Om jag är förälder och min tonåring väljer att äta annan mat än den jag lagar. Varför ska då JAG straffas för det? Dvs varför måste JAG då laga annan mat?

Det är väl mer rättvist att den i min familj som väljer att äta annorlunda ska laga den annorlunda maten.

 Och av de veganer och vegeterianer jag känner vet jag ingen som skulle stå ut med att jag stekte deras soyakorvar samtidigt i samma panna som prinskorvar.

Så om våran familj ska göra köttbitar med någon sås i ugnen, tycker du alltså att alla ska skära sin egen bit kött, ställa sig och krydda den, lägga köttbiten i en form, göra var sin sås, och ställa in den i ugnen separat? Bara för att det ska vara totalt rättvisst? Jag tycker det låter fruktansvärt opraktiskt till skillnad mot: Att min bror ställer sig och steker sin korv själv.

Äter vi någon mat jag inte gillar så får jag också göra eget och jag har aldrig sett det som ett straff. Eller är det skillnad om man får laga sin egen mat och den innehåller kött eller inte?

#1: Varför ska föräldern laga all mat öht?

Nej, det skulle inte jag heller stå ut med, men vet folk som gör och har själv gjort en gång i tiden. Går inte det så kan man ha sojakorven i en annan stekpanna, det enda merarbetet det innebär är att slänga dit en extra klick margarin/olja och vrida om en till spisknapp. Om det är jobbigt så fattar jag inte hur man ens orkar stå upp…

#2: Man måste inte överdriva.

Opraktiskt? Är det inte mer opraktiskt att två pers ska trängas vid spisen samtidigt för något som faktiskt inte innebär mer arbete?

Varför inte låta alla ungar delta i matlagning (utan överdrift…) istället för att gnälla över hur jobbigt det är att steka en annan sorts korv?

jao hos mig blev jag uppfostrad till att äta det som står på bordet.. passar det inte så fick ja laga egen mat! och det har fungerat alldeles utmärkt! men att gnälla att de är äckligt har däremot aldrig fungerat, de skulle aldrig falla mig in att laga speciell mat åt någon!! om det inte gäller en allergi mot något naturligtvis, då gör jag såklart undantag!

jag har alltid varit med o lagat mat, likadant som  med mina bröder, och det har aldrig varit några problem med det! det har definitivt aldrig känts som ett straff utan mera som ett val man varit vuxen nog att klara av att göra!

Alla verkar ju hålla med varandra

När jag växte upp så fick vi hjälpa till med maten när vi ville redan när vi var småbarn. Mina första minnen är ifrån köket näst intill. Vi var en stor familj på 6pers.

när mina föräldrar skiljdes och min mamma började plugga (för att senare börja jobba som undersköterska) fick vi laga mycket egen mat, trots att jag var näst minst av mina 4a syskon lagade jag mat oftare än dem.

Sen att syrran (när hon käka veg) fick laga sitt eget om vi exempelvis skulle käka en gryta med kött i det klagade hon inte över.

#3: Så om min mor tycker att det är jobbigt att steka korv när vi äter annan mat så är det gnäll? När brorsan inte vill steka sin egen korv så är det orättvisa? Det är dessutom ingen som säger att hela familjen inte hjälper till att laga den maträtt vi ska äta så varför ska min bror inte kunna steka sin korv? Jag kan både koka ägg och steka korv så helt förskonad från matlagning har jag inte varit och jag (som många andra här) verkar inte ha sett att få laga sin egen mat som ett straff?

#7: Jag syftade på om det blev korv till middag, då är det inget merarbete.

Hm, jag brukar laga egen mat när det serveras sånt jag absolut inte äter :) Fast jag gillar ju iofs att göra mat :P

Hemma hos mamma så gjorde hon alltid tre olika rätters middag ibland, för min bror åt inte ris, jag åt inte potatis och min syster åt inte pasta, ibland fick vi äta det som fanns ibland lagade hon olika till alla, oftast blev det potatis till maten men hon gjorde ris till mig eftersom jag inte äter potatis. Fast å andra sidan så lagade jag maten hemma väldigt ofta till oss i familjen, det är väl lite att ge och att ta tycker jag. Det är väl då bättre att laga sin egen mat om man ska gnälla och klaga, för inte vill man väl att någon ska gnälla och klaga när man själv varit sjysst och lagat maten till någon? I hemmet som en familj får man nog lära sig sammarbete och vara lite tacksam mot vad man gör för varandra.

