Ni kan inte ta ur lite till råttorna innan ni kryddar det? :)

#1 kan vara svårt om det är någon annan som lagar maten.

Mina grabbs stal av min chili en gång. Trodde de skulle hata det och att det skulle vara för starkt, men det gillade det så mycket att jag blev tvungen att stänga in dem i buren. De blidde inte dåliga då, men så är jag ju en mes när det kommer till kryddor. Tror att det mest är salt man ska vara försiktig med, och när det är överdrivet starkt.

#2 Haha, jag är van med min mamma som har lärt sig att plocka ut innan hon kryddar, för annars får hon skäll :3

Så länge man ger ovana råttisar en övergång så borde det inte vara något problem gissar jag på :)

Råttor kan äta rätt stark mat om de är vana vid kryddorna. De flesta kryddor i mindre mängder är hälsosamma. Men kan vara klurigt att ge ovana råttor, man kan få problem med diareer och uttorkning.
Salt och socker är väl det man bör undvika så mycket det går.

Men be den som lagar mat lägga undan en skvätt innan det kryddas så är du säker på att råttorna äter maten utan problem.

Mjo jag har märkt att matvraket flisan gillar pappas starka köttfärssås som hon snodde av mig en gång x<

Men ja jag får nog be dem att lägga undan innan ^^,

Tack för svaren :D

Jag kompletterar tråden med en egen fråga. Vad är det som händer när råttorna äter för stark mat? Får de ont i magen som människor eller vad händer?

Själv får jag ont i magen av bakukrydda. Men det är råstarkt om man inte låter det koka länge, vilket det aldrig har gjort när jag ätit det. Annan stark mat klarar jag av utan problem. Finns sådana skillnader hos långsvansarna också?

Dom kan nog få ont i magen, som hus-musen skrev så kan stark mat leda till diareé och uttorkning.

Man tycker ju att de borde få ont i magen eftersom starka kryddor kan ta hårt på ens egna mage :o

I Sverige ger man inte småbarn stark mat, eftersom det gör barnen dåliga sägs det. I Korea däremot ger man barnen Kimchee och andra jättestarka maträtter redan från början, och de har aldrig hört talas om att det skulle vara dåligt till barn. Jag är tvärsäker på att matspjälkningen är densamma på koreanska och svenska barn, och att det inte är någon skillnad på att ge svenska och koreanska barn stark mat.

Med detta vill jag säga att det nog handlar om kultur och vanor. Är barnet (i detta fall, råttan) inte van vid stark mat kanske den reagerar med diarré etc de första gångerna, men sedan tror jag att den vänjer sig utan att ta skada.

Nu fungerar inte barn och råttor på samma sätt, men jag menar bara att det är lätt att få för sig något när det inte är en del av vår kultur. Vi har fått för oss att det är dåligt med stark mat till barn, så det är stor risk att vi fått för oss att det är dåligt med stark mat till råttor också. Det är lätt att bli lite överbeskyddande, och att det sedan eskalerar. "Jag vill inte ge stark mat för säkerhets skull" blir "jag skall inte" blir "man skall inte" blir "det är dåligt", om ni förstår hur jag menar.

Äsch, jag vet inte. Jag är jättetrött och borde sova, inte alls sitta här och filosofera. Det är dömt till missförstånd om man skriver såhär sent på kvällen.. >.<

#8 Jodå, man ger småbarn precis samma mat i sverige som vi vuxna äter men med mindre salt. Lika kryddat annars. Precis som med råttor så får man se upp med diaree och överkänslighetssymtom, och det gör asiatiska föräldrar oxå vad jag vet

#9 De föräldrar jag stött på har inte gett chiligrytor till sina småbarn när familjen själv har ätit det. Då får barnen alltid "barnanpassad" mat. Men det kanske är jag som baserar mina uttalanden på för små kretsar. 

Angående asiatiska föräldrar, så bodde jag ihop med koreaner när jag bodde i Japan. De bjöd mig och mina vänner på koreansk mat en kväll, och det var så starkt att jag inte ens kunde få i mig det. En av koreanerna var helt chockad och sade att hennes ett år gamla lillasyster åt detta.Då var det istället vår tur att bli chockade och frågade om de verkligen tyckte det var okej att ge så stark mat till småbarn. De förstod inte ens vad vi pratade om och hade aldrig hört något sådant förr. Efter det diskuterade vi mycket om detta. Så jag baserade mitt påstående på 6 koreaners åsikter och det lilla jag vet om koreansk kultur. XD Kanske ännu en gång för lite material för att säga det bestämt, men definitivt nog för att säga att jag har erfarenheter som tyder på vad jag säger i #8. 

#10 Jo jag vet att förr var det så och der rekommenderades av läkare och barnmorskor, helst skulle barnen bara äta havregrynsgröt utan salt och smaklösa pureer. Men inte  nu mer, barn äter vitlök och örter och andra kryddor. Vänjer man magarna från början så är det ju inga problem alls.
Att de inte fick chiligryta kan ju vara för att de inte är vana vid kryddorna, och ingen orkar med en liten gnällig unge med magknip och diarre pga ovana 
Kika lite på svensk 70-talsmat tex, så smaklöst att det inte går att jämföra alls med dagens mat. Ännu längre tillbaka och ännu mer smaklös mat (om man inte kikar på surströmming eller nått som smakar alldeles för mycket hahaha)

Man har ju olika matkulturer, jag själv är inte förtjust i stark mat alls med vissa undantag. Men har svenska vänner som är galna i stark mat och äter det utan problem och deras barn äter samma sak, inte mindre kryddat alls. Ena ungen har en vana att tugga på chilifrukter…Urk!

Då är det kanske bara jag som har konstiga bekantskaper helt enkelt. Men egentligen håller vi ju med varandra angående råttornas mat. Du skriver samma sak i #4 som jag menar. ^^

Kan ju vara lite svårt att plocka ur innan man kryddar, om maten skall smaka nåt fräser man ju gärna kryddorna för att "väcka" smaken innan resten åker i.

Detta ger en riktig stor genomtänkare xD och om jag är så hönsmammig med mina råttor, hur ska de då sluta med mina barn :o har även en pojkvän som är ännu mer hönsmammig!! haha tur att han är kock och vet hur man kryddar så de inte blir för starkt då kan jag ju säga x) eftersom jag har curry i "allt" enligt honom >.>

#13 tänkte detsamma fast tror inte pappa brukar göra de, eller jag vet inte. brukar inte vara med när han lagar mat ^^ men ja man brukar ju fräsa dem först