att hoppa på dig.. men hon har skrivit typ 2-3gånger att hon förstörde råttmammans bo, och att hon pga det flytta ut från stallet. Hon blev alltså inte bortburen eller utkastad från stallet..

Ser svårt att tro att ett sånt anpassningbart djur som vildråttan bara "försvinner" för att man råkar ta sönder dess bo.

Har hon inte jagat iväg den lär den fortfarande finnas i närheten, bara hittat ett annant bo.

Råttor är SVÅRA att bli av med…

#27 håller med dig  råttor fösvinner inte bara för man sabbar deras bo dem gör bara ett nytt

….. Och i natt gick det åt skogen på riktigt.. Pixie, min 12år gamla katt, käkade upp mammaråttan. Jag var i stallet och städade och när jag skulle gå in satt katten på trappan och tuggade, det var för sent….

Jag beklagar… Hur gamla är ungarna ? Är de så pass gamla att de kan äta själv eller matar du dom? Skulle vara spännande och se någon bild.

Dom äter själva! Mycket! Tack och lov!

Har du ingen bild på dom? Vi vill ju se dom, om någon kanske ska ställa upp och hjälpa

*avtryck*

jag har faktiskt haft ett par ungar som jag misstänker var från en vildråtta..

deras mamma hittades skadad ute med sina ungar, vet ej exakt hur/var/när, men eftersom personen som hittade dem såg att honan hade vit magteckning så utgick de från att hon var en utsläppt tamråtta och tog in henne.. men hon blev inte frisk utan dog sen..

dessa ungar som jag hade var lite rädda för höga ljud och mkt springiga och lite nervösa.. till en början gnagde de på gallret men med mer aktivering i buren slutade de.. helt "tama" & gosiga blev de aldrig men de trivdes med livet och flocksmartare tjejjer har jag aldrig haft, de var nog större än 5-6 veckor när de togs in…

så jag är sugen på att ta hem en sådan här liten råttis och testa (om det finns ngn hane) ..

spec om det inte finns ngt alternativ annat än att ta bort dem…

Sätter ett litet Tass avtryck^^

Har inte fotograferat eftersom jag inte vill stressa dom! Tycker det är onödigt. Ska försöka se vilka som är tjejer och killar. Men dom är spralliga och vill inte hanteras mer än att man får hålla fram handen mot dom. Inte så konstigt.. Ge mig lite tid så kommer bilderna! :)

är det inte olagligt att ta hand om vilda djur så eller hybrider ( blandning av vild och tam) ? :S Eller jag är helt ute och seglar?

#37 du har helt rätt

Tycker detta verkar skumt alltihop om jag får säga min mening

#39 vilket då?

#25 Inte för att jag behöver försvara mig, men ungarna som min fd arbetsgivare hittade var övergivna. Mamman låg död i en fälla 3 meter ifrån boet. Så där kunde man vara säker iaf. Men annars håller jag helt och hållet med dig!

Efter att ha sett hur desperat de försökte ta sig ut ur buren, hur de inte blev tama trots dagliga försök till att umgås med dem så tycker jag bara det är grymt. Är inte stolt över att min önskan att få jobbet tillbaka tog över det att tänka klokt..

#39 och så håller jag med dig också .

har tydligen inga egna åsikter, håller bara med alla :P

Japp det är olagligt att ha ett vilt djur hemma hos sig i mer än 24 timmar och kan leda till ordentliga böter. Dock övergivna råttungar som man då har bevis på att de verkligen är övergivna (för ovanlighetens skull…) lär knappast fånga jordbruksverkets intresse.

Någon skrev ovan att man borde släppa ut dem, bara så du själv fattar så är det absolut inte ett alternativ!! De kommer dö sålänge du inte matar dem, matar du dem och ger dem vatten kanske de överlever i ditt stall, men då har du samma problem som du precis försökt göra dig av mig.

Men jag måster verkligen fråga, den råttan du såg katten bita på, är du 100% säker på att det ens var mamman?

Vild råttor förökar sig ju till flera tiotalstusen avkommor under ett år utan, speciellt i en såhär "bra" miljö som runt våra hus, så att det finnns EN ENDA vildråtta är mycketmycketmycketmycket ovanligt…

Detsutom säger det sig själv ju, att det finns minst en till eftersom hon var befruktad.

