Hej på er, jag har en råtthane (från början var de två och ska skaffa sällskap till han som är kvar så det behöver kanske inte diskuteras just nu). Saken är den att han är väldigt feg, han älskar att bli klappad och kelad med, så länge han är i buren. Han vill inte lämna buren. Vi låter buren (som står på golvet) stå öppen så han bara kan gå ut, men det vill han inte. Ibland tar vi ut honom i alla fall som tex för tvätt av bur eller honom, då bajsar han på sig i ren förskräckelse. När man lyfter honom piper han, men inte av smärta för inne i buren kan man peta och klia och gosa hur mycket som helst och trycka överallt. Inte så att vi står och trycker på honom, men var ju tvungen att utesluta det alternativet.

Så var det fram tills i söndags då vi åkte och hämtade två killar som skulle omplaceras. Vi kom hem med dem och satte deras bur brevid Gregors, då skuttar plötsligt Gregor ut ur sin bur och börjar utforska hela vardagsrummet! Sen dess vill han bara vara ute. Om man lyfter honom reagerar han som om det var världens mest naturliga grej!

 Har lagt ut tyg från de andras bur, dessa luktar han lite på och skuttar sen vidare. En av trasorna snodde han snabbt med sig in i sin egna bur. Tänkte att de nya lukterna kanske stressade honom så satte den andra buren i ett annat rum så lukten inte blev så intensiv, vilket har lugnat honom så pass att han inte försöker bryta sig ut i alla fall.

Hur kan det komma sig att han blev så äventyrslysten bara så? Någon annan som varit med om något liknande?