Det gick fort, du var pigg och rask, klättrade snabbare än de flesta och var garanterat ledaren.

Nu är du begravd men inte borta.

Vi hittade en fin plats åt dig där du kan ligga.

Minns hur jag såg på dig första gången genom det där gallret på buren jag fått med när jag köpte dig och din syster.

Hur rädd jag var att du skulle bita mig, men du bet aldrig, du har aldrig bitit för att bita.

Mitt bästa minne var två - tre veckor efter att jag fått hem dig, jag såg på en film och du låg där på min mage från start till slut och bara myste medan jag kittlade dig mellan öronen.

Eller den gången då du smet in i en garderob och jag var tvungen att sitta vaken halva natten med släckt ljus till du kom fram till mig och ville ha mys.

Då var ni yngre än vad du var och är idag.

Men nu är du iallafall inte ensam mer, jag kände inte helt igen dig nu mot slutet ensam som du hällre ville vara än att vara med de andra, du höll dig undan.

Första gången jag såg ditt och Gulles band var när du bröt benet för första gången och jag var tvungen att ha dig i en sjukbur.

Då låg du så nära buren du bara kunde komma och Gulle likaså i buren, ni låg där hela natten och så gott som hela dagen.

Så nu är du iallafall inte ensam mer.

Min vän och kompanion Nuffs.