Håller med.  Nästan ingen dyker upp först med frågor om hur den ska göra om den vill avla. Det är ju bättre att komma med frågor innan än efter. Spelar ingen roll om du inte kan något alls, eller om det du tror är fel. Du kan komma med påståenden som är helt fel och antyda att en sak ska vara på ett visst sätt. SÅ LÄNGE du tar åt dig, lyssnar och lär dig av vad andra säger.  Då spelar det ingen roll om du tror att man bara ska avla på svarta råttor för de är garanterat friska (till exempel), om du sen inser att nej jag hade heeelt fel. Folk tycker det är kul att hjälpa, om du låter dom blir allt mycket bättre för båda parter!

Ett problem tror jag är att man skäms när man har fel, känner sig påhoppad och så börjar man säga emot.  Jag vet ju själv, man sitter där så inser man att man har fel och tänker "men gud nej nu blev det pinsamt". Men det är bara att bita i det sura äpplet och erkänna att man hade fel, tacka för att man blev rättad och fick lära sig något. Då lovar jag att saker skulle bli så mycket bättre, man måste sluta se allt som en påhopp.

Ja, att ha någon som mentor skulle göra allt lättare. Det som är tråkigt är att de flesta nya som börjar avla inte har koll på något alls och ser allt man säger som ett påhopp direkt mot dom och så är man dum i huvudet….

Man måste få ut mer kunskap om råttor i samhället så fler blir medvetna om hur det ligger till. Som att alla vet att hundar måste rastas varje dag borde alla veta att råttor också måste släppas ut osv!

Jag håller med er bägge. 🙂

Vill dock bara säga att det känns lite som det är cunninghams law över det. Att en fråga ger inte ens i närheten av lika mycket info eller svar som att faktiskt skriva 'fel' svar. Folk är i allmänhet mer angelägna att rätta andra än att svara på frågor. Den senaste personen jag såg posta här och vilja ha en mentor fick bara ett enda tips som ett exempel. Medan trådar där någon gjort något fel får väldigt många personer och uppfödare som tipsar om saker, frågar och undrar.

Jag själv gör inte så vad jag vet. Men det kan ligga något i det! Men det kan ju vara något att tänka på i alla fall! :)

Tack Zolah för att du skriver ett inlägg om exakt det jag tänkt skriva så länge, men inte fått gjort. Precis mina tankar. Sen förstår jag heller inte grejen med varför alla absolut ska avla, men det är ju en annan femma.

Kan inte annat än att hålla med.
När jag själv kom in i avelsvärlden så hade jag "mentor" (en väldigt kunnig och duktig person som var/är till enormt stor hjälp), läst på en massa på både RiF och engelska länkar jag fick från mentorn.
Första kullen jag var involverad i var hos hanen så jag lämnade bort min hona helt enkelt och fick vara med på ett litet hörn där. Den första kullen jag själv hade var på min fodervärds-råtta (från mentorn) så inte heller där var jag solo.

Efter den kullen hade jag ett tre års uppehåll (från aveln) innan jag, i år, tog min första och andra egna kull. Det tog 8 år från det att jag började med råttor till min fodervärds-kull och totalt 11 år innan min första egna.

Även jag, som man kan se på forumet idag, var väldigt (ursäkta uttrycket) "bebis-kåt", jag ville ha en kull och jag ville ha den Nu. Men jag kände att jag inte satt på tillräckligt med kunskaper för att kunna hantera det så jag fick helt enkelt sätta mig snällt ner och börja läsa på - man kan aldrig läsa på för mycket.

Sedan kan jag inte annat än att hålla med #2 i det hon skriver. Gör någon fel är 'alla' på och ska slå personen på fingrarna och peka med pekpinnen (är själv skyldig, flera gånger om).
Men det är enormt svårt att kunna läsa av vad en person är i för sinnesställning i texter och har En person uppfattats som lite för hård mot den frågande så kan det väldigt lätt kännas som att alla svar därefter också är lika hårda. Det är där det brister väldigt mycket när det kommer till forum över lag, tyvärr. En text som skrivs som uppmuntrande och läsas som något helt annat. Antingen ses man som en satmara som tror den vet allt eller så ses man som en flummig person som inte har något att tillföra. Det är ungefär så det brukar kunna se ut även om verkligheten är långt ifrån det. Gudarna ska veta hur många gånger jag missuppfattat och missuppfattats pga detta. Vet inte hur många gånger jag blivit kallad besserwisser här på RiF😂

Jag brukar alltid säga (och själv försöka utföra) att man ska försöka läsa en text "utan känslor". När ens egna känslor kommer in i bilden så kan allt förändras till det motsatta beroende på vilken sinnesställningen man har just när man läser något.
Det är enormt svårt ibland men ofta så behöver man verkligen "lägga sig själv" åt sidan" för att kunna ta emot kritik utan att se det som påhopp och mobbing.
Sedan finns det även vissa som skulle behöva lära sig att Ge kritik på ett bättre sätt också..

Konstruktiv kritik är bra. Utan kritik hur ska man då veta att och vad man gjort fel?

Blev lite mer åt forum-vett mot slutet.. :P Men det är en viktig del inom ämnet, tycke jag.

(#0 En medlem sökte mentor för någon månad sedan, efter lite PM mellan henne och mig, när jag inte kunde/hade tid att ta på mig rollen själv. Det har varit en enda person på evigheter, tråkigt nog!)