Hjälp...vad ska jag göra? Skriva av mig lite.. :-(
Hej!
Inte skrivit här på ett tag och det var länge sedan jag uppdaterade er angående mina råttor (massa personliga saker som hänt igen, så inte orkat, har dock kollat in här ibland ändå).
Mina små raringar är fortfarande nervösa och vill inte bli hanterade, kan få klappa lite lätt någon gång ibland dock (tyvärr har jag p.g.a. ovan nämnda personliga saker som jag inte kommer gå närmare in på; inte riktigt haft möjlighet och ork att träna/kämpa med de ordentligt). Nu har det lugnat sig lite på "det personliga planet" (för tillfället i alla fall) och jag försöker jobba lite mer med de små igen.
De är nyfikna och fina tjejer även om de inte är (och inte kommer bli) några kelgrisar. De är ju som alla djur individer och såklart underbara på sitt sätt. De är trots allt nyfikna på mig och kommer gärna fram och nosar och undersöker. Simone (brun/agouti) är fortfarande den som är snabbast fram och den som är modigast. Henne kan jag även lyfta (gör det dock inte speciellt ofta) utan att hon "skriker", hon gillar det inte direkt, men är den som är lugnast i alla fall.
Börjar äntligen kunna se skillnad på mina två gråa (roan) damer. Ena är lite ljusare tecknad m.m. Vet dock fortfarande inte vem som är den bitska så hanterar båda som att de skulle kunna bita om de blir skrämda. Har dock inte blivit biten på bra länge, så det är ju positivt.
Tyvärr finns numera en väldigt tydlig skillnad mellan de två gråa systrarna (anledningen till att jag känner behov av att skriva av mig och be om råd från er). Det har snabbt vuxit fram en tumör (den är riktigt stor och sitter illa till, framför bakbenet) på min ena sötnos (kan inte riktigt säga om den är hård, lös eller så eftersom hon inte gillar att man lyfter/rör vid henne). Trots att hon är en glad och nyfiken råtta så har jag börjat se förändringar i hennes beteende den senaste tiden, hon ligger oftare i hängmattan eller sitter stilla än förut, hon rör sig ju också naturligtvis men ändå. Hon äter och dricker osv. som vanligt och nyfikenheten är det inget fel på, men nu har den jädra tumören börjat hindra henne fysiskt också. Hon vill hoppa upp på saker (ex. när hon är lös i badrummet) men har svårt att komma upp och kan ramla ner. Hon kliver ibland på den och springer även på ett annat/speciellt sätt. Den J..vla tumören verkar ta väldigt mycket energi också för hon ser magrare ut.
Jag resonerade som så att jag skulle ta det där hemska beslutet när hon verkar besväras/lida av tumören och jag tror tyvärr att den tiden kommit (rejält mycket snabbare än jag trodde). Naturligtvis vill jag inte se henne lida och jag ska ringa en veterinär (så fort jag vet vilken; ställt en fråga kring det här: https://rattor.ifokus.se/discussions/5ab830e68e0e745f6c001870-tips-pa-veterinarer-i-orebro?discussions-1 ) men… och det är nu era råd gärna får komma in.
Har alltid tänkt att får en råtta en tumör så kommer jag självklart avliva stackaren så snart tumören börjar påverka råttan för jag vill självklart inte se rådisen lida (och nu är jag där). Jag vet att många råttor drabbas av tumörer och att det är vanligt att de får fler när de väl fått en osv. (det är i alla fall vad jag läst).
Nu sitter jag dock här med en råtta som fått en tumör och det är ju en sak att tänka att det kan hända och en helt annan att se sin lilla sötsvans med en stor vidrig knöl. Mitt hjärta går sönder, vi skulle ju ha mer tid tillsammans ju :-(.
