Finns bara en sak att göra. Avliva och skaffa snällare råttor.

Men då den bara gör så ibland (blir iofs oftare och oftare) så vill jag liksom avvakta och se om den ändrar sig :/

Jag hade problem med en råtta som oprovocerat började bita hål på mig vid ungefär samma ålder, jag drog ut på det lääääänge men till sist insåg jag att situationen var ohållbar, och hon fick somna in. Vad jag har förstått är det inte helt ovanligt att den sortens beteendeproblem debuterar då :(

Har hört av många att råttan troligtvis inte ändrar sig , men jag tvekar fortfarande lite eftersom hon kan vara jättemysig ibland .. Men som sagt , det verkar ju bara bli värre :/

Det var min tjej också, det var precis som att hon hade en vild sida som bubblade upp ibland och överskuggade allt annat. När den inte var framme var hon världens goaste, det gjorde fruktansvärt ont att avliva henne.

En grej jag glömde skriva också är att när man ska klappa henne (detta är hela tiden) så "hugger" hon efter mig i luften liksom . Men man kan lyfta henne utan att hon bits :o Min andra råtta är en riktig fegis , rädd för minsta rörelse , men inte ljud :o

Hon kanske ser dåligt eller har ont?

Jag ber om ursäkt för att jag lät hård i mitt första inlägg, men det ska ju vara KUL att ha råttor! Man ska kunna lita på att de inte biter för till slut blir man rädd. Och det finns ju många nu för tiden som föder upp snälla djur :)

Bättre att "rensa bort" dumråttorna och spara di mysiga.

Jag var hos veterinären för nån vecka sen och hon verkade inte ha ont någonstans iaf . Synen kan det ju också vara ! Jo , jag är liksom inte rädd längre , jag blir mest irriterad och ledsen då det händer . :/

Jag såg att du skrivit om skabb också. Det kan ju vara så att hon blir smågalen av att det kryper i skinnet på henne.

Men.. jag står fast vid vad jag sa. Gör dig själv en tjänst och låt energitjuven somna in. Det är ingen som tycker att du är en dålig människa för det.

Jo jag har också tänkt på det , att hon kanske blir lite ilsken för att hon själv inte mår bra . Ska ge det lite tid , är så förälskad i dom båda .. Vill hela tiden ge det en "sista chans" :/

Tro mig, jag förstår. Vet inte om du haft många råttor innan, men när man väl har haft en sån där übersnäll och mjuk en så blir det svårt att acceptera dumheter.

De är mina första råttor :)

Misstänkte det.

Kolla upp om du har någon erfaren råttmänniska i staden där du bor och fråga om du kan komma på hembesök, så kan du jämföra. Det kanske blir lättare att fatta rätt beslut sen..

Men när jag läser om andras råttor så låter det knappast så som jag skulle beskriva någon av mina . Den ena är rädd för allt och den andra attackerar mig :(

Men dom är hu ändå världens goaste :/

Det är tråkigt, men så kan det vara. Alla råttor är individer också, med bra eller dåliga erfarenheter i bagaget.

Den rädda råttan skulle kanske må bättre med en trygg kompis.

Innan du fattar beslut att ta bort, vore det ju bra om en råtterfaren person kunde klämma på dem, kanske då kunna ge tips på hur du ska få dem tryggare..? Hur gamla är de? Kommer ifrån? Men som Digitalis skriver- Det ska vara kul att ha råttor..inte ångestladdat

Tama råttor ska tycka om människohänder, se oss som tillgångar, bli glada när de hör o ser sin människa, inte bli rädda eller bitas..

Har du kollat in uppfödarlistan här på Rif? Finns ingen uppfödare där som bor hyggligt nära dig? Som du kan besöka eller bli besökt utav?

Jag vill gärna tro att alla djur kan bli rehabiliterade och inget djur är född elak. De handlar mest om att ha erfarenheten att klara av de då vissa är svårare en andra. Du verkar ha fått svåra honor som kanske inte är avlade på de bästa föräldrar men eftersom de är så unga är det inte satt i sten. Som #17 sa, be någon ta en titt och ge lite råd eller be någon erfaren ta hand om dem ett tag och se om de ändras. Om de fortfarande är hopplöst måste du kanske ta bort dem men tycker de ska vara sista utvägen inte de första alternativet.

#18 Klart att inget djur är elakt, men jag tror inte att alla våra djur är lämpliga sällskapsdjur.
(I vissa fall tror jag till och med att vissa individer vantrivs i fångenskap och därför far bättre av att få somna in, men det är inget riktat mot TS' råtta utan en generell reflektion.)

ger du dina råtter kött mycket?

då kan dom bli agressiva och bitas och naffsa

#20 vart finns bevisen bakom det?
Jag ger mina råttor kött ofta och jag har aldrig fått en agressiv eller bitig råtta.

#20 Det har jag då aldrig märkt av :-/ Undrar som #21 vad du har för belägg för det?

vissa råtter blir agressiva om man ger dom mycket kött ofta dom kan börga bitas och naffsa

det står här på iFokus att dom gör det sök själv

#23&24 länka gärna till det för jag har aldrig sett det innan

min syster hitta det och sa det till mig hon sa att hon hade läst det här men var vet jag inte?

#26 Okej för jag sökte och kunde inte hitta det någonstans och jag har aldrig hört det förut så jag tror inte det är fallet här.

Det är bullshit. Råttor SKA ha kött och blir ej aggressiva av för mycket, snarare sjuka. En gammal myt som gäller hundar också, om hundar får rå kött så börjar dem äta människor  (bullshit det med…)

Har läst igenom allt ni skrivit och tänkt mycket . Min aggressiva råttis har inte ändrat beteende , men där emot har den andra också börjat bita mig , inta attackera och hoppa på mig . Men den biter mig när jag är still och samma där , den vägrar nästan släppa . Är jätteledsen och känner att så här ska det inte vara .. Men vill inte lämna någon av dom heller !:(

Det är rent skitsnack, lika dumt som att om människor äter kött så kommer de bli kannibaler som någon vegan-galning skrek för ett par år sen.

