fy f*n :O ska man förstöra ännu mer? fy..  hoppas du får något svar

Sanningen är ju den att de flesta uppfödare tar kullar trots tumörer och annat skit i stamtavlan. Det är liksom alltid nånting som är knas med råttorna. Det är också det här som är det svåra med avel. Att jobba med flera saker samtidigt. Och är det inte tumörer så är det oftast nåt annat. Men att dra gränsen för när det är för mycket, när det är nog, är väldigt svårt. Ibland kanske det kan vara värt att ta kullen ändå eftersom så mycket annat väger upp? Eller så är det inte det?

Det man får kika på då är väl hur tidigt de har kommit och till procenten, hur många råttor i linjen som har fått tumörer och hur nära det ligger. Har många syskon eller föräldrar fått tumörer tidigt är ju risken jättestor att även avelsråttan får. Och dess ungar, såklart. Och så måste man såklart väga för- och nackdelar med varje kull man tar. Är det värt det?

Jag blir hur som helst glad av att läsa ditt inlägg. Det visar att vi inte ska vara för acceptanta mot att avla på sjuka råttor. Att vi ska ställa krav och att råttorna ska bli äldre än 2 år! :)

Jag är skitpetig när jag letar avelsdjur men jag har lärt mig att det är inte lätt att hitta djur med frisk stam. Det finns faktiskt rätt mkt tumörer överallt. Som jag känner nu så fokuserar jag hårdast på flockegenskaper. Men är det väldigt mycket så backar jag också, förstås. Fast ja, det är nog sant som du säger.. Att det tummas lite för mycket, kanske..

Här kommer också vikten av att registrera sina råttor fram. Det finns ju givetvis de som sitter på råttor som har lägre procent av tumörer i sina linjer. Kom fram, kom fram! Om de hade varit reggade och uppfödaren hade dokumenterat friskheten i linjen så hade kanske någon som har en linje med andra plus men kanske rätt mkt tumörer kunnat använda sig av dom råttorna.

Du kanske ska starta uppfödning med extra inriktning på hälsa, Falurven? Vi skulle ha stor användning av varandra! :)

Jag fick faktiskt ett riktigt bra svar av uppfödaren :)
Det var mycket som vägde upp hennes beslut och när jag läst hennes mail kunde jag inte annat en hålla med henne istället!

Man kan alltid försöka att avla bort det genom att ta in fler och friskare linjer, med tanke på att hanen var så go förutom tumörerna bakom!

Låter som en god idé faktiskt. Det skulle vara ett stort uppdrag att ta på sig isåfall! Med tanke på hur hälsan ser ut hos våra råttor idag. Men man kan alltid göra sitt bästa, och ta hjälp utifrån.

Jag ångrar inte att jag skrev och frågade hur hon egentligen tänkte. Jag lärde mig av det, och nog hade hon tänkt till innan ändå! Även om det inte såg ut så då jag bara kollade på deras historia..

Känns som om hälsan alltid har varit viktig för mig. Det är väl därför jag reagerade så kraftigt på den här uppfödningen. Men det var som sagt mycket som vägde upp dessa besluten. :)

Fast det är ju inte omöjligt att avla på temperamässigt bra råttor som inte har tre syskon och en förälder som har tumör. Om jag uppfattade det du skrev rätt: (citat)- En annan råtta, som avlats på 3 gånger(!!), hade en far som avlivats av tumör och stroke 2 år gammal. Tre av syskonen har också fått tumörer. (slut citat)

Vet man om detta innan man avlar på råttan så borde man nog låtit bli.

#4: Ja jag tyckte ju det jag med. :/ Fast hon tyckte att de positiva egenskaperna vägde upp det dåliga! Och råttan i sig hade varit frisk hela tiden.

Men var går gränsen då? Temperament är det centrala för mig också men jag tummar inte på hälsan för det. Vissa hälsoproblem i släkten kan accepteras men inte hos så många.

Att själva råttan varit frisk hela tiden är själva grundkravet för att få gå i avel men att tre av kullsyskonen + en förälder fått tumör är inte bra.

Fast vad vet jag om alla detaljer…

Låter bara som att det är ett högt risktagande på hälsans bekostnad. Hoppas att det var värt det.

#6: Jag håller egentligen med jag också. Tänkte bara att hela hennes försvar bör vara med innan någon drar förhastade slutsatser.

Du är inte ensam om att hoppas det var värt det. Jag själv hade inte gjort det.