Och vi alla tjatar om att man måste ha minst 2 eftersom de är flockdjur. Likaså i naturen - tada! Flockar.

Ja jag tycker det låter så skumt allt ihop. EN råtta i ett stall och mamman har "övergett" sina ungar. Råttan är flockisar så tycker det är skumt dessutom ett helt stall där bara en råtta är. Sen efter lite "mothugg" så har katten precis dödat råttmamman och råttungarna har hon lyckats fånga in och lagt i en bur.. Jag vet inte men tycker bara att detta verkar skumt.

Kanske är de tecknade råttor i buren?

Som vanligt på det här stället. Allt ifrågasätts utan minsta eftertanke. Många här ställer frågor utan att ens ha läst inlägget ordentligt och sedan får man mothugg för att man ber om hjälp. Helt otroligt. Antar att ni som sitter här och vet en massa kan hålla tråden vid liv i flera dagar till genom att sitta och dividera hurvida jag ljuger eller inte. Den sortens intriger och tecken på omognad orkar jag inte med. Om någon är seriöst intresserad eller faktiskt inte heller orkar läsa allt strunt som skrivits, gärna vuxna människor med IQ över 90 och mogen syn på djurhållning och omtanke, kan ni pm:a mig istället. Bilder och ytterligare information mailas vid seriös förfrågan.

Makalöst oförskämt.

Tråden kan låsas eller kastas bort, tack på förhand!

#45 men du inser väl att det är mot lagen att hålla vilda djur i bur? Även om de kanske "har det bättre" där?

Avliva ungarna, det är bäst så.

Någon kanske kan tänka sig att ta råttbebisarna och släppa dem i det vilda men ändå ge dem mat tills dem är så stora att dem kan ströva iväg själva och fixa mat???

för jag förstår trådägaren att hon inte vill släppa dem i stallet i tanken på att mamman dödade kaninungarna.

Jag tycker inte ungarna ska dödas (mördas), ge dem en chans, men dock inte som burdjur.

#45 Men snälla, det är så vitt jag ser EN människa som inte tror dig? Vi andra tror dig. Jag känner bara att man ser inte skillnad på vildråttor + de lever inte ensamma (vore dags för guinnies rekord bok i så fall) + de försvinner knappast bara för man städar bort deras bo.

Skulle det råka hända samma sak igen och du vägrar döda ungarna så bara lägg dem utanför ditt stall istället. Nu vet jag inte om mamman känner igen dem men hon hade gjort det om du gör det direkt. Kan garantera dig att hon sprang och letade efter dem. Som du nog vet har råttor väldigt starkt luktsinne så hon nosar upp dem. De kallar även på henne.

Vildråttor är så in i helvette svåra att bli av med och tro mig - den dagen du har för många vildråttor = du har PROBLEM! Så i mitt huvud går det bara inte in hur man kan försöka rädda dem…

Och att ge dem mat… I skogen hinner de bli mat innan du kommer dit med deras mat. I ett villa/lägenhets område kan det säkert fungera MEN det kommer dröja fem veckor sedan är det inte fyra råttor du matar längre - det är fyrtio.

jag hade inte alls tänkt att skriva mer egentligen, men…

ja detta är vad jag personligen tycker..

vi kan aldrig veta om mamman är en förtamad vildråtta eller en förvildad tamråtta!!

jag har själv hittat ungar & vuxna både i stall och i skog som folk slängt ut hipp som happ (jo jag vet att de vart utslängda eftersom det var både siames & dumbos med mera jag hittat) ..

så jag tycker att sålänge ungarna inte verkar lida av att sitta i bur så är det väl inget fel att hjälpa dem?

isåfall skulle man ju inte hjälpa tredje el fjärde generation förvildade katter heller? och det gör iallafall jag så gärna..

visst katter är inte del av sveriges naturliga djur men ändå.. är råttor det från början? jag vet ej?

så det är inte riktigt lönt att sitta i denna tråden och diskutera huruvida det är rätt eller fel att ta in vilda djur tycker jag.

mvh

#19 Har man redan tagit in djuren finns det väl inte mycket att göra tycker jag.

Jag vill bara informera om att det ÄR INTE nödväntigt att ta in dem, mamman kommer och hämtar dem.

Att mamman inte känner igen dem bara för de luktar "människa" är bara strunt prat. Mamman hämtar alltid sina ungar ändå. Som sagt, ingen instinkt är starkare än modersintstinkten!!

