Du höll länge och väl.

Denna måndag blev din sista, två år och två månader gammal.

Du tog mig igenom svårigheterna när min far, mormor och morfar dog.

Du gav mig något att fokusera på.

Du har aldrig fått mig att blöda utan slickat mig på onda sår och klippt mitt hår.

Från första dagen jag såg dig har du vandrat in i mitt hjärta.

Imorgon ska vi hitta en fin ljus plats där vi kan gräva ner dig.

Jag kikar bort på dig och tänker att du bara ligger still så som du har gjort tusen gånger innan, men vet i mitt hjärta att jag aldrig kommer att gå och hämta posten med dig på  min axel, eller ta ut dig i sommarsolen.

Som du älskade att vara ute, men du gick aldrig långt bort från mig.

Farväl min älskade Gulle, du som startade svart men slutade livet som min vita ängel.

Mamman i flocken är borta.