Gillar man råttor och pysslar om dom så tror jag nog att man slutar störa sig på svansarna.

Mamma var likadan :)
Hon blev av med sin rädsla genom "träning". Började med att hon fick en råtta på axeln (ofrivilligt) tårarna ran på henne men nu har hon inga problem alls med svansarna :P

För att bli av med rädslan ska man hålla på så mycket man kan med det man är rädd för :) Hemskt i början men man lär sig ;)

#2. ojjj hehe , jag skulle blivit livrädd om jag var hon ;)

Men jag har 9 hamstrar här hemma. Skulle nog villa ha råttor också :)

#3 jodå hon var stel som en pinne men det fungerade ju :) Även om Jag inte valt den vägen men alla sätt är bra utom de dåliga eller hur det nu är man säger ^^'

det bästa är nog att hälsa på hos någon som har råttor och klappa både råttor och deras svansar så vänjer du dig säkert

Känner faktist inga som har råttor ! xD

Men måste bara säga att " min drömråtta " är en liten och rätt fet råtta :3

#6 Du har ju redan 9 hamstrar.. Vilket i mina ögon påminner vagt om feta små råttor utan svansar.

Näe men svansen är inte ett dugg läskig, har aldrig fattat vad det är med den som är så hemskt. Svansen bits inte, utan är mjuk och len och gosig

#7 Många tycker att svansarna påminner om Ormskinn. Det är i alla fall skälet till att min mamma var "rädd" för svansarna hon är ormrädd

Personligen ser jag inte det hemska mes svans (eller orm :P) svansen är ju "favorit" delen på råttan ;)

När jag var liten så gick jag i en djuraffär, förbi en råttbur och vet du? Ut stack en LÅNG och FET svans och bara smekte mig .. ÅÅH! så äckligt det var:P Är rädd som är ko  nu!

Håll dig till hamstrar då. Kan du inte med en svans ska du inte ha en råtta. Råttor kräver dessutom betydligt mer än vad hamstrar gör.

många säger till mig att svansarna är slemmiga och torra(vet säger emot varann lite men så säger de:p) men när de har fått hälsa på en råtta säger de men gud vad lena och mjuka svansarna är! haha lite skumt att man inte gillar svansarna de är ju sååå gosiga:)

Jag tror att du vänjer dig. Men träna innan du skaffar råttorna, det är inte bra att ha djur som man blir äcklad av. Då kanske du drar dig för att vara med dem och det blir en jobbig grej av något som borde vara kul. Hoppas du förstår vad jag menar, orkar inte formulera mig bättre just nu. *somnar*

Haha, min mamma hade samma problem med min första råtta. Hon sa att hon hellre skulle dö än släppa in en "sån där" med äcklig svans i huset. Men efter bara ett par veckor älskade hon min lilla älskling. Hon kallade honom för en förklädd katt, hon vägrade erkänna att hon faktiskt gillade en råtta..Mamma är söt hon.

(Ja, på den tiden hade jag bara en. Denna gång ska det bli två ;)

Kanske bör du fortsätta med hamstrar istället än råttor. Eller kan du hälsa på råttuppfödare, klappa och känna :) men skaffa inga egna råttor förrän du verkligen har 'accepterat' deras svansar! ;)

Du ska nog inte skaffa råttor innan du vant dig med svansen. Dock är det nog jättebra för dig att träffa råttor och vänja dig! Fobier - vilket det låter som - är inte roligt att ha och det hjälper inte att folk säger att det inte är farligt; när man blir rädd så är det ofrivilligt. Att öva, öva, öva hjälper dock.

Det är många som tycker råttors svansar är otäcka. Men frågar man varför vet inte så många varför de tycker så. :) "Hårlösa" var det någon som sa och jag undrade varför de inte var rädda för möss då. Varpå personen i fråga sade att "möss har väl hår på svansen… eller?"! :D Ja jo… men ungefär lika mycket som råttor… Som sagt, fobier kan man inte rå för, däremot att bara gå runt och tycka något är äckligt förstår jag mig inte på riktigt. Fobier är som sagt en annan sak. Min mamma är fullt övertygad om att hon skulle dö om en orm kommer nära henne. Det är inte att bli biten hon är rädd för utan bara att den är NÄRA. Hon hade också svårt för mina råttor men hon försöker verkligen att prata med dem och klappa dem när de träffas. :) Det verkar ta sig.