Men nu är ju mamman död så det går liksom inte alls.

Angående vilda djur och böter så tror jag itne det är någon fara med råttor. Det är främst stora farliga djur man har denna lag för. T.ex. så får man inte ha en varg och aboslut inte en varghybrid som husdjur. Men det är ju av praktiska skäl eftersom det kan bli en samhällsfara. Jag ser inte samhällsfaran att ha en vildråtta som tamdjur. Om man sen ser till råttans bästa är det en annan femma och där har jag ingen åsikt alls i frågan. Det är ju så otroligt individuellt. Men inte tror jag att man skulle få djurskyddmyndigheterna på sig p.g.a. en sådan sak. Någonstans måste de dra gränsen. Alla småungar fångar insekter i burkar under somrarna men rävar/vargar får man inte ha. Visst, jättestor skillnad, jag vet. Men var hamnar råttan i djurskyddssynen? Det vet jag inte. Men jag skulle vara tveksam till om de skulle anse det vara ett problem. Speciellt i och med att råttor redan lever där människor lever.

Okej, skulle inte skriva igen, men kännermig tvungen.

Mitt stall är ett rum på 30kvm ihopbyggt med garaget. I stallet finns bara hagar/ boxar till kaniner förutom en hulla jag lägger höbalar och foder på. Det fanns en byrå med en låda i vilken råttisen byggt ett bo. Den har bott där i minst två år. Jag lät den vara eftersom den höll mössen borta. Råttan åt middag med kaninerna Iris, Musse och Cikoria varje kväll och kom fram och sniffade på mig om jag lockade med godis ( banan, knäcke etc ). Det finns ingenting för andra råttor att gömma sig eller bygga bo i, vare sig i garaget eller i stallet. Jag har kontrollerat väldigt ofta. Jag har tre katter som ständigt är på jakt utanför stallet, där även grannes katter jagar. ( Sork har jag nämligen hur mycket som helst av i trädgården!). Det här är första gången råttan haft ungar. Jag har då och då gjort rent i byrålådan och lagt gamla handdukar och annat hon kan boa med. Katten Pixie åt på en honråtta. Det såg jag. Hanar ser inte riktigt lika dana ut, det vet ni. Ingen av katterna har under de 6år jag bott på stället fångat råttor tidigare. Dom får inte gå ut utan mig eftersom jag bor vid en stor väg. Dom brukar tyvärr vara väldigt noga med att visa sina middagar för mig och snällt be om lov att ta med dom in i huset. Det får dom inte, därför äter dom sina byten på trappan. Sannolikheten att det är råttmamman katten ätit är faktiskt stor. Jag har inte sett röken av henne sedan dess.  Jag ringde polisen i min hemkommun och frågade ifall det var ok att ta hand om råttbebisar och blev utskrattad och tillsagd att om jag var dum nog att vilja det så var det okej. Jag dödar inga djur om jag inte absolut måste. Det är inte min rättighet som människa att styra över liv och död för andra varelser, anser jag. Om jjag släpper bebisarna i stallet i nuläget finns det ingen stans för dem att ta vägen, dom kommer att sticka ut och bli mat direkt. Dom är heller inte vana vid att hitta föda ute eftersom dom alltid fått mat i stallet. Bebisarna mår bra. Jag ska fotografera dom så fort jag kommer hem från jobbet en dag när det är tillräckligt ljust ute. Min kamera är kass och ljuset i stallet är inte tillräckligt skarpt för kaninernas skull. Fler frågor????

#53 Vad gulligt av dig att ringa polisen och fråga! :) Gissa hur många som skulle göra det, liksom. Men ja, tyvärr blir man utskrattad, det blir man ju rejält. Nä, men jag tycker du ska göra som du vill faktiskt. Det är väl inte så mycket att orda om så länge du inte börjar bedriva avel med vilda råttor! DÅ är det ju en annan femma såklart. Men nu är det ju inte det som är frågan här. Jag tycker inte det finns något rätt eller fel här. Gör det som du tycker ?änns rätt för både dig och råttorna. Om du ser till råttornas bästa i vilket val du än väljer så är det ju ok. Tycker jag i alla fall!!