Och jag förstår de föräldrar som tycker att det är hemskt att laga flera olika middagar på en gång, jag själv blir stressad bara av att hålla koll på  mat åt många personer. Så jag tycker att även om det inte är nåt man äter så kan man iaf ta lite för att visa respekt för den som faktiskt lagat maten (kanske annorlunda med vegetarianer osv men behöver inte äta av allt). Sen om man innan maten säger att man vill ha något annat och personen som lagar den säger ja, då är det ju lugnt. För då är det väl ändå en gentjänst att själv laga maten vid ett annat tillfälle, lite tacksamhet.

Hemma hos min pappa var det ät eller svält, och det var verkligen så att jag till slut lagade all maten hemma hos pappa när jag bodde hos honom de sista året innan jag flyttade hemifrån, men han åt det jag lagade och jag hade ätit det han lagade förr. Men nu var det lite att han alltid lagade mat jag inte ville ha, och jag vet att han gillade min mat så då kunde jag lika gärna ta över eftersom det gynnade båda två. En fick lagat mat efter jobbet och en annan kunde iaf äta utan att må illa av all potatis.

Slutsats? Var iaf lite tacksam mot den som lagar maten, om det inte duger ta över matlagningen eller be snällt om nåt annat till maten, men förvänta dig inte att om du inte visat respekt innan att du får respekt tillbaka när DU lagat maten..

Ska vi beställa var sin pizza/kebab/sallad/kinamat (eller vad folk äter bäst) nu? =P

*trött och går till soffan med några råttor istället*

min pappa hade en liknande filosofi ;P

#8: Okey, jag trodde du kommenterade mitt exempel eftersom du citerade mitt inlägg. Men äter vi korv så är det ju samma korv och då steker den som lagar maten såklart till alla.

#12: Det också :P

Men kort sagt - ska familjen äta en viss maträtt och exempelvis mamman lagar mat och det blir stekt korv, så innebär det inget merarbete att steka fler korvar i annan panna. Det blir ju fler korvar än om veggen steker själv förstås, men samma antal som om veggen ätit vanlig köttkorv.

Om familjen däremot ska äta en maträtt och veggen äter något helt annat (exempelvis om familjen ska käka kokt fisk och veggen hellre vill ha stekt burgare) så kan veggen gott göra sin egen mat.

Straff blir det liksom när man särbehandlar så veggen alltid ska laga sin egen mat medan resten ständigt får maten serverad. Det är inget fel på just matlagningen i sig. Har själv lagat min egen mat i flera år (nu bor jag visserligen ensam, men när jag bodde hos mamma menar jag :P) men då har det varit frivilligt iom att jag har helt andra matvanor med tider och annat inblandat också… Det enda mamma gjort åt mig har varit typ om vi ska käka tacos, iom att jag inte kan handskas med quornfärsen, men då har jag hjälpt till med annat istället och brukar även dela med mig av min quornfärs om nån vill ha precis som att de andra gärna delar med sig av köttfärsen om jag vill ha det (okej så det skulle aldrig falla mig in, men ändå xD). Samarbete ftw liksom.

ftw?

for the win :P

För sölig x]

lol

vilka åldrar pratar ni om här? Orkar inte rota upp orginaltråden. Låter på mig som om ni snackar 15-16-åringar och det är väl ingen tvekan om att så gamla människor får lov laga sin egen mat om de vill ha någon speciell sorts diet av eget val eller? Herregud när man är i den åldern har man inget som helst behov av föräldrars omvårdnan på DET planet. Man är mer än mogen nog att ta hand om sig själv vad det gäller banala saker som mat och hygien. Många av oss hade ju flyttat hemifrån i den åldern. Att förvänta sig att andra ska sköta ens ideologiska livsstil åt en är ju urlöjligt. 

Pratar ni mot all förmodan om yngre barn (typ under 10) är det en annan sak, de ska inte få välja vad de äter på det sättet, det är förälderns ansvar. Och de ska inte använda spis och ugn utan översikt heller.

