# hmm!? Author: [Borttaget] Många kommer säkert ihåg mig som rattor2009 och kattsson. Och ni som är nya här och känner inte igen mig, ja snart vet ni oxå lite om mig. Jag hade tänkt prova på något annorlunda. Jag vill skriva av mig om allt bra och kanske dumt jag gjort :/ Genom att göra något liknande av repotage. Där jag kommer skriva en hel del. Men först vill jag veta vad ni skulle vilja läsa om? Något ni väldigt gjärna vill veta? Detta känns mycket tungt att behöva dra upp allt. Men jag hade tänkt göra ett försök iallafall, så kan ni berätta vad ni tycker ![Glad](http://rattor.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") Dom saker jag hade tänkt att nämna är: \*Mina första råttor \*Min första kull \*Min okunnighet \*Min första planerade kull \*Blev svartlisad \*Klarade inte av kritik \*Slutade med råttor \*Startade att läsa om genetik och avel \*På god väg att bli det jag alltid velat bli (bli seriös) \*Där jag är idag Detta är en del av det. Jag har alltid strävat efter att bli seriös. Jag vill att alla ska veta hur min och råttornas resa har varit enda sedan jag ägde råttor till idag. Och alla som har hjälpt mig mycket än hur min envishet har varit. Ni har fått mig att växa upp och förstå mig på saker och ting. Stort tack till er! Ni har hjälpt mig. ![Glad](http://rattor.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") Jag vill skriva om allt detta så ni får en bild av mig. Än hur allt har varit så vill jag göra det jag gör, att föda upp underbara råttor. ![Kyss](http://rattor.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-kiss.gif "Kyss") ## Comment 1 Author: [Borttaget] Jag förstår om det kanske inte ser så jätte bra ut. Tro mig, sitter nervöst just nu på vad alla sitter och tänker :/ Alla är nybörjare någon gång. Många här inne har fått både bra och dålig kritik och jag har varit en av dom som fått det. Inge kul egentligen med dålig kritik. Även om det behövs ibland. :/ ## Comment 2 Author: Melissa V Äsch alla är korkade i början när de gäller djur, även om de kanske inte vill erkänna de många gånger :) Skriv av dig, jag tycker sånt är jätteintressant och vill gärna läsa :) ## Comment 3 Author: [Borttaget] Här kommer en text jag har skrivit ikväll. Kanske lite lång men jag hoppas ni orkar läsa den :) Mina första råttor: Det var november 2008 då min skola hade en tävling. Honråttan var dräktig och vi skulle gissa på antalet ungar. Min pappas sambo hade funderingar på att skaffa sig råttor så jag tänkte gissa ett antal och hålla tummarna. Efter det ringde jag till pappas sambo och berättade det att om man gissade rätt skulle man vinna en råttunge. Men då sade hon att dem inte kunde skaffa råttor riktigt än. Dagarna gick och den 30 november föddes 13 råttungar varav det talet jag hade gissat på. Lycklig som jag var ringde jag hem till min mamma. \- Jag har vunnit råttor! \- Vad roligt, då får du komma hem och bygga en bur! Min mamma låter mig få ha råttor, det trodde jag aldrig då hon är rädd för dom. Snart var det jullov och jag åkte till min pappa. Eftersom jag hade fyllt år den 24 november åkte vi för att köpa något. Jag ville absolut ha en bur så vi åkte till djuraffären. Vi hittade en lagom bur som skulle passa bra till två flickor så pappa köpte den. Efter vi kom hem till pappa igen kunde jag inte bärga mig från att börja göra iordning buren. Först sågade vi tre plankor som  skulle bli till hyllplan. Vi satte fast dem i buren och så ställde jag dit ett gulligt hus jag köpt och en hängmatta. Den var så fin och nu längtade jag bara mer efter råttorna. Januari 2009 var det när jag äntligen skulle få ta hem dem. Jag  stoppade ner dem i transportburen tillsammans med mina vantar, och en liten pet flaska med varmt vatten i då det var kallt ute. Jag kunde inte släppa min blick ifrån dem, jag älskade dem redan för mycket. Första tiden hemma såg jag dem aldrig, de gömde sig i sitt lilla hus hela tiden. Men jag tog ut dem till mig ofta och jag höll på med dem så mycket jag kunde. Snart var dom jättetama och vi blev goda vänner. Men min mamma gjorde mig ledsen många gånger under den första tiden då hon alltid skrek när hon såg dem. En dag orkade jag inte höra hennes skrik så jag gick undan med dom och satt och grät. Råttorna kom fram till mig och slickade mina tårar från kinden och snart hör vi att min mamma kommer mot oss. Hon ber om förlåtelse och frågar om hon får prova hålla i dem vilket hon fick göra. Enda sedan den dagen blev min mamma förtjust i dem själv, det var en lättnad för mig då. Efter ett tag fick jag och min kompis hyra en lägenhet tillsammans. Eftersom hon hade en sån stor bur (kaninbur) åt sina råtthanar så rymde dom stup i kvarten och vi fick lov att ha dem hos mina honor, vi tänkte inte mer på det. Dom var tillsammans i ca 2 månader minst och snart när en av mina råtthonor Nellie var 4 månader märkte jag att hon var dräcktig. En morgon runt 5:30 tiden hörde jag pipande ljud och jag skuttade upp från sängen och sprang till transportburen (den enda extra bur jag hade). När jag öppnade den ser jag Nellie med en liten bebis och snart fick hon fler. Jag var med under hela förlossningen och hon lät mig få vara där hos henne, 12 stycken ungar föddes. Jag hade ingen tanke alls att föda upp råttor men i och med den händelsen så vaknade intresset. Jag tog alla ungarna till min skola där det samtidigt fanns en kull som var någon dag yngre än mina. Jag såg skillnader på dom två kullarna, så fort man öppnade min bur sprang alla ungar fram till en, alla var "övertama" medans den andra kullen gömde sig. Jag fick en färg som ingen visste vad det var som jag dock gav bort för jag ville inte ha fler råttor egentligen. Men jag fastnade för en råtthona ur den andra kullen, black husky roan med dumboöron. Nu hade jag tre stycken råttor, Nellie var en black husky roan med toppöron, Frida var en silver black european berkshire och Molly var en black husky roan med dumboöron. Det kunde inte bli bättre tills jag var på en djuraffär i gävle och spanade in råttorna dom hade där. Det var där jag hittade Ronja en dubbelrexad flicka som jag från första början inte fick köpa för min mamma. Men jag var tvungen att strunta i vad min mamma sa och lånade pengar av min kompis för att kunna köpa Ronja. När jag kom hem så visade jag min mamma henne och hon var inte alls glad. Men med tiden när Ronja blev större blev hon familjens lilla "clown", hennes personlighet var mycket stark och gav många ett gott skratt. Ronja lyckades rymma från buren x antal gånger, och när vi satt och kolla på tv så kom hon plötsligt springandes över golvet. Hon var inte rädd för katter eller hundar, hon var full av energi och påhitt. Efter ett tag tog jag en mer planerad kull på Nellie, hon fick 16 ungar då. Jag kunde egentligen ingenting om råttor och genetik m.m. då heller. Fast det var här jag började läsa mer om råttor och lärde mig en hel del, fast dock inte allt. ## Comment 4 Author: [Borttaget] En till text, sen orkar jag inte skriva mer idag ^^ Jag blev svartlistad: Jag hade fixat med en hemsida och strax efter det planerade jag en kull.  Vad jag hade hört får man avla på en hona som högst 3 gånger, mer visste jag inte. Det var hennes 3:e och sissta kull som föddes den 26 november 2009. Jag visste inte hur mycket mamman skulle väga eller pappan inför en parning, jag visste inte heller vad råttungar skulle ligga på. Jag visste inte heller att man "INTE" får ha spån i burarna. Det var inte mycket alls jag visste då. Med tiden växte ungarna och det skulle bli jul och jag visste ju inget bättre då, så varför inte sänka priset inför jul, även kallat för rea. Och snart skulle jag åka till min pappa som bor i emmaboda och på vägen skulle jag släppa av en unge till en tjej varav den ungen vägde för lite och var för ung! Jag visste inget bättre. Snart blev det diskutioner på ifokus och jag försökte rädda mitt eget skin och förklara hur det låg till. Men kritiken var för stor och snart kollapsade mitt tålamod samtidigt som min pappa tyckte synd om mig och försökte få mig på bättre humör. Genom hans ord slutade allt i ett stort kaos och snart blev jag utkastad från ifokus. Jag fattar inte alls hur jag kunde skriva alla dom där sakerna, allt blev bara så fel och nu gick det inte att rädda. Snart blev jag även svartlistad och jag gick in i en depretion under den tiden. Jag hade en jobbig tid hemma. Känns även lite dumt om jag ska klaga på min ålder. Jag var 17 år gammal och inte direkt så smart av mig heller, jag trodde att jag kunde klara allt på egen hand. Inte behövde jag någon hjälv vare sig det var världens största uppfödare eller en privatperson. Snart