Och ja, visa gärna bilder! :)

Hur som helst så kan du ju faktiskt förse dem med mat och vatten även om de inte blir sociala tills dess att du kan släppa ut dem!

Man ska ju egentligen ge djur till viltvårdare som kan sin sak - därför får man inte ha dem själv efter som få har den kunskap som krävs för att hjälpa vilda djur. Syftet med lagen är ju inte att att man vill folk ska lämna djuren för vind och våg.

Men jag tror att råttorna får en bättre uppväxt på vägen av att bo hos en person ensam med hjälp här på rif, än att bo hos en viltvårdare som har 30 andra djur att ta hand om.

TS har ju nu dessutom ringt polisen och hört och fick där ett ok. Vad mer kan ni kräva…?

Huruvuda råttan försvann från ungarna lägger jag mig inte i då ingen eller möjligen endast TS vet hur det verkligen ligger till. Så det tycker jag är lönlöst att diskutera.

Ja och att kontakta en viltvårdare för att be om vård av råttor kan man ju glömma. Gud så de skulle skratta!! Nä alltså sådana tar ju hand om rådjur, älgar, rävar, etc. "Riktiga djur" (ja…. jag vet….) Råttor är det tyvärr anticimex som gäller om man vill bli av med dem. :S Och du har ju haft råttor!! Du har VAN med råttor även om dessa ju är vilda. Vad jag menar är att du kommer att kunna se ifall dessa råttor inte trivs och inte klarar av att vara i fångenskap. De kommer ju att märka om de är deprimerade eller stressade. Och om du ser att de blir det, ja men då får du ju ta det beslutet DÅ. Det är ju ingen brådska. Ingen vits att  göra detta till något jätteenormt.

Jag gör ett avtryck. Det var spännande att läsa :).

Uppdatering:

Det är tre flickor och en pojke i kullen. Alla växer och mår fysiskt bra. Psykiskt låter jag vara osagt, men dom är nyfikna och blir gärna klappade på  både rygg och huvud. Dom äter lite allt möjligt, men dom förstår sig inte på barnmat, något alla mina tidigare råttor älskat.

Det verkar som om jag har hem till alla bebisarna! Flickorna hamnar hos en kompis och Otto ( min favorit ) flyttar nog till Tomelilla!

Ett ganska gott slut på en ganska olycklig historia, tycker jag.

inga bilder på dem än?

#59 Håller med!! Bilder, bilder!!

Nu har jag inte orkat läsa hela tråden o vet inte om det är löst.

Men jag tycker att man bör avliva ungarna tråkigt nog.

Man ska inte tama in vilda djur. Vilda djur måste veta att människor är farliga.

Om man matar upp ungar o släpper ut dom så dör dom oftast ändå. Eftersom det är deras föräldrar som lär dom livet i det vilda. Och sedan att den starkaste överlever.

Tyvärr brer sig människor ut sig allt mera o mera och tar djurens hem och föda. Och sen när dom kommer nära på oss så jagar vi bort dom.  Medans vi själva kliver in hos dom.
Men vilda djur måste hålla sig borta ifrån människor för djurens säkerhet. Eftersom det finns knäppa människor som gärna plågar djur vare sig det är vilt eller ej.
Men så mkt som människor är idioter o brer ut sig bara mera. Så att vilda djuren inte har någonstans att ta vägen o hitta mat.  

Och sedan bör man hålla vilda och tam djur var för sig. Tycker det är två olika världar. Och tamdjuren har förstört en hel del i naturen. Man bör inte förstöra naturens gång nå mera.

Men eftersom boet är förstörd. Mamman kanske död. Och ungarna inte tillräckligt stora eller lärda att ta hand om sig själv. Så avliva. Finns inget mera att göra då.

Även dom råttorna blir stora och kommer att föröka dig (i stallet och troligtvis gå på kaninerna igen). Ska du då bara skräma bort dom med? Bäbisarna som har född upp utav dig? Lärt att människor inte är så ont ändå.

Nu när föräldern inte har lärt ungarna om det vilda livet så bör man inte heller släppa ut. Det vore grymt.
Så nä. Avlivning.

Plus att vild råttor är vild djur. Olagligt att hålla dom. Så man bör inte hålla dom inomhus heller o få dom till tamdjur. Vilda djur är vilda djur.

Vet inte om inlägget blev förståeligt. e sjuk o mår piss…

Ai-chan… Läs tråden! Krya på dig!