#18: Somliga kan inte laga mat i den åldern öht ;P Heck, jag blir 22 i år och kan inte laga mat. Micron är min bäste vän typ… Den enda mat jag lagar utan micron är sojakorv, som kokas, och typ kokt ris och stekt ägg. Där går gränsen, allt annat åker in i micron :P

Hur menar du med att barn under 10 inte ska få välja? Välja maträtt eller välja att bli vegetarian?

#19: Då är det dags att man lär sig.

#19 välja något annat än det som erbjuds. Som förälder ska man självklart ta hänsyn till sina barns faktiska smakupplevelse och inte konsekvent servera tex svamp fast ungen kräks av bara åsynen - men samtidigt så lagar man den mat man anser att barnen behöver och då får de äta den eller vara utan. Jag skulle aldrig laga två maträtter till middag utan barnen får äta det jag lagat. Barn får så många infall om vad som bör och inte bör ätas och skulle man som förälder följa alla dessa skulle man spendera all sin tid vid spisen och ingen med barnet.

När de blivit stora nog att ha utvecklat abstrakt tänkande och DÅ bestämmer sig för en viss diet så är det helt ok med mig så länge den inte är skadlig och de inte förväntar sig att jag eller någon annan ska sköta den åt dem.

Och du, även om du inte kan laga mat vid 16 (eller 22)-års ålder så finns det inget som hindrar att du lär dig.

#21 hihi så talar en äkta mamma:P

#22 hehe, jo var tvungen att hoppa in lite, det är ju annars lite väl lätt för våra tonåringarna att uttrycka sig om hur en förälder bör bete sig… Inte lika lätt när man står där med två heltidsjobb och förväntas laga flera maträtter samtidigt - och säkert diska och plocka undan också.

Och en annan sak, jag vill inte att någon tar illa upp nu för det är inte menat mot någon specifik person, men ärligt.. personligen kommer jag skämmas om mina barn inte kan laga sin egen mat innan de går ut nian.

#20: Ibland är det lönlöst :P Har kokat eget ris sen jag var 15 och det blir fortfarande misslyckat x'D

#21: Faktum är att det finns hinder för det jo. Funktionshinder.

Håller med i övrigt.

Som förälder är det inte en skyldighet att laga maten, bara att se till så att det finns så att ungen kan laga själv! (såvida den inte är för ung för det såklart)

Själv har jag nästan varje dag fått fixa själ de senaste åren p.g.a att mamma tycker att om jag är hungrig kan jag fixa själv, vilket resulterar till att mackorna går åt =P

#24 det kanske finns svårigheter men du kan säkert lära dig du med :) Ris är lite svårt att börja med, köp boil-in-bag eller snabbris så ska du se att det går bättre :)

Annars börja med pasta och pastasås, om du inte kan skära grönsaker kan ju någon hjälpa dig med det och frysa in påsar med färdigskuret så är det bara för dig att kasta i pannan :)

#26: Enda riset jag kan äta är jasminris så andra sorter går bort, de är för torra :P Riset blir ju ätbart iaf, bränt i botten bara. Det duger, gör helt enkelt lite extra så man inte måste äta det brända för att bli mätt ^^

Grönsaker kan jag skära men det är inget jag lagar mat av öht - grönsaker är bäst råa <3

Pasta är inte ätbart, och enda såsen jag öht kan få i mig är typ jordnötssås men det passar inte till maten jag brukar äta :P Gosh, vad gott det vore med paprikakryddad ugnspotatis med jordnötssås förresten… Fan… Hungrig! o.o

Är det nu jag ska säga att jag är så sjukt kräsen att jag stämmer precis in på selective eating disorder och har levt på strips i 2 år när det var som värst? xD Har för övrigt inga problem kroppsligt även om det lät så ;) Utan det är just grejen med att behöva hålla koll hela tiden och ha flera moment efter varann jag inte kan. Får läsa på förpackningen flera gånger medan jag gör chokladpudding och ändå blir det bara diarré av den. Fast råttorna blir ju glada av det förstås, chokladpuddingen smakar gott trots att det ser ut som diarré… :P Nä nu jävlar, jag ska nog ta mig en bytta Keso till frukost. Gott och enkelt