Har ett litet dilemma här hemma med mina små fisar. Eller ja allt känns som ett enda stort dilemma just nu.

Fick för ett litet tag sedan tillbaka en hane ur en kull jag tog hand om pga att den nya ägaren visade sig vara allergisk. Vad jag har fattat det som har han varit lite bossig där med aldrig aggressiv eller dum, men har nu försökt upprepade gånger att introducera honom till min hanflock (som inkluderar både bebis och vuxen hane) och det är skvatt omöjligt, han blir värre och värre för varje gång jag försöker. Och jo jag har vana av jobbigta introduktioner och har fått det att funka tidigare men det här verkar verkligen hopplöst, har försökt med det mesta.

Vet att det kan fungera med kastrering och jag har övervägt saken. Det kommer ta ett tag för mig att kunna genomföra en sådan med tanke på att veterinären jag går till bara har öppen mottagning på onsdagar och jag har ingen annan veterinär jag tänker sätta min råtta i händerna på häromkring av diverse anledningar. Så tillkommer det att jag jobbar varje onsdag fyra veckor framöver och inte har någon möjlighet att lämna honom där pga det.
Han har suttit själv nu i ca tre veckor om jag inte tänker helt fel, plus kanske någon vecka hos gamla ägaren sen hans kompisar flyttade lite tidigare än honom. För tillfället känner jag att jag inte kan ge honom den tiden han behöver som ensamråtta och då kommer ju mitt dåliga samvete fram… omplacering är ett alternativ men iom hans bakgrund känns det inte som en jättebra lösning det heller.

Vet egentligen inte vad jag väntar mig, tycker inte det känns som det finns så mkt goda råd att få. Känner mig bara allmänt frustrerad och behöver lite medlidande?

Sen funderar jag också på mina andra små snuttar. För tillfället känner jag mig som en värdelös råttägare eftersom att jag har jobbat tio timmar om dagen nästan varje dag och ibland mer, sen i början av sommaren. Tänker hela tiden att ja men efter denna veckan kommer det lugna ner sig, men det tar aldrig slut och jag får aldrig någon tid över.
Visst har de varandra, en stor bur med massa inredning och leksaker, självklart alltid tillgång till mat och vatten och färskmat nästan varje dag men jag frågar mig själv hur länge till det räcker för dem. De förtjänar så mycket mer… en del av mig vill omplacera dem till hem som kan ge dem mer än vad jag kan just nu samtidigt som mitt ego säger att det snart kommer finnas mer tid, för jag älskar dom så sjukt mycket och bara tanken på att de skulle flytta till någon annan gör ont.
Och som med allt, gör jag mig av med dem, kommer jag helt plötsligt ha tid och ångra mig jättemycket.

Dilemma, dilemma… vet inte riktigt vart jag ska vända mig med min frustration om inte till er kära rifare  och som sagt väntar jag mig inga supergoda råd, behövde mest skriva av mig och få lite medlidande i min fruktansvärt hemska situation