Åh, är så himla glad att jag skaffade råttor, och inte marsvin(som jag tänkte på ett tag innan jag blev råttfrälst)

Hade nyss ute råttorna i mitt rum för första gången. Totte tyckte det var läskigt och nosade bara på mattan en liten stund, sen ville han upp på min axel igen.

Knut och Geten däremot sprang runt som galningar och nosade på allting(och revirmarkerade… ) . Dom hittade genast ett favoritställe, det lilla mörka utrymmet mellan remisspåsen och transportburen…

Men plötsligt sprang Knut in under soffan, och jag kunde inte nå honom. Då ropade jag på honom, och då kom han direkt! Täckt i damm( )ville han upp i mitt knä och gosa. Jag provade att kittla honom på magen och vilka glädjeskutt han gjorde! När han tyckte att det räckte med gos sprang han iväg till Geten och undersökte ännu mera. Men med jämna mellanrum sprang han och Geten tillbaka till mig som om att visa att dom mådde bra

Sen när matte inte orkade passa busråttor mera och stängde in dom i buren igen, så ville dom ut och busa mera, och brydde sig inte alls om sin matskål full med färskfoder eller sina tre yoghurtdroppar, det var bara matte som gällde

Och så har jag en fråga också:
Kan Tottes feghet bero på att han känner sig ensam? Det är mest bara Knut och Geten som leker tillsammans, vill han ha en egen kompis kanske?

Det här blev ett väldigt långt inlägg, men jag hoppas nån orkar läsa, är så himla glad just nu