Läser denna tråden ex antal år senare och är nyfiken! Hur gick det med bebisarna? Och framförallt, blev det några bilder? ;)

Hallå!!

Faktiskt blev det väl ganska bra.. Två grabbar fick stanna här hos mig och bodde med mina tamråttegrabbar. En tjej flyttade, men blev omplacerad efter några månader tillsammans med några andra råttflickor. Vet inte vart. En grabb flyttade och det gick väl hyfsat ett tag innan han gjorde revolt och rymde. Vad jag vet blev han aldrig riktigt tam och jag vet inte vad som hände sedan. Busen och Damien som stannade hos mig levde tills för ett par månader sedan. Blev gamla och dog i samma takt som tamråttorna. Damien var tom med på en smådjursträff och fick beröm av Danne T ( SSV ) för kropp, päls och lynne. Busen var hela tiden ganska vild, gick att hantera men ville helst gosa i buren i hängmattorna. Damien var helt annorlunda. Han var sämst därann när han var liten. Kanske därför. Blev en riktig goseråtta av honom. Saknar dom mycket…. Har haft någon enstaka förbipasserande råtta i mitt lilla stall då och då, men dom har aldrig stannat och etablerat sig. Finns inget att bygga bo i kvar längre, och katterna har öppen lucka till stallvinden, så dt är väl därför. Ett par av dom har suttit och ätit hos kaninerna, men det har kaninerna struntat i.

Bilder ligger främst i en gammal kass dator. Ska se om jag hittar några fina. Tack för att någon brydde sig om att fråga! :)

Ja, och förresten… Det var en hona och tre hanar… :S

Inte lika lätt att se som på tamråttor. Grabbarna fick inte i närheten så stor pung som tamisarna har!!! Första gången som jag sett fel på kön!!!  Men det kvittar väl egentligen. :)

Gud va intressant :D Att alla blev så olika också :) Tack för snabbt svar D

Och vill såklart gärna se bild om det finns :) Klart, tycker det verkade jätteintressant :D

Ja, jag visst ju aldrig hur det skulle gå… Men jag ville ge dom en chans.. Friskare råttor får man leta efter! Men visst krävdes en jäkla massa hantering jämfört med tamisar. Och dom var otroligt bra på att rymma! Men dom ville bara ut i bokhyllan och leka. Slläppte ut resten av grabbarna och sen var det bara att fånga in en stund senare.

Bilderna ligger i en laptop där skärmen är död. Det är ett himla pill att koppla ihop den med en annan dator. Men jag ska göra ett allvarligt försök i veckan. I helgen blir det kaninhoppningstävling för hela slanten!

Ha det gott alla råttälskare!

Nej, kan tänka mig det! Hade dom någon ohyra eller något som du fick ta dom till vetten för? Men roligt att de (well, åtminstone en ordentligt :)) blev tama :D Trodde faktiskt att det skulle försvinna med åldern när jag läste tråden, ännu ett bevis på hur fantastiskt anpassningsbara de små liven är <3

Det hade varit jätteroligt :D Skoj, själv ska man på hundutställning ^^

Åh, så roligt att få en uppföljning av detta! Jag minns så bra när de var bebisar - alltså jag minns att jag läste om det här på RIF alltså. Kul att höra hur det gick! Åh….. man önskar ju att man fick in lite friskhet i tamråttorna också. :(

Tänkte på det du sa om pungstorleken. Det där är ganska vanligt bland hundar också. Inte just pungstorleken men mängden testosteron i kroppen. Man avlar ju ofta på att hanhundarna ska vara stora och maffiga. Och de stora och maffiga är ofta testosteronstinna. Det ger andra problem för hundar också, tyvärr. Hur som helst, intressant att höra om skillanden i pungstorlek. Har du bilder så skulle det vara väldigt kul att se!!

Hallå! Har fortfarande inte lyckats få ordning på gamla datorn. Fattas sladdar att koppla med.. 8 år gammal Lifebook som ska synkas ihop med ny Dell blir trubbel. Ska fixa så fort jag hinner.

