Hej alla,

Jag skriver till er angående hjälp med råttfobiterapi.

Jag jobbar på Psykologiska institutionen på Stockholms universitet och har fått en förfrågan från en av terapeuterna på psykologutbildningsprogrammet. Han försöker komma i kontakt med någon som vill låta en fobiker träffa deras sötsvans/ar. Det är inte fråga om något experiment (håller inte på med sådant) utan om terapi. Det vill säga att människor som går i fobiterapi ska få träffa det som de fruktar. Sötsvansar.

Jag själv hade ställt upp om jag hade haft råttor. Tyvärr har alla gått bort. Saknar dem så! Då inte med vem som helst av dem utan tänker speciellt på två av tjejerna som var mycket sociala.

Jag vet ingenting om det praktiska. Men det gör läraren/terapeuten. Hans epost adress är: jan.bergstrom@psychology.su.se

Jag tror verkligen en kan göra en god gärning! Sen är jag glad för att han söker hjälp så här och inte går och skaffar några själv. Det tror jag inte är en bra idé.

Allt gott!

Varma hälsningar

Kristina