Nä mina är inte knäppa. De är sötaste råttorna i stan. :)

Har aldrig haft problem med mina roan i varken sjukdomar eller temprament.

Inavel kan ju som bekant leda till mentala störningar men hur pass omfattande roans eventuella inavel är har jag ingen koll på. Har en roanhane här hemma som är snäll som ett lamm though. :)

Temperamentsmässigt har jag inget att klaga på.

Sjukdomar däremot…

4 striped roan. 2 hjärnblödningar och 2 rossel a´la kaffebryggare med livrädda marsvin i…

Att älska någon så mycket och se livet försvinna ur ögonen på dom… det gör på tok för ont.

Om jag skaffar mig fler roans så blir det av den sorten som kommer efter 2 helfärgade föräldrar. Aldrig att jag skulle kunna stå bakom en roan+roan parning… det ligger för mycket skit i dom teckningarna för att man ska hålla på att dubbla dom om och om igen…

Jag älskar roans. Jag älskar hur dom bleks och alla mina är och har varit underbara råttor.

Den jag nu har kvar rosslar då och då. Har starr och tumörer men samtidigt så är hon 2 år och 5 månader. Hon hänger med så länge jag ser att hon vill. Jag tar inte bort en råtta som är pigg och glad.

Kanske skall tillägga att min hane inte har hälsan till 100%, och precis som Allamej skriver så har jag hört från många olika håll att roan+roan ej är något man skall avla på då det ofta dyker upp en massa skräp då tyvärr.

mina är en aning knäppa men på ett bra sätt :) däremot har den ena av mia två vart sjuk och fått antibiotika i ett par omgångar, dock är hon okej nu.

jag har inget problem med min roan :) har en husky roan och hon är helt normal (fast kanske inte så energisk utan mest trött) men hon har dock haft ett par förkylningar annars så har allt varit bra. förkylningarna försvan med huskurer :)

Jag hade en roan som jag fick ta över för att hon blev mobbad av sina kompisar. Väldigt märklig råtta, satt som paralyserad emellanåt och attackerade helt utan förvarning när man kelade med henne. Hon dog ganska ung…

Jag har o har haft roans… temramentsmässigt de bästa råttorna. Men däremot har det varit en hjärnblödning i tidig ålder.

om man ska se det ur ett större perspektiv så är aggrisivitet en egenskap som tillhör en ursprunglig bra instinkt hos rattus norvegicus,så kanske är dessa exemplar en genetisk praktex.alla rattus rattus som vi domesticerar är genetiska defekter som har försvagat den ursprungliga genetiska genpolen.nu är det ingen fara för rattus rattus i den vilda faunan,men man ska ha i åtanke att vi gör allt för att avla bort de gener som naturen anser vara bra för att gynna en männskligare art som vi kan leka med.så vad gäller bra exemplar så kan man se på det med olika ögon.när vi avlar på utrotningshotade djurarter för att sätta ut i det fria vill vi ha helt olika egenskaper.en aggresiv rattur rattus har enligt mig bra genpol.

Oj det här hade jag ingen aning om men det känns som att det eventuellt skulle kunna förklara lite saker.
Jag och syrran skaffade 3 råttor var från en kompis som hade råkat ut för två tjuvparningar. I första kullen blev det massor av roans, men mamman var åtminstone inte roan. I andra kullen var dock mamman roan och en av hanarna var också roan så där kan det ha varit roan + roan. Jag är för dålig på genetik för att räkna ut vem som är pappan- (fanns 3 möjliga)

Min roan är jättefin, men är på gränsen till lite dominant ibland. Men i övrigt har han hållt sig frisk. (snart 1,5 år) Jag hoppas det fortsätter så men upplever att han är mer dominant nu än tidigare.
Men en av syrrans råttor dog strax efter hon fick hem honom. Tror han var max 10 veckor. Han dog medans han var ute och sprang. Dom vet inte riiktigt vad som hände.
Sen dog hennes andra roan vid 1 år och 3 månaders ålder av en hjärntumör.

Den eventuella pappan till vissa dog också väldigt plötsligt. Och en av ungarna blev "knäpp" och fick avlivas.
Mamman till andra kullen som också är roan har fått snedskalle eller vad det nu kallas.
Nu är varken mamman eller pappan från någon seriös avel, så det kan väl göra sitt också.

Men sen tänker man ju bara på alla roans man mött som kompisar köpt från djuraffär. Det är massor av tumörer, snedskalle. Något allvarligt fel i magen som krävdes operation. Någon blev även aggressiv. Många rosslade och nös och blev aldrig bättre trots behandling.

Nu kanske dom här problemen finns ändå bland råttor från djuraffär. Men kanske är det större risk med vissa färger.

Nu är den här tråden är över 2 år gammal, kanske bättre att skapa en helt ny tråd?

Det kändes som att det var lika bra att skriva här eftersom det var exakt samma ämne. Det var inget särskilt jag funderade över egentligen.

Jo den hysteriska roan-aveln för ett par år sedan ställde till med mycket skit.. Som det alltid blir när man inavlar för hårt.
Finns fortfarande mycket roans i djuraffärer, men zooråttor är inte alltid  något vidare i temperament oavsett färg och teckning.

Men jag har nu haft 6 roans, + att jag har tagit hand om och träffat många andra och jag kan inte säga att de är mer aggresiva och dominanta eller dör tidigare än andra råttor. Och då har väldigt många av dem haft tveksamt ursprung.

Har haft två roans, som var uppfödda som ormföda.

Dem var helt underbara, inget aggresivt alls.

Den älsta av dem blev 2 år och 7 månader också:) Kanske hade jag lite tur. Som max var dem förkylda 1-2 gånger, sen var dem friska fram till döden.

Vet dock att roans var kända för att ha dåliga blodkärl och lättare drabbas av hjärnblödning osv.

Men jag tror det alvlats ut ganska bra under åren. men man ska nog undvika att avla Roans + Roan.

Jag har bara träffat snälla roans, 5 vuxna + en kull. Alla var friska, förutom en som var döv, och en som rosslade.

Inga utav mina tre agouti roans är knäppa, och faktiskt de råttor som jag inte upplevt några sjukdomar alls på :O

European berkshire däremot verkar ha sina brister, båda mina har fått någon underlig "snedskalle" så att de alltid tittar med huvudet på sned och har bara balans åt ett håll :( De lider inte av det, men gud så klumpiga de har blivit!