Ingen av bebisarna hade ohyra, snörvel eller annat. Blev aldrig förkylda eller dåliga i magen. Inga tumörer, ingenting!!! Dom blev bara gamla och somnade hoprullade i sina bon. Har aldrig haft så friska råttor och då har jag ändå haft flera honor som blivit över fyra år! Dessutom var dom aldrig skitiga i pälsen eller snuskiga med kissande. Hade sina toahörn. Spred aldrig ut maten utan åt fint ur skålen. Mina andra grabbar däremot var riktiga små skitgrisar som kissade och bajsade lite överallt, bland annat i hängmattorna, och kladdig god mat gömde dom i bona.

Med tanke på hur smal avel det är med tamråttor hade det nog varit bra med lite vildblod, men då får man vara beredd på en ny sorts råtta. Det är svårare och mer tidskrävande att bli vän med vilda råttor, även om dom var pyttebebisar när jag tog hand om dom. Kanske inte något för den oerfarne… Men tänk om man kunde blivit av med tumörer, mycoplasma och annat skit! :)

Lite OT: Här hemma bor en iller som är hälften vildiller. Det är en helt annan sak. Hon var helt galen i början, men nu är hon den mest trofasta och pålitliga illertös man kan tänka sig. Bits aldrig, kommer när jag ropar, förstör ingenting, är 100% på toalådan. Enda skillnaderna på henne och dom andra två illertöserna är att hon jagar sork i gräsmattan så fort vi går ut och att hon är slankare med kraftigare benstomme… Jag tror att råttor är svårare eftersom dom är bytesdjur. Hoppas faktiskt för alla framtida tamråttors skull att kunnigt folk har mod att föra in lite sunt vildråtteblod i stammarna! ( Men det är ju jag det.. ;)  )

Jag är också väldigt nyfiken på att införa vildblod i tamråttsvärlden! Men då krävs det massor av tid, kunskap och eftertanke. Det krävs nog också att man är beredd att avliva råttor, för det är en risk att blanda in totalt okänt blod, och det kan gå snett.

Tja, nog är det så… Men tänk… Det finns gott om råttor i mindre stall som mitt som är orädda och mer eller mindre halvtama.( En som bodde här en kortare period, en enögd tös som jag kallade Enöga, kunde jag tom klappa när hon satt och tuggade tillsammans med kaninerna. Och hon vara bara här några veckor. Jag lät henne vara eftersom hon var tunn och liten. Sista veckorna hon var här dök hon upp mer och mer sällan, sen försvann hon helt. )

Om man lyckades få till en parning med en sån hane på en sugergo tamhona, borde det väl vara stora chanser att lyckas?!? Jag ångrar nästan lite att jag inte försökte. Jag hade ju faktiskt chansen…

Nu är det nog med råttor för mig. Det är aldrig roligt när ens råttvänner blir gamla och sjuka. Kostar både pengar och själslig kraft. Jag hoppas att någon i framtiden gör ett försök, så våra tamråttor kan få leva längre och vara mindre sjukdomsbenägna! :)

Ja alltså tamråttorna kommer att dö ut/bli sjukare och sjukare om vi fokuserar på att avla på "känt blod". Det är bara att se hur det ser ut historiskt med andra tamdjur. Stängda stamböcker är en synnerligen dålig idé. Problemet med tamråttor är att det finns alldeles för FÅ av dem som används i avel. På tok för få. Dessutom är de ju historiskt sätt oerhört inavlade eftersom man vill ha inavlade djur i forksningssyfte. Nej… lite vildblod in bara. Några generationer senare kan man ha fått bort den jobbigaste "vildheten" skulle jag nog tro. Däremot är det ju tyvärr så att risken är stor att man får en hel del råttor där i början som inte alls passar sig som tamdjur… :/

Ren nyfikenhet. Hur länge lever en vildråtta i snitt jämfört med en tamråtta?

Och sen om det där med sjukdomarna. Om vi människor skulle ge fan i att skrubba burarna onödigt mycket, bada, duscha, medicinera och oroa oss för drag och nysningar så skulle tamråttorna i framtiden bygga upp sitt immunförsvar. Det är mediciner, huskurer, salvor och grejer både hit och dit. Menar nu inte att vi ska skita i att våra råttor blir sjuka men så är det ju för människor. Ju mer vi utsätter oss för som unga desto bättre immunförsvar får vi som äldre.

Vi råttägare tror JAG är lite överdrivet ''hönsmammor''. Säger inte att det är så men det är vad jag tror så missuppfatta inte det här inlägget. :)