Jag vet att det handlar om en nervös tjej som jag inte riktigt fått en nära relation till (hon är ju liksom inte tam) även om hon ju såklart är min lilla darling oavsett. Hon kan t.o.m. vara den som bits ibland, vem vet. Vad jag vet är att hon kommer från en djuraffär (enligt förra ägaren) och att hon är ca 1 år (född i januari 2017) = inte världens bästa förutsättningar. Jag vet dock också att hon och hennes syster står varandra väldigt nära, mina fyra töser delar ofta upp sig när det ex. är dags för vila och ofta ligger de då två och två, uppdelade efter syskonpar (så söta). Vad ska hända med hennes syster om hon avlivas?
Att operera känns inte aktuellt (eller?) med tanke på hennes bakgrund, ålder, ev. att hon bits och att tumörer ofta kommer tillbaka snabbt efter en operation (vad jag läst i alla fall, rätta mig gärna om jag fattat fel) samt den kostnad (och risk, kan ju sluta i tragedi även om man opererar) som det skulle innebära med en operation…men jag kan ändå inte sluta fundera kring vad jag ska göra…Jag har tyvärr inte alla pengar i världen men försöker ge mina djur det allra bästa oavsett.
Usch och fy för tumörer. Jag var så glad att mina damer fått var friska till skillnad från mina grabbar som jag hade i början av 2000-talet. Mina grabbar (från djuraffär)kämpade med rossel/mycoplasma eller dylikt (någon form av andningsbesvär i alla fall) från ganska tidig ålder och en av grabbarna hade även problem med diarré osv. Så kommer denna jäkla tumör och chocken av hur stor den blivit på kort tid och förstör allt.
Det känns snällast att låta henne somna in eller? Hur skulle ni gjort i min situation, avlivat eller opererat? Vad ska jag göra med övriga tre tjejer när dagen D kommer, ska jag ta med alla eller bara hennes syster? Eller ska hon åka ensam? Hur gör jag med tanke på kyla och det faktum att jag måste gå till och från bussen och troligen även måste vänta mellan bussbyten?
Måste erkänna att jag är lite nervös inför veterinärbesöket med tanke på att jag inte direkt kan hålla i henne (utan skrik i panik och försök till att fly osv.). Aldrig tidigare varit med ett djur till veterinären som jag inte kan hantera ordentligt. Vill ju inte stressa henne mer än vad som "behövs", speciellt inte om det blir hennes sista resa (vilket det ju tyvärr antagligen blir). Några tips på hur jag ska få henne så lite stressad och så lite panikslagen som möjligt?
Vet inte ens vad jag ska göra med hennes lilla kropp efteråt…inte för att det är det viktigaste i det hela men jag har funderat på det ändå. Tidigare djur (utom de djur jag valt att separatkremera, som min hund t.e.x.)har fått sin sista vila på tomten (barndomshemmet) men nu har jag flyttat och bor i hyreslägenhet (visserligen med uteplats… men tror inte att det skulle vara så populärt om jag gjorde om det till begravningsplats). Att kremera är dyrt så det har jag valt att endast göra med "utvalda" djur så som min hund m.m. Har inte råd att göra det med alla mina djur eftersom jag har och har haft så otroligt många djur genom livet. Hur brukar ni "lösa det"?
OBS!! Varnar känsliga för hemska bilder på en råtta med en rejäl tumör. Jag har försökt ta bilder för att visa hur stor den vuxit sig (på kort tid) och hur illa den sitter. Det är urjobbigt att se henne med den och jag hoppas på att få en tid till en bra (smådjurs/råttkunnig) veterinär snart och antagligen avliva min lilla tösabit…
Observera att buren på bilderna endast är en tillfällig bur med plats för mat, vatten, toalåda och hängmatta som de hade tillgång till när de sprang fritt i badrummet. De har en bur som är 76x45x130 (LxBxH) cm, i vanliga fall (enklare att få "hem" de om de bara har tillgång till den lilla buren då de är fria, annars klättrar de upp på burtaket osv. och så får jag vänta i timmar på att de ska behaga gå in i buren). Bild på deras vanliga bur och info/bilder på töserna sedan innan finns här:
/Chinesecrestedlover
![[AnimeV4]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Förlåt, det är sent och jag är lite för trött för att läsa igenom all text. Sorry om jag missar något.