Råttor ska ha kött, de är omnivorer och mår inte bra utan protein i kosten.

Vad har du gjort för att jobba med råttorna då? En råtta som attackerar och bits är inte ok, har du kikat i artikeln vi har här om bitiga råttor?
Rädda råttor kan man jobba med, ge henne godis, ta ut henne och bär henne nära kroppen. Hon kan ta efter beteendet av den bitande råttan eftersom det är hon som är dominant och säger att du ska bort.

http://rattor.ifokus.se/articles/4dac787088f4722dc700153a-bitande-rattor#discussions-1

http://rattor.ifokus.se/articles/4d71437db9cb46222d0586cb-otama-rattor

http://rattor.ifokus.se/articles/4d714437b9cb46221d059ac4-att-tamja-rattor

#29 Usch och fy. Det låter inte som normalt råttbeteende, är jag rädd.

Vågar du avslöja i vilket område/vilken stad du bor? Tänkte att någon hjälpsam medlem här på RiF kanske bor i närheten och kan hjälpa på plats och se vad som är fel. (Som alltid när det gäller internetkontakter så ha en polare med för säkerhets skull. Nu tror jag inte att det här är den sortens forum, men det är en bra regel.)

Jag ville egentligen bara säga att det är fantastiskt bra av dig att vilja försöka rädda dina små monster och jag är otroligt ledsen över att jag inte har något råd att ge, men känn ingen skam om du känner att du vill ge upp. Det är väldigt få som skulle anklaga dig för att du vill ha råttor som är trevliga och inte bits.

#18 Jag tycker att det är lite hårt att uppmana någon som inte har så mycket erfarenhet av råttor att försöka rehabilitera ett par missanpassade.  Rehabilitering är svårt, och extra mycket så när man inte har erfarenheten att veta i vilken ände man ska börja. Bra om man vill försöka, men jag tycker ändå det är magstarkt att uppmana.

Nu menade du det naturligtvis inte på det här viset, det är jag mycket väl medveten om, du vill bara inte att de ska avlivas i onödan. Problemet är att det enda alternativen i det fallet är att TS endera rehabiliterar dem själv, eller omplacerar dem hos någon som är villig at försöka. Och välanpassade råttor verkar ha tillräckligt svårt att hitta nya hem. Nu vill ju TS kämpa för de här små liven i alla fall, så ingen skada skedd.

Usch vad elak jag låter, jag lovar att jag inte är elak. Jag anklagar ingen för någonting, jag bara funderar lite svävande kring vad som är okej att kräva av oss nybörjare.

(Egentligen ville jag bara bumpa tråden så att TS kan få tips och råd, sedan råkade min hjärna tycka det var tråkigt…)

#31 Alla är vi barn i början.. Varför skulle hon inte försöka läsa på och se om hon kan nå fram till råttorna?
Erfarenhet får man med tiden när man provat sig fram efter en lösning. Ska man ha djur och ansvar över huvud taget så är det ett fullt rimligt krav att man frågar efter hjälp, funderar och provar sig fram om det är något problem.

Självklart vill alla ha trevliga snälla råttor, en del råttor får man jobba med och andra mår bäst av att somna in.

Hjälp och kunskaper finns i överflöd här på rif, och Ts vill jobba med dem så det är ju bara bra.

Jag hade en råtta som attackerade mig, hon var sjuk i huvudet … jag tog henne i en handduk och la henne på rygg och sa "SCHH!!" jättehögt och klappade henne på huvudet sen. Efter det slutade hon attackera mig, men hon bet mig ändå i buren … men inga psykfallsattacker allafall. Men min attackerade av ilska, man ska inte göra så om det är av rädsla.

#32 Grejen är att jag knappast tror någon skulle krävt samma sak av TS om vi pratat om TS första hund som attackerar och biter sig fast utan förvarning.

Naturligtvis ska man inte ge upp vid minsta motgång, men när det handlar om råttor som hugger utan tillsynes anledning, så anser jag att det är en ganska stor motgång som är svår att hantera. Allt jag säger är att jag inte tycker att det är okej att kräva att någon ska jobba sig igenom en situation där hen blir skadad(och potentiellt kan bli ordentligt skadad dessutom) för att hen tagit på sig ett ansvar när hen skaffat djur. Det är kravet jag har något emot, inte rehabiliteringen.

Istället för att kräva, så kan man hjälpa genom att ge förslag på alternativ, råd på hur man hanterar och löser situationen och stöd i besluten som fattas. :)

Nu har jag tyvärr inga råd att ge TS, då jag är oerfaren. Allt jag kan säga är typ vad jag läst i andra trådar. Dvs; blås dem i ansiktet när de biter, peta dem vänligt men bestämt i sidan om de inte slutar. Inte för att det egentligen ska lyssnas på mig, men vad fan.

#34 Jodå jag hade sagt precis samma sak då, spelar ingen roll vilket djur det är för mig. Först utreda varför djuret beteer sig som det gör, sjukdom, smärta, psykiskt instabilitet, aggresivitet osv. Sedan vad man kan prova med för att göra åt något åt beteendet.

Visst finns det dem som har mycket god hand med problemdjur i allmänhet, och är det alldeles övermäktigt så ska man såklart be om hjälp och tips! TS har ju fått massor av tips och länkar i tråden, och även om frågor vart hon bor så kanske någon kan komma hem till ts och titta på beteendet. Sen får hon ju fatta beslut efter vad hon tycker.