Kortfattat så känner jag att att stressen börjar bli lite mycket nu och skulle gärna vilja ha lite tips på vad jag ska göra.

Min lilla syster som nu haft hennes två råttor i ett år blev drabbad av sorg då en av dom (förmodligen mycoplasma) har svårt att andas och står stilla väldigt mycket men har visat energi och nyfikenhet då hon fortfarande kommer fram till ägarens hand och gosar. Tyvärr är hon bara 13 år och jag 17. Det har bara gått en dag sen hon behövde sova i mitt rum eftersom andningen av råttan var för mycket och våran mamma trodde det var över. Från och med idag så har jag läst och sökt på vad man kan göra och hur man ska hantera det hela men kommer tillbaka till problemet som ger mig stress; våran mamma vill inte göra något åt det.

Stressen är inte riktigt just det och jag förstår hur våran mamma tänker men blir ändå väldigt sur över det hela.

Råttan har inte ätit eller druckit något, vi har försökt med olika rätter och sätt men inget har riktigt fungerat vilket menas att hon förmodligen börjar bli uttorkad, vi försökte även med ånga för att kunna lätta andningen men känns nästan som inget händer.

Problemet är att mamman och styvfadern inte vill betala pengar för ett veterinärbesök eftersom att dom anser att det kommer bli för mycket onödiga pengar. Vi har även inte kunnat köpa bactrim eller några andra mediciner eftersom ett recept krävdes. Mamma bryr sig, hon har alltid gjort det men synen på smådjur och gnagare- generellt är mer som söta små djur som man kan gosa och göra lite vad man vill med istället för levande varelser som behöver omsorg och tid vilket är något jag inte kan förstå mig på. Hon har även en dålig syn på våran djurklinik som vi har inom området då gången vi behövde åka in med hunden kostade en förmögenhet. Kliniken har även ett dåligt rykte vilket inte gör det bättre.

Råttan mår inte bättre och eftersom medicin är det enda sättet att verkligen hjälpa den känns det bara dåligt and den ska behöva kämpa för sitt liv med ingen energi eller något. Min syster har redan ångest och detta sätter sig på henne mer än vad det behöver vilket får mig att må sämre, de goda nyheterna är att det finns en ny klinik nu som jag verkligen hoppas tar in råttor och mamma ska ringa dom imorgon.

Fram till dess, finns det något annat sätt att försöka få in maten? Vi fick tyvärr inte tag på sprutor, pasta var något den verkligen tyckte om förut men vägrar äta något nu. Hur lång tid brukar det ta innan dom ger upp? Förlåt om detta blev lite långt men skriver detta så snabbt jag kan.