Nu är det ju lite svårt att se på bilderna, men den ser inte ut att sitta jättedumt och ändå ganska löst i huden. Då finns det ju en chans att operera trots allt.
Jag har själv fått en marsvinshane opererad. Han hade en enorm tumör på bakbenet. Allt gick jättebra, trots att de var tvungna att ta lite av muskulaturen för att få med allt av tumören. Vi fick fler år ihop tack vare det!
Det viktigaste är iallafall att komma in till en duktig veterinär nu.
#1 Tack för svar. När jag skrev att den sitter illa, så menade jag att den hamnar så hon kliver på den och att den hindrar henne (alltså inte nödvändigtvis att den skulle vara svår att operera). Härligt att höra att ditt marsvin mådde bättre och klarade sin operation. Med en råtta så handlar det ju troligtvis inte om flera år, de lever ju betydligt kortare än marsvin tyvärr (och då speciellt när det handlar om djuraffärsråttor, de lever ju oftast inte så länge). Självklart ska hon få komma till en veterinär.
#2 Då är det lite annorlunda och kanske inte värt det om man ser till råttans bästa. Hoppas hur som helst att det går så bra som möjligt!
Om råttan är pigg skulle jag nog boka in en operation. Med tanke på hennes ålder, om hon klarar operationen finns det fortfarande risk att hon får en ny knöl, speciellt om hon inte har ett hormonchip. Men man kan i alla fall få mer tid med henne, och det är det viktiga.
Själv har jag en tåttis på ca 1,5 år som tyvärr har 3st växande mjuka tumörer. Där är läget mer komplicerat eftersom jag inte kan operera mer än en tumör i hennes fall, det skulle bli för ansträngande för henne under läkeprocessen. I hennes fall har jag ännu inte avvägt iall jag ändå ska operera bort en tumör för att lätta på bördan, eller om jag ska bara ge henne så mycket tid som möjligt.
Tumörer kan vara svåra att bedöma och avgöra vad man ska göra med dem. Så länge det bara är en tumör och den inte sitter alltför illa till så kan man oftast operera.
Jag hade en tös, Diesel, med en tumör förra året. Om du ska operera så kolla upp en bra veterinär, för den vi hade va inte så bra. Hon sa att Diesel skulle låta stygnen vara och inte behövde tratt, men istället så tugga Diesel upp hela skiten och man kunde se hennes magsäck. Så min pojkvän fick avliva henne mitt inatten. Sen hade vi en till tös, Niilá, som fick en stor tumör på samma ställe som dina. Hon va pigg men vi tyckte att de va bättre att ta bort henne medan hon ändå var glad. De är ju svårt att veta om man ska operera eller inte men kanske kan hjälpa dig lite med de jag dela med mig om. De är ju väldigt svårt att ta de beslutet att avliva ett djur. Och de är lika svårt att ta beslutet om operation för man vet ju aldrig om nånting händer under operationen eller om dom inte tål narkosen. Men försök att tänka i nån dag och gör de som känns bäst att göra för din råtter. Den tumören är ju inte elakartad så den sprider sig inte men den växer väldigt mycket!
Hej och tack allihop för era svar!
Jag ringde till veterinären tidigare idag för att ställa lite frågor, kolla upp priser m.m. så jag vet vilka mina möjligheter är osv. Känns otroligt tungt detta men det lutar tyvärr åt att hon kommer få somna in. 😭😢💔
Under samtalet så sa "sköterskan" något som fick mig att känna ännu mer att avlivning är det enda rätta i detta fall. Hon sa när jag förklarat situationen (att min lilla dam inte är tam osv.) att skulle jag välja operation så måste jag ju kunna rengöra och sköta om hennes sår osv.
