I morgon eller idag då det klockan är över 00.00 ska jag ringa och boka tid för avlivning av mina två omplacerings råttor, flash och tjoffsan..
Det gör så ont så jag kan in hålla tillbaka tårarna då de trots allt var mina första råttor.
Jag har kommit fram till avlivning genom att ha pratat med två andra erfarna råttägare.

Tjoffsan och Flash är så psykiskt instabila vilket gör att jag inte alls känner mig säker när jag hanterar dem.
De bytte hem en gång för mycket..

Sen så hände en väldigt olycklig grej.
Mina två små råttor rymde från sin bur och kom upp på deras bur. Vilket ledde till att min fina Eówyn förlorade en fingertopp och fick ett bet i en tå.
Detta hjälpte mig att välja avlivning på de äldre då jag INTE kan riskera att mina syskonbarn kommer in och vill hälsa genom buren och sedan får sig ett ordentligt bett. De är på tok för förstörda psykiskt.

Vet inte riktigt vad jag vill med det här inlägget, mest dela mina känslor med personer som inte tycker att det är konstigt att man blir ledsen när "skadedjuren" ska avlivas.