Ja, det förmodligen stressande att tvingas överleva i det vilda; det är det inte många råttor som klarar av. Har ni kollat henne hos veterinären så att hon inte skadat sig/dragit på sig ohyra? Hur ser hon ut i pälsen? hur mycket väger hon?

Med kärlek och hårt arbete kan ni nog få henne tam och kärleksfull igen! Har ni några bilder på hur hennes mage ser ut?

#1 Hon är klok och har snott mycket mat av kaninerna så tror inte hon hade det alltför tufft i det vilda. Men ohyra, hmm, det har vi inte kollat, hon blir så stressad i all hantering så varken kollat pälsen eller vikten, känns fel att stressa henne..men bättre det än ohyra.

Hon är dock lättstressad, särskilt när det gäller främlingar och nya ljud, och särskilt sedan hon kom tillbaka efter det vilda, så vet inte om veterinär är så bra? Om hon fortfarande är uppjagad efter utevistelsen och sen till veterinären?

Nu har lilltjejen fått ungar och en vildråtta verkar vara pappa, bör man vara orolig att ungarna är mer lättskrämda? Eller bitska? Haft kull mellan vild och tam kanin innan och de ungarna blev ganska lätt stressade av nya ljud osv , men de gillade ändå gos när de lärt känna oss. Min första råttkull…hur ska man gå tillväga? Någon bra sida att läsa på extra? Mamman mår bra, och är mycket lugnare och mindre uppjagad. Får gosa med henne o hon verkar uppskatta det<3

Jag hade personligen tagit bort ungarna. För stor risk att de får problembeteenden och störningar, de är ändå hälften vildråtta och då kan man inte förvänta sig att de kommer må bra eller vara trevliga som husdjur. Det finns självklart undantag men jag hade inte chansat och behöva avliva dem senare. Och om du bestämmer dig för att behålla, är du beredd på att behålla alla själv? Har svårt att se att dessa inte kommer bli svårsålda till seriösa råttägare. Det finns massa bra artiklar här på RiF om att ha råttkull, använd sökfunktionen eller kika i uppslaget med artiklar! Hittar du inget kan jag hjälpa till när jag kommer till en dator senare.

Toppen får leta lite artiklar här inne när jag kommer hem, tack:) Tänkte behålla en hona..som kompis till mamman då hennes tidigare kompis inte finns kvar. Men de andra ungarna har jag ingen aning om, knappt beredd på en kull..försöker gärna hitta hem åt dem, om det går. Bara de inte blir för lättstressade så borde de ju kunna bli husdjur.

Läs bland Vanliga råttfrågor.

#6 will do! Tack

Hur många ungar blev det?

#8 Inte räknat, de är ganska svåråtkomliga där mamman har lagt dem så tänkte låta dem vara i några dagar innan jag stör för mycket. Vill inte stressa den nyblivna familjen. :)

Ett tips är att försöka locka ur henne i en transportbur.
Nyblivna mammor kan bitas.. 😃

#10 joo hon markerar tydligt om man kommer för nära hennes ungar … fullt förståeligt tho, annars är hon framåt o mysig :3

Helt klart. Hade för säkerhetsskull lockat ut i transportbur så ingen kommer till skada. Ge lite gott att äta där när ni ska kolla bebisar. Tänker ni behöver kolla så det inte ligger döda där.. & så dom får mat för annars behöver ni stödmata eller hitta amma. <3

När du kikat får du gärna skriva antal, gärna en bild också så att vi får se dem också😊

#12 ingen verkade död när jag kollade idag, de pep ganska högt…fingrar är inte favoriten…får försöka väga dem eller så, så att vi kan se om någon behöver stödmatas. tack :)

Du kan se på bebisarnas magar en vit fläck/rand vilket är ett tecken på att de har fått i sig mjölk. Bebisar som inte får i sig ordentligt med mat hämmas i utvecklingen och växer långsammare än andra.

Vad gäller min tidigare kommentar angående ohyra: nu har det förvisso gått strax en månad, men skabb är inget du vill att din råtta dras med. Även om råttan är stressad så är hennes hälsa viktigare. Skabb och andra parasiter kan påverka en råttas immunförsvar negativt och senare leda till att de drar på sig t.ex. luftvägsbesvär. Därför borde ett veterinärbesök alltid vara praxis som följd av att en tamråtta levt i det vilda.

#15 Hon har fin päls och ingen ohyra när vi kollade igår, endast ett litet sår på nosen och ena tassen, men de läker fint :)

Ungarna kollade vi också på, de är lika stora allihopa och samtliga var pigga. Någon vit släck/rand letade jag inte efter, men såg att de diade, och såg ingen som inte lyckades dia.

Tack för info :)

Hur har det gått?

