Jag har försökt söka runt lite men hittar inga svar.

Just nu känns det inte som att mina två råttjejer inte "gillar" mig. De vill inte av sig själv vara med mig. De vill bara in i buren. För att få ut dom ur buren så måste jag leta upp dom och sedan tvinga ut dom. För det flyr från min hand. Jag försöker att inte stressa dom och jaga runt dom i buren för mycket. Men de måste ju ut ibland!

När jag tar ut dom så sätter jag dom antingen i en halsduk, huva, innanför tröjan eller på axlarna. De brukar sitta still då och ibland somnar de. Men ibland vill de bara ut och ska springa någon helt annan stans. Oftast Chelsea som ska ut på äventyr medan Kiwi sover. 

Har jag dom i knät, axlarna eller i handen så ska de ner i tröjan. De är verkligen rädda om de sitter öppet med mig. Det är som att dom känner sig trygga innanför tröjan (halsduk och huva med) bara för att det är trångt och säkert där, inte för att det är nära mig.

Jag har hittills bara haft dom lösa på ett inspärrat område på toan. Kanske 1mx3m. Där är de väldigt framåt och busar runt med mig och varandra. De klättrar på mig, sover på mig. De springer runt och har kul. Går jag ut därifrån så de blir ensamma där så ser jag att de letar efter mig och när de inte hittar mig så blir de mycket mindre aktiva. Speciellt Kiwi lägger sig i ett hörn. Sätter jag då in mitt ben där så ska de klättra upp för benet och vill till mig. Men tar jag bort det som hindrar dom från att gå runt på hela (stoora) toan så blir de nyfikna (speciellt Chelsea, Kiwi blir väldigt osäker) men samtidigt rädda då de skvätter till bara jag lyfter på armen.

Mamma vill att dom ska springa inne i mitt rum istället då toaletten just nu ser ut som kaos. Så ja la ut filtarna de gått på inne på toan över hela mitt rum, ställde några toaletter där och satte dom i mitt knä. De sprang genast mot buren igen och skulle klättra in i den. Tog ja ner dom igen skulle de upp och tillslut blev de så stressade att jag fick sätta in dom igen.

Jag brukar nästan alltid ha lite majs med mig för att få dom att känna att vara med mig är bra och gott. Men det verkar inte hjälpa så mycket. Jag har försökt att bara ge dom mat utanför buren med mig men de vägrar äta när de är rädda såklart.

Men de är hur trygga och avslappnade som helst inne på avspärrade delen av toan. Men utanför där är det som om att dom inte känner mig…..

De har såklart blivit lite bättre sedan de kom hit, då sprang de iväg så fort man gick fram till buren. Satt de nere och åt och man kom in då sprang de upp till sitt "trygga hyllplan". Jag förstår inte vad jag, eller tidigare ägaren, gjort som fått dom att vara så osäkra och rädda för jag vet att syskon inte är det.

Vill gärna höra era åsikter och vad jag ska göra. Tack! :)