Jag har funderat på en grej ett bra tag. Minstingen i flocken, Doris, är väldigt speciell. Jag är tydligen oftast livsfarlig, fram till niotiden på kvällen. Då är jag helt okej att klättra på, även om ingen annan i flocken knatar runt på mig. Kan även klappa henne lite försiktigt, men hon är inte förtjust i för mycket närhet. Ca 3,5 månader gammal enligt förra ägaren (omplacering som ursprungligen kommer från djuraffär, tillsammans med överenergiska bråkstakeplåstret Cola som jag skrev om i toalettskafferitråden), och är betydligt mindre än de andra som är 0,5-1 månad äldre. De andra tre är väldigt sociala och klängiga, oavsett vilken tid på dygnet det är (om de är vakna, vill säga).

Kanske bör tillägga att hon inte är speciellt infångningsbar, även om det är sent på kvällen. Jag får passa på att låsa in alla för natten när hon självmant har gått in i buren, med få undantag.

Är det helt enkelt så att vissa råttor är skygga fram till kvällen? Det har alltså inte med skymningen att göra, utan har varit ungefär samma tid sedan flickorna kom hit i mars.