Hur gick det?

Det har gått bra ^^ alla ungarna är livliga, 2 av dem är riktigt framåt och gosiga. En av dem har världens gulligaste lilla vita svanstipp. Annars är alla helt viltfärgade/bruna.

Tog lite bilder idag, så får försöka ladda upp dem inom inte allt för länge.

En social småtting med lite vitt på tassen o svansen <3

#20 Så söt!

Nämen åh 😍

#20 Gud så söt!!! 😍

Gudomligt söt! 

Jag är medveten om en kull hybrider sedan tidigare, men har väldigt dålig koll på psyke och beteende på den kullen. De fyllde nyligen ett år har jag för mig. 

Om du är medlem i facebookgruppen Råttboet och söker på "hybrid" får du upp både trådar, filmer och videos från bland annat den kullen 😊

Jaa verkligen :3 riktigt charmiga ^^ #21,22,23,24

#24 Får försöka kolla :) undrar hur de blev som vuxna. Tänker om storleken varierar med?

Hur många honor/hanar blev det? Behålla, sälja?

#26

Behålla iallfall en hona, som kompis till mamman, är tanken. Har lite dålig koll på antal av könen, de bor inte hos mig just nu, de bor hos en person som har mer koll på råttungar än mig :)

Jag har hybridpojkar och helt vilda råttisar som är nappade. Dom är helt underbara och friska och fina. Dom är helt tama. Den enda skillnaden jag kan märka är att dom är lite mer livliga. Dom är jättegoa och keliga.

#28 Skojigt att höra :) Reagerar de lättare på ljud? Vi hade viltkorsade kaniner, de blev alltid mycket lättstressade vid ljud så de kunde inte bo kvar i stan. Tänkte om man borde leta extra lugna hem åt ynglingarna?

När dom var små och unga så reagerade dom en del på olika ljud, lite mer än vad våra "vanliga "råttisar gjorde. Men det jämnade ut sig när dom blev vuxna. Men deras livlighet består hos dom flesta.

#30 Låter ju bra att de verkar vänja sig vid ljud, annars kanske man bara får ta det lite lugnare om de reagerar för mycket :)

Jag fick hem en kull hybrider för ca 2 år sedan. En bekants hona rymde på hennes gård och. Sen fick en kull, precis som din hona. Ägaren hotade med att avliva kullen men behålla en hona. Så jag fick panik och sa att jag tar alla ungar bara hon inte avlivar dom. Sen fick jag även mamman när jag skulle hämta ungarna. Bebis honan gosade hon sjukt mycket med sen start och hon är väldigt social och snäll. Men slm resten av kullen har hon energi till 2000! De 7 hanar jag fick had väldigt mycket energi men är väldigt snälla, kanske lite svåra att få in i nya flockar har jag hört av dom jag omplacerat pojkarna till. Ägaren godade inte så mycket med pojkarna så det kan vara därför dom är lite svåra. Jag behöll en hane då han som ung bet mig två gånger och jag kände att jag inte kan omplacera honom om han bits. Jag kastrerade honom och han har aldrig bitits sen de två gångerna som ung. Hos mig har jag aldrig haft problem med intron med min hybrid. Nu när jag råkat få en lite för stor flock så har han nästan blommat ut annars så har han gillat att bara vara i bakgrunden. 3 av 7 i flocken har dött (vad jag vet just nu) resten är nu 2 år och ca 2 månader. Är väldigt förvånad att dom lever än. Min hane ser fortfarande fin och fräsh ut. De bilder jag fått se på syskonen så är dom lika fina. Jag skulle gett hybriderna en chans. Tvångsgos så kommer dom bli fina råttor med mycket energi 😊 Sen funkar kastering väldigt bra om någon skulle råka bli aggrsiv, men detta gäller alla hanråttor inte bara hybrider.

Oh vad vacker! Älskar nosprofilen på din gosse 😍 så maffig :3

Energi är ju inget negativt, bara de har tillräckligt med utrymme för att göra sig av med den:)

Stort tack för inlägget, underbart att se andra med vilthybrider :)

Fint jobbat och intressant att se hur det kan funka med vilda råttor!

#32 Skönt att kastrering fick honom att sluta bitas. Jag kan däremot inte hålla med dig om att kastrering tar bort aggressivitet. Ibland är råttor (och givetvis andra djur) aggressiva av andra orsaker än hormoner… (ville bara poängtera det, och det är inget personligt eller argt inlägg.)

Absolut kan det finnas andra faktorer som bero på aggressivitet. Men i dom flesta fallen så hjälper kastrering. Om råttan fortfarande är aggressiv efter kastrering så kan man iaf utesluta att det är hormonerna. Då kan man kolla vidare om det är något annat fel 😊