Att någon kan betyda så mycket, skapa så mycket kärlek som bara växer mer för varje dag. En så liten varelse kan göra så mycket.
Min syster fotograferade mig och Faith igår, vilken blev den bästa fotograferingen jag varit med om. Faith knastrade för fullt, ploppade med ögonen och mysryste hela tiden. Så mysig, så underbar! Det vart massa mys efteråt. Min lilla älskade pälsboll, min pälstuss.

Det är många som har sagt att hon är som mig fast i råttform, haha. Mamma sa det senast här om dagen, när Faith retade Sobril.
"Hon är precis som dig Lise, fast i råttform - lika aggressiv, lika provocerande, lika speciell, lika unik, lika svårfångad och lika söt! Hon bitts om det är något hon stör sig på eller inte vill, hon säger ifrån och visar starkt va hon vill. Ja, hon är som du alltså."

Hon finns alltid där, när jag är ledsen och har det svårt håller hon sig alltid nära trots att hon har hela rummet att vandra i. Hon slickar mina tårar, slickar mig på näsan och lägger sig över hjärtat eller så nära ansiktet hon kommer. Hon älskar att pussas och mysa. Hon både knastrar, ploppar och ryser. På något sätt verkar hon fatta va jag säger, som idag när hon sprang på golvet pratade jag med syster om hennes katt som lägger sig om man säger "ligg". Så sa jag "tänk om Faith kunde göra likadant!", Faith stannade mitt i ett språn och tittade på mig med en blick som tydligt sa "är du dum i huvudet eller!?". 
Hon verkar lyssna när jag pratar om mina problem och efteråt söker hon sig nära, som att trösta. Hon har lite svårt för andra människor, och råttor, men har aldrig haft problem med mig. Aldrig. Inte ens i hennes svåraste, svartaste period i livet när hon bet allt och alla. Men inte mig, aldrig mig. Hon är verkligen min råtta, det märks.

Texten vart lite lång, bara för att få fram ett budskap:
Små vänner kan visa sig vara dom största ♥