Då slog det mig att det ju skulle bli väldigt svårt i och med att hon inte vill att jag rör vid henne, klappa lite lätt (typ. i förbifarten) kan fungera…men att hålla fast och sköta ett operationssår… Är det verkligen rätt mot henne att utsätta henne för först en läskig resa (buss till veterinären), att bli undersökt av veterinär, genomgå en operation (av en rejäl tumör) och sedan stressas ytterligare av att jag ska hålla fast henne… Dessutom kan allt vara förgäves eftersom det vanligen kommer fler tumörer senare. Läst om råttor som fått en tumör på samma ställe efter redan en månad. Skulle hon ens överleva operationen (syns inte riktigt på bilderna men hon är ganska så mager, tumören tar mycket energi)? Hur mycket tid skulle jag köpa med henne och skulle den stressen m.m. vara värt det, för att hon sedan skulle tvingas genomgå det igen (med nya tumörer) eller drar jag bara ut på hennes lidande?
Plus att det helt krasst (måste ju tyvärr leva i verkligheten) kostar väldigt mycket pengar (hon gissade på mellan ca 1200 kr och 2000 kr beroende på hur den sitter, fast/löst osv.). Det är mycket pengar, speciellt med tanke på att hon kanske får tillbaka tumören snart efter operationen, kanske inte överlever osv. Jag har som sagt inte precis alla pengar i världen. Man blir tyvärr inte rik på att vara arbetslös (har dessutom en fysisk skada som gör att jag endast klarar av 50% arbete = inte det lättaste att hitta jobb). Mina djur är mitt allt…men tyvärr så måste jag ju ibland se till min verklighet och då vet jag inte om jag kan motivera att lägga de pengarna på en operation med osäker prognos. Men oavsett den ekonomiska biten så känns det fortfarande snällast mot henne att hon får somna och slipa stressas mer än nödvändigt och att hon slipper lida, för det är verkligen det sista jag vill.
Tydligen görs en undersökning av djuret oavsett om man bokar tid för avlivning. Den undersökningen gör mig nervös för att jag är rädd att min lilla tös ska bli superstressad och må dåligt det sista hon gör (bara för att de vill "klämma" på henne först). Det känns som att det är ganska uppenbart varför jag i så fall väljer att avliva, tumöräcklet syns ju liksom lång väg. Blev informerad att de gör så eftersom de inte vill avliva friska djur…men jag kan ju tycka att en stor tumör tyder på att det lilla livet inte är friskt.
Blev förövrigt lite chockad över vad det kostar att avliva en råtta (det billigaste alternativet var 350 för avlivning +350 för undersökning innan =700 kr och att man tar hand om kroppen själv och om jag fattade det rätt så skulle det gå på 799 +350=1149 kr om man lämnade kroppen kvar och totalt runt 1850 kr för att få tillbaka askan). Visserligen är det alltid dyrt att gå till veterinären (levde ca 10 år med en multisjuk hund, så blev en hel del veterinärbesök under hans levnadstid, där kostade det sina tusenlappar vill jag lova) men…jag vet inte…det kanske är lite speciellt eftersom man liksom betalar för att inte få med sin lilla skrutt hem igen 😭, som det känns extra dyrt och jä..igt…men tycker inte att det borde vara så väldigt kostsamt med ett så litet djur eller? Borde ju vara stor skillnad mot när man avlivar en hund liksom (krävs ju lite mer medel osv.).
Fy tusan! Vilket dystert inlägg jag skrivit. Mina tankar snurrar på som bara den i skallen just nu, vilket märks på mitt långa och pladdriga inlägg. De gånger jag tidigare tvingats avliva djur eller när det blivit tal om att de behöver genomgå någon behandling osv. så har det (oftast i alla fall) känts som ett "enkelt" beslut (även om avlivning är fruktansvärt så har det känns som det enda rätta), som att det bara finns en väg/ett val; det har varit en självklarhet…men denna gång så känner jag, att jag liksom inte vet varken ut eller in. Denna gång känns det inte riktigt lika svart och vitt.
