Hej!

Vi har tre fantastiska tjejer, två biologiska systrar på 1 år (Mirjam och Miranda) och Mirell som är ca 6 månader (räddad ifrån ormuppfödning så ålder osäkert). Nu är det så här att vårt hjärta smälte för ytterligare en tös på 6 veckor, Missy. 

VI har introducerat med först doft (bytt plädar mellan burarna), De har varit i varandras burar och även nosat genom burgaller (utan att de når varandra). Idag gjorde vi steget o introducerade på neutral mark med Mirjam som är flockledaren.  Hon var redan från början i dofterna lite väl het. Men hon lugnade ner sig och reagerade inte lika intensivt på Missys doft.

Nu till problemet (?). Mirjam började fnysa/nosa högljutt vilket brukar vara till 99% ett dåligt tecken, men hon hade inga andra tecken (ingen ragg, snälla öron och svans, utfall, inget knaster eller ankgång) men däremot "skuttade" hon mot Missy,  och fnös mot hennes päls; inga bett/naffs utan bara ett snabbt högljutt nosande i pälsen och sen backade hon. Vi blev båda osäkra och bröt eftersom Mirjam fortsatte på detta viset medan Missy försökte krypa under Mirjam och först efter några gånger försökt Mirjam boxas. 

Vi pausade och introducerade henne för Miranda istället och där gick det kanon (tror vi). Miranda nosade på henne och sen var det inget mer och Miranda var mer fokuserad på miljön. Missy kröp ihop vid henne och höll nästan på att somna. Det var nästan samma sak för Mirell fast Mirell var lite hårdhäntare i att nosa på henne, men tappade intresset efter bara 10-20 sekunder och undersökte miljön istället.

Nu är ju problemet: jag känner att Missy är en liten späd dam och även om det gått bra med de andra två tjejerna är jag osäker på hur det går emellan Mirjam och henne. Idén har slagit mig att ha Missy och Miranda eller Mirell ihop (som funkade bäst) men är då rädd att det blir två flockar. 

Missy är väldigt kontaktsökande mot sina fyrfota systrar men visar inga som helst tecken på aggression, hon har rest sig en gång mot Miranda men Miranda brydde sig inte det minsta/total ignoration.

Det jag oroar mig för är att låta Missy gå ensam eftersom hon så tydligt visar att hon vill ha kontakten. Men jag är rädd att släppa in henne i buren sålänge Mirjam är så hårdhänt mot detta lilla livet. Eller ser det värre ut än vad det är så det är mattehjärtat som blöder?  Eller bör vi sakta ner på introduktionen igen och återgå till att byta dofter ett tag till?