I torsdags var det en månad sedan som jag hämtade Obi, då 7-8 månader gammal. Än har jag tyvärr inte hittat några passande kompisar, men jag letar som en galning.

Anyway, jag märkte idag att hon faktiskt är riktigt lydig. Jag gick ut ur mitt rum en stund, medans hon sprang runt, och kom tillbaka efter några minuter. Då satt hon i bokhyllan, i andra änden av rummet. Jag ropade på henne som vanligt innan jag klev in ordentligt i rummet, för att veta var hon är, så pep hon till som hon brukar, och sätter sedan fart, över fåtöljen, ner på pallen, genom tevemöbeln (hyllplan som hon springer på), ner på bergsprängaren på golvet, vidare ner på golvet och fram till mitt ben och sätter sig och drar i byxbenet, vilket betyder att hon vill upp! Fy vad glad jag blev då! Och direkt när jag lyft upp henne så fick jag en puss på näsan!