Min underbara lilla Tait blir trots Baytril-behandlingen inte bättre i sitt variga öra, tvärtom. Nu tippar han åt höger hela tiden, så hans balanssinne är tydligt påverkat. Dessutom rosslar han fruktansvärt mycket sedan han påbörjade behandlingen. Han har inte ens fyllt två år!

Och för att göra allting ännu värre så har jag precis upptäckt att min absoluta favorit Charlie har fått snedskalle! Han har dessutom förlorat balansen, bakbenen far ut åt sidorna när han går och ibland släpar han dem nästan, och han måste stödja sig när han ska tvätta sig, dricka, äta och så vidare, så jag tror att han har fått något problem med hjärnan, inte öroninflammation. Charlie är pappa till Tait och är drygt två år gammal, men jag trodde att jag hade åtminstone några månader till innan han skulle vandra vidare till råtthimlen. :(

Usch så tråkigt, jag kan inte tänka mig ett råttliv utan Charlie, han är den jag älskar mest av alla mina smådjur. Det kommer att dröja innan jag har vant mig vid tanken på råttor utan honom.
På måndag ska vi ringa veterinären för att vår goa men ack så klumpiga hund har fått ett klokapselbrott, så vi måste ändå dit för att ta bort klon. Då får nog fina Tait och min älsklingsgubbe Charlie följa med på sin sista resa. :( Så länge det inte sker någon förbättring under helgen vill säga, men sådan tur har vi knappast.
Jag hoppas bara att Charlie och Tait inte blir värre under helgen så att jag måste avliva dem själv.