Vad hemskt! Blir så ledsen för eran skull. Vet inte vad jag skulle gjort om någon av mina syskon dog :-(

Kram

Oj.. Jag beklagar sorgen!  *tröstkramar*

Beklagar sorgen.

Har själv varit med om att förlora min lillebror, inte av cancer, men likväl är han borta och han försvann under en natt. Jag skall inte påstå att jag vet vad du känner men jag har i alla fall mina aningar. Livet kommer att stå still för dig ett tag och låt det göra det, låt dig ta den tid som behövs för att ta ett ordentligt farväl, för att läka själen och för att slutligen komma ihåg alla de bra minnen man har. Minnen som nu möjligen grumlas av en sjukdomsbild..

Man "lär" sig till slut att sin bror inte finns med längre, att han inte kommer att vara med vid högtider och födelsedagar, vara med vid vardagliga ting och sammankomster. För ja, ärligt så är det främst vid familjetider som det saknas en, det fattas en person och familjen känns inte fulltalig. Dock ger tiden oss människor en chans att överleva och hitta strategier för att hantera ting.

Det blir bättre, hur banalt och klichéaktigt det än låter.

1 april blir aldrig den samma

Beklagar sorgen… Skickar en styrkekram

Jag beklagar. *kram*

*styrke kram* :(

Men så fruktansvärt! Går inte att förstå vilken otrolig tomhet det ger. Har själv aldrig förlorat någon som stått mig så nära så kan bara tänka mig hur hemskt det måste kännas, och så ofattbart!

*tröstkramar*

Usch vad lessen jag blir av att höra detta!

Skickar massa styrkekramar till dej och din familj, hoppas ni tar er igenom detta på bästa möjliga sätt för er alla.

Rättvisan kan man fråga sej flera gånger om vart fan den är någonstans…. finns den ens!?

det finns inget man kan säga i detta läge för att få sorgen att lätta eller för att få smärtan att försvinna, men ibland räcker det emd att bara veta att det finns folk här ute som tänker på en i tuffa tider.

*styrke och tröstkramar*

Gud, så hemskt:( Beklagar verkligen sorgen..

*tröstkramar*

Å gud, så fruktansvärt hemskt! Gråter av bara tanken att förlora något av mina syskon.

Har inga ord, bara en stor varm kram.

Beklagar verkligen, Magda. Kan inte ens nästan tänka mig vad du går igenom. Massor med kramar till dig!

Åh, beklagar djupt.

Livet är inte rättvist.

Oj, jag vet inte ens vad jag ska skriva men jag vill skänka dig en tanke och visa mitt stöd.. Ord blir så otillräckliga i en sånhär situation, så jag skickar dig en massa styrka att orka kämpa på och en jättekram genom cyberspace.

Som de andra skriver så finns det inte mycket att säga egentligen. Ingenting kan ju trösta.

Var starka och ta hand om varande ni som finns kvar. Mycket värme från mig, som inte varit med om precis det här men som vet vad stor sorg innebär.

tack för ert stöd..

hans flickvän Jennie har det trots allt värst, hon har kämpat vid hans sida hela det här året han varit sjuk och verkligen gjort allt.. det kan vi övriga familj tyvärr inte säga.. vi har inte funnits där för honom direkt, inte mamma och hans pappa heller..

jag beklagar verkligen sorgen :(. Ni får ta hand om varandra nu och många styrkekramar till er!