Skulle tro att han äter mycket och rör sig litet. Ledarrollen har ingen inverkan på vikten.

Ledarrollen har inget med dominans att göra. Mer troligt dina andra inte bryr sig på vem som ställer och styr.  Sällan den som bråkar och behöver kastreras som är den egentliga flockledaden. Flockledaren är mer den som håller ordning på flocken utan att bråka om saken. Men det kan bli att det stiger en annan råtta i huvudet att få den frihet när det saknas nån bra ledarhane. Och det kan skapa mer problem istället när ingen kan sätta stökiga på plats på bra sätt. 

Vikt KAN ha att göra med vilken roll en råtta har i en flock. Den som bråkar mycket kan ofta ha störst chans att äta det bästa från matskålen. Då den råttan kan jaga bort andra. Därav kan den som blir mer mobbad, mer undanpuffad, mer utanför hinna till matskålen sist och få det tråkiga som är kvar. Ofta tycker jag dock att antingen är den råttan mer slimmd eller mer fet för den råttan får det skräp som är kvar. Dissar de andra nått ofta som är mer socker, fett osv. Får den råtta som kommer sist till skålen oftast mer tillgång på just det som är kvar.
Så det är mer på vad man har i skålen. På vad de andra gillar som är först till skålen, vad som är kvar till nästa.
Tycker mina som varit mer hormonrubbning dvs dominanta har varit med muskulerade och bättre skick efter allt springande efter de andra och först till matskålen.
Så efter erfarenhet av alla mina råttor jag haft och har så verkar det skilja sig något jätte stort.

Kastrerade djur har alltid lätt att lägga på sig mer. Är problemet mer på en individ och inte mariotet av flocken. Så brukar det sällan va fodret det handlar om. 

Jag skulle gissa att din råtta som alla djur/människor har helt enkelt lätt för att gå upp i vikt. Dvs anledningen är mer genetisk och går inte ändra. Sånt kan skilja sig även bland syskon. 
En hane jag hade från en kull var liten och slimmad. Hans bröder kämpade mot övervikt. Satte ut dom på foder och de fick färskmat varje dag. Återkom hit och var massivt överviktiga. 
Ändå kämpade jag att få upp deras bror i vikt. Så det var rätt säkert att de ärvt nån genetisk del som gav lätthet till fettma. Och då var ändå de två stora bröderna mycket mer aktiva än min kille. 

För att göra nått fort pga deras rätt höga ålder var jag så elak att jag tog bort all färskmat/lagad mat. De fick minimal mängd färskmat/grönt varje helg. 
Jag försökte planera en bra torrfoderlista och blandade vad jag hoppades skulle bygga lite muskler, inte riskera lägga på mer fett. Valde en del lite hårdare innehåll så de skulle stimuleras mer och bränna energi samtidigt som de åt mat.
Utöver det så hade jag en stor voljär kvar efter papegojvakt de levde i 2 veckor. Där matskålen satt på gallret och krävde lite rörelse för att kunna nå. För liten skål för att sitta i den och äta. Så de fick springa lite. 
Efter en månad började jag öka upp på gränsaker/rotfrukter men aktar ännu för mycket färskmat. Bra Torrfoder kan täcka upp det bra så de inte behöver färskmat för ofta. 
2 månader senare har de halverat sin storlek. Nu var det något snabbare än vad som kanske var planerat eller bra. Men det funkade. 
Jätte svårt när det är en hel flock med olika behov. Nu var det bara liten flock som alla kunde gott snålas lite på maten med. 
Men du kan ju ta ut den herren en stund när de andra får äta färskmat. Och se över torrfodret om det är något med socker dvs frukt osv. Blanda eget om du inte redan gör det. Ha en del hårt i torrfodret som liten del duvmix. Eller bara ha ner ärtor, nötter med skal osv

Ena brorsan av två när de kom åter. Jag har små händer men kunde nå runt ordentligt med två händer när jag skulle ta upp. Andra bilden är hur de såg ut 2 mån senare. Lite för snabb viktnergång för att kännas hälsosam. Jag tog bara bort allt onyttigt och lade till mer nyttigheter. Borde va lika hård till mig själv 😃

#2Tack så hemskt mycket för ett så utförligt svar och  dina exempel och erfarenheter! 🙂

Var orolig att han "hetsåt" om det nu fanns en koppling mellan att en ledarhane i vissa fall kunde äta sig större med flit. Vet att en riktigt bra alfa styr genom lugnet, men det finns  ingen som bär på riktiga ledaregenskaper i min flock 😐 Så tänkte att instabilitet i flocken och hans  dominanta personlighet kanske framkallade ett överdrivet goffande eller något. Kastreringen tog bort det farliga bitska beteendet hos honom, men fortfarande väldigt dominant.

Eftersom han la på sig mycket snabbt även i sin ungdom innan kastreringen så är det nog som du säger att det kan vara genetiskt och då bara blir tydligare nu när han blivit latare. Känns som en lättnad i alla fall, lättare att göra något åt det än ett konstigt flockbeteende.

De har två stora matskålar, en på varje "golv" i buren, så det finns alltid mat så det räcker och blir över till alla. Eftersom det är så väldigt lättillgängligt kanske han inte kan låta bli att äta när han går förbi. Ska se över matplaneringen mer och pröva byta ut skålarna till såna som hänger på galler på lite besvärligare ställen, även ha mer uppsikt över om jag kan se några spännande favoriseringsmönster utav maten, vilket jag inte tänkt på innan att det kan ha så stor påverkan, så tack för det också!
De brukar få någon slags färskmat eller bebisburkmat varje kväll, ska pröva sära på honom vid middagen och ge honom något annat gott men helt fett och sockerfritt ett tag istället.

Försökte ta kort på hur han ser ut i jämförelse med 2 andra i flocken, men var lite svårt att få bra bilder. Den svarta är hans bror och även han kastrerad. Framförallt på den sista bilden ovanifrån syns skillnaden som bäst med den jämngamla svarta råttan, den gulvita är lite yngre och blir 1 år först om ca 2 månader.