Annons:
Etikettråttägare
Läst 231 ggr
werobellan
2020-08-06 08:45

Avlivning

Har en sån beslutsångest. Vi har en han råtta som är 2,5 år gammal. Han är gammal, har blivit mager och har en synlig tumör på benet och även en hjärn tumör. Han äter bara lite och är flåsig och trött. Han har en massa porfyrin på båda ögonen. Han ser väldigt sjuk ut och jag vill inte att han ska lida. Samtidigt så tvättar han sig fortfarande då och då och han vill bara ut från buren hela tiden så fort vi öppnar den och springer direkt ut i vardagsrummet. Han springer kanske inte men går fort och han haltar och flåsar. Han delar bur med en yngre råtta som är alfahannen och han bryr sig inte om honom ett dugg då han säkert märker att han är sjuk. Tycker ni jag ska avliva honom? Det är ett sånt svårt beslut att ta. Har redan behövt avliva våra tidigare råttor som blev sjuka och gamla i tumörer dom också och de kunde inte ens äta eller dricka. Detta är så jobbigt varje gång. Jag vet inte vad jag ska göra.

Annons:
Gronstedt
2020-08-06 09:05
#1

Det är ett svårt beslut, men hans livkvalitet är redan kraftigt försämrad. För råttans skull är det dags att släppa taget och låta honom gå, så att han lider mer. Det är jobbigt, men det blir bara svårt för dig. För råttan blir det bättre.

Gronstedt
2020-08-06 14:12
#2

"så att han inte lider mer"  ska det naturligtvis vara 😞

werobellan
2020-08-06 15:40
#3

Ta k för svar. Vi beslutade att låta honom somna in. Vi har låtit fyra av våra råttor somna in och denna var den absolut värsta jag har varit med om. Jag och min dotter är helt förstörda. Det vi trodde skulle bli en fin lugn stilla sista tid som det varit med våra tidigare älsklingar, var denna den absolut blodigaste och hemskaste upplevelse. De brukar ge sprutan i levern men denna veterinär gjorde det i hjärtat och när hon skulle in med nålen så rörde han sig jättemkt och jag fick hålla ner honom, sen kom det blod ur hans mun och han liksom kippade med munnen, och sen blev det helt stilla. Fy vad det var hemskt att se. Vi tog upp det med sköterskan och han sa att det är så det ser ut när man gör det i hjärtat och att det går snabbare att göra så och att veterinären var mer van vid det sättet. Jag skiter i om det går snabbare, hade jag vetat att det skulle se ut så hade jag inte velat vara med alls och dessutom inte behövt låta min 18 åriga se det och alltid ha det i sitt minne. Jag hoppas inte han behövde lida och det gör mig så ont att det sista han kände var en smärta från helvetet och att vi människor håller ner honom för att göra honom illa. Blir så ledsen att jag gråter bara jag tänker på det.

Upp till toppen
Annons: