# Råtta skänkes Author: Tette Vet inte om det passar att annonsera ut en råtta här men jag måste testa iallafall för läget börjar bli desperat. Har en råtthona jag måste göra mig av med. Är så att jag hade en råtthona i höstas, Freja, som jag hade med sin ena unge. Ungen dog så Freja blev ensam. Då köpte jag Idun. Mellan dom funkade allt bra, men värre var det mellan mig och Idun. Hon var skygg, köpte henne i zooaffär och jag tvivlar på att hon blivit hanterad alls. Hon var den sista råttan kvar i affären, livrädd var hon stackarn. väl hemma så gömde hon sig bara. Blev inte tamare av att jag höll på med henne. Jag tar på mig hela skulden för hurdan hon är nu, jag skulle gett henne mer tid och uppmärksamhet men det gjorde jag tyvärr inte. Så nu har jag en råtta som har bitit mig och andra ett par gånger, livrädd för människor praktiskt taget och väldigt skygg. Hon är ensam nu dessutom eftersom Freja dog för ett par veckor sen, men då hade hon sina ungar som sällskap iallafall. Nu är ungarna med mina två andra hanar så hon sitter ensam. Jag kan inte ha kvar henne. Tråkigt nog. Har mejlat råtthjälpen men verkar inte få så mycket hjälp därifrån än iallafall... Jag vet att hon inte blir en lätt råtta att bli av med iom att hon är som hon är men jag vill försöka. Vill att hon ska få en ärlig chans hos någon som har tiden att ge henne. Någon som kanske är lite mer erfaren med råttor. Tror att hon skulle kunna bli en underbar råtta hos den som kan ge henne det hon behöver, kärlek och omtanke. Jag har inte tid och ärligt talat är jag rädd för henne. Jag vågar knappt sticka ner handen i buren så. Jag hoppas att nån av er förstår. ## Comment 1 Author: [Borttaget] Råtthjälpen kanske kan hjälpa dig om ingen annan kan? Själv är jag för ny med råttor för att våga mig på en sådan tjej :/ [http://www.ratpower.se/omplacering/](http://www.ratpower.se/omplacering/ "http://www.ratpower.se/omplacering/") ## Comment 2 Author: Tette Har redan mejlat dom, står där uppe :) Var ju lite därför jag valde att skriva här.. ## Comment 3 Author: [Borttaget] \*rodnar\* ## Comment 4 Author: Love_Albin Jag har också tagit i kontakt med råtthjälpen men dom vill inte hjälpa mig att omplacera mig ena hona som är dum mot dom andra bebizarna. :( Så besviken man blir... ## Comment 5 Author: Grodan Hoppsan! Har du avlat på Idun - en råtta du inte tycker om och är rädd för? Varför ska du omplacera en råtta som bits? Kan du inte gå till veterinären och få den avlivad? ## Comment 6 Author: Bellona råtthjälpen har fått in över 200råttor så de har helt enkelt ingen plats för fler just nu! vet inte om det är därför de nekat er eller inte, men de gör det knappast utan anledning. De hjälper till så gott de kan när de har plats och de tror på råttorna. ## Comment 7 Author: rattmamman Ja, egentligen har du nog rätt Grodan. Råttor lever inte så länge, så man borde med omsorg välja de råttor som man lägger ner sin tid och själ på. En rädd och bitig råtta blir troligen inte helomvänd oavsett vart den hamnar. Eller? Själv tycker jag dock att det känns konstigt (och eventuellt omoralist/oetiskt) att avliva en rått bara för att den inte lever upp till ens förväntningar. Man har liksom tagit på sig ett annsvar känner jag. Men rent logisk - varför lägga ner massa engagemang och tid på en omöjlig råtta? Det är ju de plockvänliga råttorna med "häng" som man vill ha! ## Comment 8 Author: Grodan Alla har rätt till sina egna åsikter. Jag kan förstå folk som har ett stort hjärta och öppnar sitt hem för alla oönskade djur, men jag är inte en av dem. Jag är inte heller en av dem som lastar över mina problem på andra människor. Är ett av mina husdjur ett problem så löser jag det på andra sätt än att omplacera det. Vissa djur blir inte bättre av att byta hem och jag anser råttan vara precis en av dem. Det du ser är det du får. Dvs är råttan knepig när den är liten, ja, då är den det sen när den är stor också. I min värld finns en regel: inte bitas! Ett djur som biter mig är i stort sett död. Enkel regel. Stenhårt. Grymt.  Det är jag som lärt ut att man inte ska slösa tid och energi på knäppa, elaka, bitska råttor. För det är en sak jag lärde mig den bittra hårda vägen. Och jag anser att råttstammen är i stor fara och för att rädda den bör vi eliminera alla aggressiva djur för att undvika att de hamnar i avel. Ang. ansvar så både ja och nej. Jag anser att man har ansvar för normala djur och djur som man avlat på. Men djur som är sjuka eller aggressiva har man ansvar att befria från lidande. Dock finns det en stor trend idag att skaffa råttor och sedan bara efter ett litet tag göra sig av med dem (kanske mkt pga att det skapats ett stort överflöd av zooråttor?) - detta har lett till att jag är mkt noga i val av råttköpare, gärna väljer folk som redan har råttor eller köpt från mig tidigare. ## Comment 9 Author: rattmamman #8 Jag håller med dig. Försöker nog bara rättfärdiga mitt eget beteende... Jag har en råtta som med ditt resonemang nog borde ha gått hädan för länge sedan, men jag har inte lyckats ta bort henne. Denna "omöjliga" råtta har varit sjuk i omgångar, varit livrädd för att bli upplyft och har vid något tillfälle nypt till. Nu är hon "lungsjuk" för andra gången och har besvärligt med andningen som jag uppfattar det. Men hon verkar gladare och nöjdare än hon någonsin varit: Hon är aktiv, äter, dricker och har plötsligt börjat bli riktigt social. Är det inte ödets ironi?! Därför går hon fortfarande där i buren och är med i "gangbanget" i tv-soffan varje kväll... ## Comment 10 Author: Jeffajter Jag håller inte med dig Grodan... Du skriver att om en råtta är knepig när den är liten så är den även knepig när den är stor. Av egna erfarenheter vet jag att så är inte fallet. När jag fick hem Stifler var han tre månader och livrädd. Han sprang och gömde sig i sitt hus så fort jag kom in i rummet. Han kämpade för fulla livet för att klättra ur min hand när jag försökte hålla honom. Han pep och skrek och var helt ohanterlig. I dag är den råttan världens härligaste råtta! Han älskar att bli kliad och ligger gärna och gosar i knät. Han följer med överallt på axeln och går utan problem i sele. Jag kan plocka upp honom och hålla i honom utan att han försöker sticka. Han är hur lugn och mysig som helst. Så...bara för att en råtta är knepig när den är liten så behöver den inte vara knepig när den är stor. Lägger man ner lite tid varje dag så kan man få underbara råttor! ## Comment 11 Author: Mymlan Denna råtta som är så rädd för människor som bits, tror hon mår dåligt och jag hade tagit bort en sådan råtta eller mus. Så jag håller med Grodan. Och har hon tatt ungar på denna hona så var det urdumt gjort. Man avlar på stabila, med bra temprament. Inte på nervösa osäkra råttor. ## Comment 12 Author: mimmi93 Temprament????? Jag började att avla på en speciel råtta som hette dina.Dina brukade vara jätte rädd av sig och bet mig hela tiden,men när hon väl fick sina ungar så blev hon ganska lugn av sig och även ungarna när dom blev äldre så blev dom otroligt stillsamma och dom mest sötaste råttor jag sett ## Comment 13 Author: Mymlan Men jag avlar inte på såna djur oavsett art. Ungarna kan bli jätte bra men kan du garantera att det ej dyker upp 5 - 10 generationer efter? Ska man syssla med avel så ska man använda sig av bra föräldradjur med bra temprament. ## Comment 14 Author: Karmatarerskanise Vad snackar alla om? Tettes råtta är skygg och nervös för att den inte fått tillräckligt mycket uppmärksamhet. Det borde ni förstå med tanke på att den köptes i en djuraffär och att hon sedan inte haft nog med tid för den. Så att AVLIVA den pga detta låter fruktansvärt idiotiskt. Och att försöka ge råttan ett bättre liv tycker jag är bra, inte något dåligt. Vad är bättre än att råttan skulle få ett hem där den äntligen skulle få den uppmärksamhet som den behöver?? Ska vi avliva alla människor som är konstiga med? ## Comment 15 Author: Karmatarerskanise Somliga borde förstå att ingen har gett oss rätten att leka gud!! ## Comment 16 Author: oskila Har hon nu inte tid och ingen annan vill ta sig an råttan ifråga så kan det vara bättre att låta den gå vidare. Så är det. ## Comment 17 Author: Karmatarerskanise Det är inte vad jag menar. Vilket du förstår om du läser igenom det jag skrev. ## Comment 18 Author: Bima Vill bara påminna er om att ha en trevlig ton i era inlägg, annars låser jag tråden. Vi är ju trots allt här för att få hjälp, tips och råd, vilka kan ges utan att använda en otrevlig ton. :) Mvh, Bima ## Comment 19 Author: Karmatarerskanise Sorry, tycker bara inte man ska ge råd att avliva djur då de inte är sjuka. ## Comment 20 Author: oskila Mental sjukdom är ju också sjukdom. Även om Tette tar på sig skulden för hur råttan är nu, så går det inte att veta om den skulle bete sig annorlunda med annan behandling. Givet övriga faktorer så är avlivning något att ta i övervägande, men det är inte så att jag rekommenderar det istället för normal omvårdnad. ## Comment 21 Author: Karmatarerskanise Man tar aldrig avlivning före att man provat. Hur kan man ens ge det som förslag då man aldrig träffat råttan? Usch.. Snacka om att ta den enkla vägen ut. ## Comment 22 Author: rat_star Jag hade oxå en råtta som var livrädd. Hon var faktiskt oxå själv i djuraffären, o då vill man knappt tänka hur länge.. Men hon kom till riktigt fina kompisar och blev tamare. Sedan dog dom eftersom o hon blev ensam. Jag gav då bort henne till en bekant och hon kommer nu fram hur glatt som helst. Det kan ju bero på person o så. Råtter har ju personlighet som bara den. Och ibland väljer dom den som verkar säkrast. (Var nybörjare när jag köpte henne.) Har dock inte avlat på ngn av mina 8 föregående råttor. Det kanske brukar lugna dem, (att avla på dem) men man vet nog aldrig säkert. Har du frågat på ngn djuraffär nära dig om uppfödare/personer som kanske vill ta hand om råttan? Fråga gärna mer. ## Comment 23 Author: [Borttaget] #10 Men Tettes råtta har bitits flera gånger, det är inte så normalt. Det som du beskrev, livrädd osv är inte samma sak som knepig tycker jag. En knepig råtta för mig är en som är opålitlig och uppträder lite annorlunda, även ifall det bara händer då och då. Jag skulle tex vilja kalla en av mina råttor jag hade för knepig. Hon kunde uppträda som en snäll och harmonisk råtta för att i nästa stund anfalla en helt oprovocerat. Hon hade till och med häng... Men jag kunde aldrig lita på att hon inte helt plötsligt skulle balla ur. Kan ju säga att eftersom hon fungerade utmärkt i sin flock fick hon vara kvar, men jag pysslade inte mer än nödvändigt med henne. ## Comment 24 Author: Karmatarerskanise En råtta som är trängd, kan bita. Det är inte fel på den då,utan den har kanske bara inte fått lära sig av andra råttor hur man ska bete sig. ## Comment 25 Author: sazza_94 Vilken söt ![Förvånad](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-surprised.gif)                                     Mina råttor på bilden ## Comment 26 Author: MoaL Vad gäller avlivning så är det ett ypperligt förslag. En råtta som är lättstressad, livrädd, bits och försöker fly o s v mår INTE bra. En råtta som inte mår bra, ska inte behöva leva, det är djurplågeri. Ni tänker inte på att ge råttan livs_kvalité_, utan livs_kvantitet_. Det första är det viktigaste. Hur roligt är det att leva sitt liv i skräck, bara för att människan tycker att det är hemskt att avliva ett friskt djur? Ett friskt djur är ett djur som mår bra både fysiskt och psykiskt. Man kan ge, i det här fallet, råttan en chans, men om den inte blir bättre mår den bäst av att avlivas. Döden lider ingen av, vet ni. Även om råttan blir bra vid ett års ålder så har den ändå levt ett helt år i panik! Hur humant är det? Lättstressade djur lever dessutom mycket kortare, och en sådan råtta blir gärna inte äldre än cirka 1½ år, tro mig, jag har haft sådana råttor, och nu såhär i efterhand så känner jag att jag borde ha avlivat dem istället. Det hade varit vänligast mot dem. Det handlar inte om att NI ska må bra och känna er präktiga över att djuret lever - trots att det mår dåligt psykiskt. Det handlar om att en råtta som mår dåligt ska slippa göra det. Man kan hålla en råtta frisk fysiskt, men när det inte går psykiskt så har den ingen vinning av att leva. Mår den inte bra och den blir inte bättre, så släpp den, för dennes skull. ## Comment 27 Author: Karmatarerskanise Det handlar fortfarande om att inte ta den enkla vägen ut!! Råttan har fått fel behandling och kan mycket väl bli en bra råtta om någon tar sig tid. Ge upp med snacket om att avliva innan man provat om den är en bra råtta. Dålig stil. Det handlar om råttans bästa, inget annat! Som sagt,vi är inte gud. Vi får inte ens avliva människor då de är helt dementa, eller då de är helt förlamade. Inte har vi mer rätt att döda djur!! ## Comment 28 Author: Karmatarerskanise Nu är jag klar med denna disskussion. Somliga tar tydligen till döden före andra metoder. Det kommer jag aldrig acceptera. Men jag förstår att alla har rätt till en egen åsikt, hur fel jag än må tycka den är. I´m done! ## Comment 29 Author: MoaL Nej, men vissa människor skulle må mycket, mycket bättre av att avlivas än att leva, ellerhur? En råtta kan inte få samma psyk-hjälp som en människa kan få, inte sant? Och vaddå leka gud? Du låter alltså bli att avliva en råtta som är dödsjuk också, du låter den plågas och självdö med andra ord? När vi skaffar ett djur så har vi övertagit ansvaret för dess liv och välmående, och det är det absolut viktigaste att se till. En råtta som inte blir bra ska alltså leva och må dåligt hela livet bara för att DU tycker att det är grymt att avliva det? Och du pratar om dålig stil? Det kallar jag dålig djurägare. \*skakar på huvudet\* Tragiskt. ## Comment 30 Author: MoaL Nej, men vissa människor skulle må mycket, mycket bättre av att avlivas än att leva, ellerhur? En råtta kan inte få samma psyk-hjälp som en människa kan få, inte sant? Och vaddå leka gud? Du låter alltså bli att avliva en råtta som är dödsjuk också, du låter den plågas och självdö med andra ord? När vi skaffar ett djur så har vi övertagit ansvaret för dess liv och välmående, och det är det absolut viktigaste att se till. En råtta som inte blir bra ska alltså leva och må dåligt hela livet bara för att DU tycker att det är grymt att avliva det? Och du pratar om dålig stil? Det kallar jag dålig djurägare. \*skakar på huvudet\* Tragiskt. Det ## Comment 31 Author: MoaL Nej, men vissa människor skulle må mycket, mycket bättre av att avlivas än att leva, ellerhur? En råtta kan inte få samma psyk-hjälp som en människa kan få, inte sant? Och vaddå leka gud? Du låter alltså bli att avliva en råtta som är dödsjuk också, du låter den plågas och självdö med andra ord? När vi skaffar ett djur så har vi övertagit ansvaret för dess liv och välmående, och det är det absolut viktigaste att se till. En råtta som inte blir bra ska alltså leva och må dåligt hela livet bara för att DU tycker att det är grymt att avliva det? Och du pratar om dålig stil? Det kallar jag dålig djurägare. \*skakar på huvudet\* Tragiskt. Det är ## Comment 32 Author: MoaL Ojdå.. nåväl, jag fortsätter på "Det är": _inte_ att bry sig om djuret. Ett djur ska inte behöva lida vare sig fysiskt eller psykiskt, men du tycker alltså att det är rätt? Var har djuret förtjänat något sådant? ## Comment 33 Author: Karmatarerskanise Bla bla bla. Ser att du inte ens disskuterar ämnet: Råtta skänkes. En råtta som inte fått tillräckligt uppmärksamhet och som bitit. Att avliva den är inte acceptabelt då den MYCKET VÄL kan bli en underbar råtta om den hamnar hos någon som tar sig tid. Sluta babbla om andra saker. Och som sagt, lek du gud om du vill det. Jag gör det inte och jag avskyr människor som gör det. Hejs ## Comment 34 Author: Grodan Men Hera, jag uppfattar det som att det är DU som leker Gud nu. Du vill att vi alla ska instämma i ditt resonemang och av förklarliga skäl kan vi inte det. Först och främst har vi olika erfarenhet. Kanske ska jag berätta grunden till mitt uttalande där ovan - som kanske lät hemskt och elakt - så att du bättre förstår att jag har skinn på näsan och inte uttalar mig för att jag är en råttutrotare. Jag har fött upp råttor i 21 år. Mina första linjer (1985-1989 & 1989-1999) var överdominanta och stressade djur där flera blev aggressiva. Jag avslutade dessa linjer och har nu en ny linje med helt nya djur. I och med att jag startade en ny linje var jag tvungen att rannsaka mitt samvete och bygga om hörnstenarna i min uppfattning av hur en råtta ska vara samt göra många bittra omprioriteringar. Det har kostat mig så oerhört mycket. Jag har förlorat min livs kärlek efter en annan. Men framförallt har jag letat jorden runt landet runt efter perfekta råttor att avla på. Råttor med det bästa temperamentet. Jag baserar alltså mitt uttalande på alla de år jag fött upp råttor aktivt, bedömt råttor som avelsdjur och åkt runt och träffat råttor Sverige runt, samt även importerade djur osv. Mitt stora intresse har gjort att jag samlat på mig mycket mer information och fakta som är brukligt för en "vanlig" uppfödare och jag har skrivit häften, artiklar och även en bok. Givetvis finns en individ bakom varje djur. Dock finns några gyllene regler för djurhållning som är baserade på djurskyddslagen och sunt förnuft. Djur skall inte bitas. Enkel regel. Hur du än bortförklarar den så består den. Råttan bits. Vad gör vi med hundar som bits? Omplacerar? Nej. Hundar som bits avlivas! De bedöms nämligen inte må bra. Det är inte djurets fel. Det är vårat fel. Det är vårat ansvar. Vi människor avlar fram husdjur och borde jobba mycket hårdare på att få fram snälla sådana istället för otrygga djur som bits när de är rädda eller osäkra. ## Comment 35 Author: Mymlan Kan bara hålla med Grodan i det hon säger. ## Comment 36 Author: Karmatarerskanise Det är fel. En råtta som är rädd och trängs kan bita för att skydda sig. Det betyder inte att den är sjuk utan att den är rädd. Får den rätt omvårdnad kan den blir underbar. Ni verkar inte förstå det. Jag hade en råtta som bet mig en gång då den kom hem från djuraffären. Efter en månad var det den mest underbara råtta jag haft!! Det hände aldrig igen. Ni menar då att jag skulle avlivat min älskling för att han bet mig en gång? Herregud. Det finns ju ingen logik. Det är att leka gud. Att ge råttan en ärlig chans är inte att leka gud. Ni har ju inget vettigt att skriva. Ni tycker man ska avliva djur för att de bitits, medans jag ger dem en chans och jag har fått kärlek ist för ett dött djur. Vi snackar inte om avel nu. Vi snackar om sällskapsråttor. JAg har inte en enda gång yttrat en åsikt angående hennes avel på djuret. ## Comment 37 Author: MoaL Ehh... Hera, kan du läsa? Det verkar tyvärr inte så, ursäkta att det måste vara jag som berättar det. Du måste ha missat det faktum att jag skrev (citat:) "Man kan ge, i det här fallet, råttan en chans, men om den inte blir bättre mår den bäst av att avlivas." Alltså, om den inte blir bättre trots att man försöker så är det bästa att avliva den. En råtta som är livrädd och INTE BLIR BÄTTRE TROTS ATT MAN FÖRSÖKER mår _INTE_ bra av att leva. Jag förstår inte varför det är så svårt att förstå? (Ursäkta mina stora versaler, men nu hoppas jag att du ser dem.) Jag har stött på flera råttor som är så livrädda p g a vanvård att de bits och sedan flyger flera decimeter bakåt och landar på rumpan/ryggen för att de är så vansinnigt livrädda, och sådana råttor har jag fått tama och trygga på max en månad. Den värsta gjorde precis så, hon bet och flög sedan bakåt av skräck, men efter max en månad dunkade hon på gallret av lycka och tryckte ut nosen genom gallret när jag kom, för att hon ville komma ut och vara med mig. Tyvärr köpte jag henne aldrig(hon bodde på djuraffären här i stan där jag brukar vara och ta hand om djuren/råttorna.) och jag undrar verkligen vad som blev av henne. Hon var en underbar tjej. Däremot har jag haft råttor som är så rädda hela livet att ett tvärt ljud gjorde att i princip det enda man såg av den var bakdelen när den flydde, och det är sådana råttor som borde slippa leva, och det är enbart och endast för deras eget bästa. Du har helt klart aldrig varit med om sådana råttor, så lyssna på de som faktiskt har det. Det är sådana gånger rätt omvårdnad inte hjälper. Mina råttor behandlas fantastiskt bra, och ännu bättre förr då jag hade färre djur, så det handlar defintivt inte om att jag vanvårdar dem så att vissa aldrig blir bra. De två jag har haft som var mest rädda var en mor och en son. Mamman, Gumsan som hon kallades, hörde ett tvärt ljud och sedan var hon hispig resten av kvällen. Hennes ena son (jag behöll två av hennes ungar) var lika rädd som sin mor. Hans bror, Albin, var en av de tryggaste och goaste grabbar jag har stött på. Trots rätt behandling blir vissa råttor inte bra. Oskar och Albin hade jag från födseln och jag höll dem första gången i min hand när de bara var några timmar gamla. Därefter höll jag på med dem varernda dag. Det handlar alltså _inte_ om att de inte fick tillräckligt med uppmärksamhet heller. Vad Grodan menade med avel var att det är vårt fel/vår förtjänst när ett djur blir på ett visst sätt. Avlar man fel blir också avkomman gärna fel. Avlar man på djur utan att bry sig om temperamentet kan vad som helst komma. Tänk efter. Om man avlar på två aggressiva råttor så får man gärna aggressiv avkomma. Sedan kan man ha underbara råttor - som däremot har aggressivitet bakom sig - och ungar från de underbara råttorna kan bli hemska tamdjur. Rädda, dominanta, aggressiva osv, osv.. Förstår du nu? Alltså menar vi att om vi bara avlade på BRA djur, så skulle vi inte få lika mycket dåliga djur i avkomman. Det är det duktiga uppfödare kämpar så förtvivlat med. ## Comment 38 Author: Karmatarerskanise Men då är vi överens. Man ger det en chans. Blir det inte bättre, får man kanske tyvärr avliva. ## Comment 39 Author: [Borttaget] Taskigt att avliva det stackars djuret=( ## Comment 40 Author: Muszimba Visst är det synd att avliva ett djur, men den kan ju bli lite bättre ju mer man pysslar med den och ger den mer tid än de andra djuren. Har man inte den tiden, så är det allra bästa att  på något vis lämna den ifrån sig till någon som kan ge den mer tid och pyssel innan man vet om det är bättre att avliva den. Jag har haft en mus som bet både mig och min kille till en början, men i det fallet vet jag att den honan var understimulerad. Hon blev lite bättre för varje dag under första tiden, innan hon hade lärt känna våra lukter och fattade att vi tyckte om henne för den hon var utöver att vi brydde oss om henne. Det var en omplaceringsmus som blev 18 månader och hennes syster lever fortfarande idag och är i skrivande stund exakt idag 20 månader med en jätteglädje över att vara en liten puss&gosmus. ## Comment 41 Author: MoaL **Hera:** Precis. :) **emeline93:** Det är inte mindre taskigt än att avliva ett djur som mår riktigt dåligt fysiskt. En sjukdom fysiskt behöver inte alltid vara en anledning till avlivning. En psykisk sjukdom kan också vara det. De mår bara dåligt på olika sätt. Pest eller kolera, man mår dåligt hursom. Dock är det fysiska sjukdomar, men du förstår kanske hur jag menar? Annars måste du säga till så att jag kan förklara närmare. Jag vill inte att någon ska missuppfatta det jag skriver. **Muszimba:** Som sagt, vissa fungerar det tyvärr inte på. Om djuret däremot är rädd bara för att det inte har fått tillräckligt med uppmärksamhet eller blivit vanvårdat så kan man ge det en ännu större och längre chans. Jag tycker att det märks väldigt tydligt på vilka det är ett dåligt temperament som spökar och vilka det bara handlar och dålig vård o dylikt. Jag tycker att beteendet är annorlunda på något sätt, men jag kan inte sätta fingret på vad. Kanske det att råttor med riktigt dåligt temperament visar det nästan hela tiden, medan det kan gå över fort på råttor som inte "har det genetiskt" så länge djuret hamnar i rätt vård och omsorg. Jag har däremot en råtthona här, Lilith, som ibland - helt utan en för mig större synlig anledning - börjar skrika som om man tuggar sönder svansen, karvar i hennes kött med en rostig kniv och knaprar på hennes tår. Det låter riktigt hemskt! Men det händer bara då och då, och det handlar bara om något i skallen på henne. Något som inte beror på att hon inte har fått rätt behandling eller liknande. Sedan har hon en syster, Loppan, som kan skrika och pipa då och då också. Speciellt hispiga blir både Lilith och Loppan när de får träffa hanar eller har hanar just utanför buren. Försöker man ta i dem då skriker båda två på samma gallskrikande sätt. Usch. Jag är ibland rädd att grannen ska höra och anmäla mig för djurmisshandel eller något. \*skakar på huvudet och suckar\* Hmm, jag känner att jag har glidit ur lite nu.. Nåväl. :) ## Comment 42 Author: Grodan Jag menar även att alla är inte kapabla att bedöma hur djuret mår pga att de inte har tillräckligt med erfarenhet. Erfarenhet får man genom att studera MÅÅÅÅÅÅÅNGA, MYCKET och LÄNGE - i detta fall många råttor, mycket (lägga ner mycket tid) och länge (under många år)... Jag ser situationen framför mig med Idun. Ägaren har haft råttan ett tag, avlat på den, blivit biten massor med gånger och det funkar helt enkelt inte. Kort skrivet. Jag förstår alltså situationen som denna att råttan mår dåligt och verkligen inte lämpar sig för avel eller sällskap - vilket jag tycker är samma sak!!! Och det kanske är DÄR jag varit otydlig? - och därför är det synd om den och ett djur som mår dåligt i fångenskap, som bits och på andra sätt talar om att det mår dåligt ska antingen ges professionell hjälp eller befrias från sina lidanden. När jag uttalar mig om GENERELLA sanningar är dessa baserade på att allt är NORMALT, dvs inga UNDANTAG!!! Som ägare märker du rätt snart vad din råtta har för temperament om du umgås med den. Jag räknar därför inte in de fall där vi pratar om ohanterade råttor. Idun är en HANTERAD, välskött och omtyckt råtta - enligt så har jag bedömt fallet i a f. Ägaren har haft all tid i världen att tämja Idun om det bara handlade om det... ## Comment 43 Author: Bitte Avlivning är alltid en svår fråga men ibland kan det vara den bästa lösningen. Jag har själv gjort det vid två tillfällen - en av de råttorna var så aggressiv att vi till sist inte kunde ha i den och knappt ens ge den mat. Den andre var flockledare och en ytterst usel sådan, han var aggressiv mot sin flock och blev det till sist även mot mig. Grodan har stor erfarenhet i såna här frågor, så det är inte helt fel att ta till sig hennes råd här. ## Comment 44 Author: Karmatarerskanise Men ägaren ägnade inte så pass mkt tid till råttan som hon borde tyckte jag hon skrev. Jag håller inte med och kan inte hålla med. Trots alla din år som råttägare, tycker du man ska avliva ist för att prova om den kan bli bra. För du KAN INTE veta hur den här råttan hade blivigt med rätt omsorg. Har många historier om folk som tagit över aggrevisa råttor och som blivigt underbara snälla och gosiga djur. ## Comment 45 Author: Bellona jag har oxå avlivat djur pga aggressivitet. Är de trots bra hantering, friskhet osv, otrevliga och biter mig oprovocerat i situationer där de är lugna så tar jag bort de råttorna. Jag är kanske hård men det tänker jag fortsätta vara. visst finns det råttor som skulle kunna rättas till även om såna djur aldrig någonsin ska avlas på eller släktingar till dem för den delen. Men finns det ingen som vill lägga ner tid och har rätt hand med såna djur så ser jag det som det mest humana att avliva dem. och jag tycker fortfarande att det är tragiskt för råttvärlden att folk inte är mer kritiskt ställda till problemen råttstammen tampas med. fortsätter man att hitta på ursäkter för allting så kommer man aldrig tillrätta med problem. nejnej det är normalt att bråka.. då är det normalt att avla på såna djur med eftersom det inte är något fel på dem.. och vipps. dåligt temperament fortsätter att föras vidare i generation efter generation. det gör mig faktiskt rätt arg eftersom man då genom att blunda orsakar djur i efterföljande led lidande.. en råtta som inte är lugn och stabil mår inte bra. ## Comment 46 Author: Grodan Hera, jag tolkar det faktiskt som att ägaren gjort det hon kunnat. Hon har ägt råttan en längre tid och råttan har inte förmedlat att hon på något sätt blivit tryggare eller slutat bitas. Hon har även avlat på råttan och skulle teorin stämma med att råttan blir gladare och tryggare efter en kull ungar så stämmer den ju inte i detta fall... Jag har redan haft mina år av rehabilitering av "knäppa råttor" och mitt facit över det säger = inte värt besväret! Så det är mitt svar! Men om du Hera, känner att du verkligen vill ge Idun en chans till, så ska DU göra det! ## Comment 47 Author: zimzon Hej! Jag håller med Grodan och Bellona om att dte är bäst att avliva aggressiva djur. Jag hade en hona som hette Nemesis förut. Nemesis var en väldigt snäll och lugn hona ända tills hon var ca 8 månader. Då bet hon mig plötsligt en dag, helt oprovocerat. Sedan började hon bitas ännu mer och inget jag gjorde hjälpte. Till slut kunde jag inte komma nära henne för hon bara högg. Jag fick råd av andra erfarna råttägare att det nog var bäst för Nemesis att somna in. Men först ville jag inte det. Jag kände så som du sa innan att man "leker gud". Och jag ville inte avliva henne för jag tänkte hela tiden att "tänk om det går över", "tänk om hon kan bli snäll igen". Men till slut var jag tvungen att tänka på att det var för hennes skull och hon mådde inte bra. Så jag kunde ju inte låta henne leva och må dåligt bara för att jag inte ville skiljas från henne. Och efter att hon hade avlivats så kändes det genast mycket bättre. Visst var jag ledsen, men jag kände mig väldigt lättad för att jag visste att nu lider hon inte längre. Så nu ser jag inte på det längre som att man leker gud och bestämmer om djuren ska få leva eller inte. Man måste tänka på att det är för djurens skull och inte för vår egen. Mår djuret inte bra och inte verkar kunna bli bättre, ja då är det snällast att avliva. ## Comment 48 Author: oskila "Hera, jag tolkar det faktiskt som att ägaren gjort det hon kunnat. Hon har ägt råttan en längre tid och råttan har inte förmedlat att hon på något sätt blivit tryggare eller slutat bitas." samma här, annars skulle jag naturligtvis inte föreslagit avlivning. ## Comment 49 Author: Karmatarerskanise Vi behöver inte gå längre i disskussionen. Jag anser att man ska försöka bäst man kan. Går det inte kanske man får avliva. Nu ska jag till Korfu, ha det bra här :) ## Comment 50 Author: [Borttaget] #34 jag håller def med dig. och sen att råtthjälpen inte kunnat ta emot har med att göra att det inte finns tillräckligt många jourhem, och det finns heller inte alltid lediga jourhemsplatser i "rätt del" av sverige. Dessutom så finns det särskillda prioriteringar på vilka råttor som skall tas in, och så tas inte alla råttor in bara för att de behöver nya hem utan det sållas lite där också, hemskt jag vet, men skulle råtthjälpen ta in exakt alla råttor som behöver hjälp så skulle de ha hur många råttor som helst som de aldrig skulle kunna omplacera iaf. och de råttor som inte skulle gå att omplaceras av olika skäl  tas ju inte in heller. ## Comment 51 Author: Benjy Vad exakt går gränsen att bita och att bita? Förstår ni? Menar ni att råttan biter varje gång och inte ger än en chans att hålla i råttan så är något fel. Men Grodan menar du att du avlivar råttan även om den bara biter dig en gång eller gäller det flera gånger? ## Comment 52 Author: Ninja För mig spelar det bara roll i vilken situation en råtta biter. Är den stressad och trängd så kan jag ha överseende med det, men en råtta som helt oprovocerat bits är inte acceptabelt. Jag har hittills haft turen att slippa råttor som bits oprovocerat \*peppar peppar ta i trä\* och skulle bli förkrossad om jag skulle bli tvungen att avliva en sån råtta, men jag skulle fortfarande göra det. Är råttan däremot rädd så försöker jag jobba bort det försiktigt, men går inte det så är det humanast att låta den somna in. Försvinner inte rädslan så kan man ju tänka hur råttan mår om man skulle låta den leva; den skulle vara livrädd och stressad varje dag. Troligen skulle den få stressrelaterade sjukdomar och må ännu dåligare, tills man antingen avlivade den pga sjukdomarna eller om man låter den självdö. Man ska även ha i åtanke att stressade djur har sämre immunförsvar och drabbas lättare av diverse sjukdomar, inte bara stressrelaterade såna. Jag kan berätta om när min favoritråtta genom tiderna högg mig upprepade gånger förut. Det förlät jag direkt med tanke på omständigheterna; han hade fastnat med ena bakbenet i gallret och hängde så att det var böjt i en konstig vinkel, och skrek av smärta och högg mot gallret där benet satt fast. Jag tog tag i honom för att minska belastningen på benet, och då utan att tänka högg han. Sen gjorde han ett uppehåll, vet inte om det var för att hämta andan eller nåt, så nosade han till på mig och slutade genast. Han kände igen mig och skämdes verkligen för vad han gjort.. Anledningen till varför han bet är ju självklar. Han hade ont och var rädd, och visste inte vad som hände, han visste bara att han hade väldigt ont och reagerade för att få det att sluta. När jag lyckats pilla loss honom så kastade han sig runt och gjorde korta pauser för att tvätta benet, sen började han kasta sig runt igen. Han hade så himla ont att jag trodde han brytit benet.. Men det hade han inte som tur var. Jag förlät honom direkt, no question about it. När jag vet anledningen och kan förstå varför råttan reagerar som den gör, så får den leva så att jag försöker bättra beteendet, annars får dom somna in.  Ingen av mina råttor har nånsin gått i avel, huvudsakligen för att jag fram tills nu bara haft zooråttor, så jag bryr mig inte om avelsvärderingarna. Jag håller däremot koll på mina nuvarande råttor mycket noggrannare eftersom deras linjer kanske kommer avlas vidare på, och då är det bra att veta vad som rör sig i släkten. ## Comment 53 Author: Karmatarerskanise Min råtta började helt plötsligt bita oprovocerat.. fick avliva honom :( ## Comment 54 Author: Ninja Hera: Verkligen tråkigt.. :( Men det var ju bäst så, för honom och för dig och de andra råttorna. Han slipper lida av vad det var som fick honom att bitas, och du och hans kompisar slipper vara rädd för honom. ## Comment 55 Author: Karmatarerskanise Ja, det var det rätta, men tusan vad hemsk jag känner mig. ## Comment 56 Author: RaGooN Grodan; Men snälla, vad ger oss rätten att ta en annan levande varelse deras liv bara för att de bits eller är aggressiva, det finns ju andra alternativ som tex. att lämna in den hos någon otroligt kunnig. Om din bror/syster/barn är aggressiv så inte fan dödar du han/hon då? Alla är värd ett liv och ingen har rätten att ta ett liv för sina egna själviska värderingar. Lär inte ut sådant jävla strunt. Sedan behöver man SJÄLVKLART inte avla på djur med dessa brister.  Men tänk igenom vad jag skrev.. ## Comment 57 Author: RaGooN Oj då det var inte igår som någon skrev här hehe, missade det totalt. ## Comment 58 Author: Karmatarerskanise 56 det humana är att avliva djur som plötsligt blir aggressiva. De mår inte bra. Tänk du på det istället. Det spelar ingen roll hur kunnig man är, det är inget man kan träna bort. ## Comment 59 Author: [Borttaget] Oj vilken helomvändning det blev! :) från 2006 till nu ja man behöver erfarenhet antar jag. ## Comment 60 Author: Karmatarerskanise 59 ? ## Comment 61 Author: Elinisa #56 "Lämna in den hos någon otroligt kunnig" är nog lättare sagt än gjort. Hur hittar man en sådan, -som dessutom skulle vara intresserad av att ta sej an en råtta med aggressivt beteende..? 2006 då denhär tråden startades hade Grodan fött upp råttor i 21år (#34), så blir nog svårt att finna någon mycket kunnigare än det, sådär i brådrasket.. Om man lyckas med det så återstår då att personen skulle vilja ha råttan& inte kommit till samma slutsats som henne, -vilket risken är att de flesta med lång erfarenhet gjort.  Nä, hamnar jag i den sitsen& inte finner någon intresserad så hoppas jag att jag inte drar ut på beslutet att låta råttstackarn slippa. Vet faktiskt inte ens om jag skulle vilja utsätta en så stressad& instabil råtta för en omplacering. ## Comment 62 Author: Zolah **Nu ber jag alla att lämna tråden då den är så pass gammal (2006 ), om ni vill diskutera detta vidare så skapa en ny tråd eller fortsätt via PM. ** **Tack så mycket ** **// Mod** ## Comment 63 Author: Elinisa Förlåt om jag är lite jobbig nu& för att jag skriver i tråden ändå, men varför?! Ansåg inte flera, i en tråd för några veckor sen, -att det är bra att skriva i en tråd som redan existerar, istället för att skapa nya om samma sak? Tråkigt om det är så att man inte längre får skriva i en tråd, bara för att den är äldre. :-( Att uppmana till att skicka PM, el göra ny tråd blir ett effektivt sätt att avsluta diskussionen, -& så länge ingen är otrevlig mot någon finns väl ingen anledning till det? ## Comment 64 Author: Zolah Jag vet ju inte vilken tråd du pratar om, detta är ju en gammal annons och inte en diskussions tråd.  Är ju inte att ni blir slagna på händerna för att ni vill prata om något, utan det ska vara på rätt plats helt enkelt :) ## Comment 65 Author: Elinisa #64 Ja, det är klart, det är en omplaceringsannons, så jag förstår hur du menar då. :-) Tänkte först att då tråden ändå är 100år gammal så gör det inget om man fortsätter kommentera i diskussionen som uppstod, efterssom TS kanske inte ens är aktiv längre& råttan är död sen länge. Skulle det vara en ide att börja låsa tex omplaceringsannonser& sälj-trådar efter en viss tid, så slipper man att de vaknar till liv igen..? -men kanske skulle innebära massa onödigt extrajobb? ## Comment 66 Author: Grodan #56 Jag anser inte att det är strunt, men du kan även läsa #42 ## Comment 67 Author: Zolah #65 Tror det är på G, jag har iafl låst avslutade annonser. Där trådskaparen skrivit att saken/djuren har sålts /omplacerats. Tror det skulle bli fruktansvärt mycket jobb om man skulle göra så med gamla trådar, för det är många sådana ( troligtvis ) som skapats genom åren :) men att låsa efter en viss tid tror jag skulle vara svårt för många brukar ju återkomma med jämna mellanrum för att återuppliva gamla annonser. Man får helt enkelt hålla ögat öppet för hur gamla trådar är :) ## Comment 68 Author: RaGooN #67   Jo men precis jag håller med dig, tråden dök upp när jag skulle svara på en annons och trodde att den var ny, men jag hade lite fel hehe. Jag ber så mycket om ursäkt :/