Jag vill göra det som är bäst för henne, det som gör att hon slipper lida…men så fort jag känner mig säker på att avlivning är det enda rätta… så kommer ändå tanken på operation upp och spökar i skallen. Min tvekan handlar mycket om att hon är så nyfiken, att hon faktiskt äntligen börjat intressera sig för vad jag är för en filur och att hon ändå skulle kunna ha lite tid kvar med sin syster…men samtidigt så vet jag ju att ett dött djur lider inte; det är det bara jag (vi) som blir kvar som lider av saknaden.
Suck…💔
/Chinesecrestedlover
Hej alla!
Jag ringde idag (alldeles nyss) och bokade en tid för avlivning, kommit fram till att det är själviskt av mig att tvinga henne igenom den stress osv. som en operation skulle innebära (hon är så nervös att jag knappt kan klappa henne lite när hon springer förbi, = skulle t.ex. vara omöjligt att hålla koll på såret, rengöra osv. utan att stressa henne något fruktansvärt). Det bästa jag kan göra för henne nu är att ge henne några sista trevliga dagar med bus utanför buren och sedan får hon somna (bokat tid i nästa vecka). Känns fruktansvärt men ändå rätt. Jobbigast blir nog att se hennes syster sen…tycker så synd om henne (även fast hon har två andra att mysa med).
Idag när jag pratade med de (veterinären/kliniken) igen så sa jag att jag tycker att det är elakt att tvinga henne genom en undersökning och stressa henne mer än vad hon ändå kommer bli av bussresa och "godnatt-sprutan". Hon sa att hon skulle skriva det i journalen och att veterinären kanske bara kan titta på henne i buren (eftersom det är så uppenbart) och att de då skulle kunna reducera priset lite (en del av undersökningsavgiften). Förklarade då att det är för hennes skull som jag inte vill ha undersökningen, inte för att spara pengar, Visserligen har jag inte något emot att priset sänks en aning (med tanke på att jag inte har så mycket pengar och eftersom jag tycker att priset för att avliva en pytteliten råtta är rätt hutlöst, jag hade inte fattat fel gällande priserna, dubbelkollade när jag ringde) men det handlar ju i detta fall om att en undersökning kommer göra mer skada än nytta.
Godnatt i förskott min lilla skrutt❤️💔🌈😢
Nu sover mitt lilla hjärta. 
Hon klarade bussresan över förväntan, verkade förhållandevis lugn faktiskt. Hon blev dock väldigt stressad när "det var dags" och veterinären var tvungen att hålla fast henne (piskade rejält med svansen och pep). Hon slapp undersökningen, veterinären kände direkt hur stor tumören/knölen var då hon tog i henne. Hon lyckades slita sig och hoppa ner från bordet när hon fått sprutan, men blev sedan infångad och fick somna i lugn och ro i sin transportbur. Tyckte så synd om henne när hon blev så stressad, stackars liten, men nu är det över och hon slipper lida mer.
Tydligen bestod tumören av "flera småknölar" och beslutet att låta henne somna var rätt även enligt veterinären. Lät inte som att prognosen med operation hade varit så bra med tanke på tumörens uppbyggnad/konsistens.
Jag valde att ta med hennes lilla kropp hem, dock har jag inte till 100% beslutat vad jag ska "göra med henne"…men kändes som att hon skulle med hem. Tänkte att hennes syster (och vänner) ska få ta farväl av henne/se vad som hänt med henne (inte för att jag vet om de fattar…men tycker så synd om hennes syster).
R.I.P. lilla gumman
/Chinesecrestedlover
De andra töserna (hennes syster och de två andra råttorna) har fått ta farväl av henne. De nosade jättemycket på henne och petade med tassarna på henne/puttade på henne. Verkade väldigt intresserade av att nosa på tumören och även där hon blödigt lite av sprutan, de nosade också i ansiktet och rumpan. 💔
Efter en stund började de ägna sig mer åt att springa runt och undersöka annat (frigång i badrummet) så då antog jag att de sagt hejdå till Silje och la tillbaka henne i hennes lilla kista (en kartong med filt i). Nu ligger hon i frysen i väntan på att jag ska komma fram till vad jag ska göra med hennes lilla kropp…
/Chinesecrestedlover