Vi har en hund som ska tillhöra en ras som ska vara specialiserade på att jaga smådjur ( ex råttor ) och det går bra, vi har skaffat barngrind också vilket gör så att hunden inte står vid buren och hetsar upp sig etc. ( hon gjorde det i början nu bryr hon sig inte )

Allt går så länge man har orken och viljan, om man är osäker på om man klarar av det så kan det vara en bra ide att vänta tills man har en 'bättre' livs period där man kan göra allt detta bättre. Tex om man flyttar kanske man kan avara ett helt rum för råttorna där dom kan springa :)

Vad var det som fick dig att sluta ha råttor från första början?

Jag har en kompis som har en jack russel, han älskar råttorna, och då på ett sätt som han inte är avlad för :P Han äter MED råttorna, han sover MED råttorna, och om någon varit sjuk så har han legat brevid buren och vaktat. Han e så himla söt ^^

Jag ska skaffa råttor nu igen och vi har en stor blandrashund som gärna vill jaga allt som e löst (bet ihjäl en av våra kaniner i våras som hade bitit sig ut genom gallret i buren ute i stallet, så fort den visade sig utanför dörren så blev han plockad =( Jag satt på alla fyra i jordgubbslandet och poade när jag såg i ögonvrån att diesel sprang och slängde runt med något stort, jag sprang dit men det var försent =( och han kan rusa iväg efter katterna ibland men dom får han ju inte riktigt tag på. Men man får lära sig egna vägar att styra det där så skaffa råttor du, du får hitta en gyllene medelväg.

#1

Jag slutade att ha råttor eftersom det kändes så orättvist för alla parter att inte kunna ha dem fritt utanför buren utan att behöva stänga in hunden i badrummet. Jag kände också att det var lite känslomässigt jobbigt för mig att bara kunna ha råttorna lösa i badrummet (Hur pass ok är det att ha råttorna lösa i bara badrummet? Det går ju att få till en stimulerande miljö där inne också, eller?). Dessutom hade jag en "hopparråtta" som inte nöjde sig med att sitta på min axel, utan han hoppade fritt fall ner på möblerna när han ansåg sig vara tillräckligt nära. Kändes farligt av flera anledningar.

Jag försökte långsamt introducera råttorna för min hund, men hon slutade aldrig nafsa mot dem. Nu är hon visserligen äldre och inte lika hetsig, men jag vet inte om jag vågar.

Hon slutade hetsa och stressa mot buren efter första veckan med råttorna i hemmet. Hon låg gärna och spanade på dem och höll koll där de rörde sig i buren, men de var inte intressanta förrän de var utanför.

#2

Det känns betryggande att veta att alla råttjägare inte beter sig som de är avlade att bete sig. En långsam introduktion kanske kan hjälpa nu när min hund är äldre och lugnare. Man vet ju dock aldrig, även en lugn hund kan få ett ryck.

ett badrum kan väl vara nog så stimulerande för råttor tycker jag =)

du kan ju sätta upp en lapp på affären eller i trapphuset el dyligt och fråga om det finns några ungdomar i trakten som vill rasta hunden lite då och då, så kan du ju kanske ha råttorna ute medans hunden är ute?

eller råttsäkra hemmet och ha råttorna ute medans du rastar hunden? fast det känns kanske lite läskigt att lämna råttorna helt utan uppsikt så iof.

Jag blir ju inte direkt avskräckt från att skaffa råttor av era inlägg. Risken finns att jag snart blir med råttor igen…

😃

Du skulle kunna satsa på att adoptera ett par pensionärer som trivs bra med att mysa innanför din tröja och inte kräver lika mycket fritt spring. Det finns många äldre råttor som söker nya hem så på så sätt gör du dem en god gärning.

Det jobbiga med badrummet är ju att man ogärna vill sitta där inne flera timmar om dagen.

#6
Bra idé med pensionärer, men det är ju lite jobbigt att de kommer försvinna efter ganska kort tid. Ska fundera på saken iaf