gjorde jag ett nytt account på ifokus "kattsson". Jag gjorde även en ny hemsida "rattways.weebly.com". Jag ville helt enkelt börja om från början och göra allt "mer" rätt. Jag hade snart en ny kull och allt gick som planerat, alla ungar vägde som dem skulle. Eftersom min kille hade hand om hanarna så fick han snart hem unghanarna till sig då de var 4 veckor gammla. Jag visste att de vägde ca 70 gram och uppåt så på en vecka skulle dom vägt över 80 gram alla gånger. Mina honor vägde snart 100 gram och dom började flytta var och en och snart skulle en pojke flytta. Jag tänkte inte mer på det utan vi sålde honom på en plats vi bestämt och eftersom jag skulle handla toa-lett åt råttorna gick jag in och handla, så snart jag kom ut åkte dom iväg med ungen. Senare blev det diskutioner på ifokus igen att hanen bara vägde 70 gram. Jag blev väldigt besviken på min kille som inte fick upp ungen i vikt och sedan blev jag jätte ledsen eftersom att det var min kull och mitt ansvar. Tack och lov förklarade jag bra varför det blivit som det blev och svor på att aldrig överlåta någon unge/kull till min kille utan min koll.  Efter allt så har jag suttit och pluggat på genetik, allmän fakta om råttor, färger, avel och så vidare. Nu kan jag inte "alla" färger än, utan bara dom jag har haft. Men jag är otroligt intresserad så det är inte det att jag inte vill lära mig. Jag sitter och kollar på olika färger då och då, fast det är så svårt att jämföra med bild och verklighet tycker jag och många färger liknar varandra. Idag december 2012 har min kille en egen kull som han planerat och det är jag som håller koll på ungarna, ger mat osv för det får inte ske igen. Inte ett till misstag, det går inte. Ungarna är en vecka gamla och dem väger 18 gram vilket är bra, har en tjockis på 20 och en liten på 14 gram. Men det brukar vara så, någon som är minst i kullen. Jag är glad för dem chanser jag har fått och nu idag känner jag mig redo. Jag har lärt mig otroligt mycket genom åren. ## Comment 5 Author: Susanna_w Alla gör man misstag, bara att lära sig av dom ;) När jag fick mina första råttor (Jag var dock 11-12 år) Så var det först små hamsterburar och sedan var ena honan dräktig när hon kom så vi fick bebbar då var det ett terrarium med spån och ett hjul och vanlig hamsterblandning. När man blev äldre och bestämde själv vilka djur man skulle skaffa osv tog man ju reda på saker själv och nu är det som det ska vara! Så gör om gör rätt, ingen är perfekt :) ## Comment 6 Author: ceccie Alla människor kan göra misstag. Det som är viktigt är att man lär sig av dem och går vidare med erfarenheten i bakhuvudet. Jag kommer inte dömma ut dig för dina misstag som du en gång i tiden gjorde. Jag tycker att du är modig och vågar berätta. Jag har lidit av djupa deprissioner så jag vet hur det är. Ungarna på bilden är kanonfina . ## Comment 7 Author: [Borttaget] Så skönt att prata med folk som förstår. Och det är ju så man lär sig av sina misstag. Idag känner jag mig mer och bättre seriös än innan. Jag dokumenterar allt om råttona och kullarna ect ect. Valt större råttor så man slipper små ungar igen :( Dock dom innan var ju zooråttor så det var kanske inte så konstigt. Idag har jag fler råttor från uppfödare :) ## Comment 8 Author: ceccie Det är bra:-). Vad är det för varianter du vill satsa på?. ## Comment 9 Author: [Borttaget] #8 Åh det är olika. Jag har väldigt svårt att bestämma mig för vissa färger eller liknande. Det blir mer regnbågskullar. Sen så skall dem vara stora, snälla, flocksmarta, bra temperament ect ect :) Men jag tror ändå att jag tycker om lite udda färger och teckningar, såna som det inte finns så många av till exempel :) ## Comment 10 Author: pavor-nocturnus Kämpa på! :D Tycker det är super att du tar dig tid att berätta. ![Kyss](http://rattor.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-kiss.gif "Kyss") ## Comment 11 Author: ceccie #9# då är du lite som jag :-) ## Comment 12 Author: [Borttaget] #10 Tack, men försöker ju iallafall :P #11 Hehe vad kul :P ## Comment 13 Author: [Borttaget] Äsh!! Ser nu att jag är inne på min killes rif :O Aja ^^ ## Comment 14 Author: [Borttaget] Jättespännande att läsa, och otroligt modigt att du vågar dela med dig av dina erfarenheter och misstag så öppet. Det är guld värt, eftersom det kan hjälpa andra rått-nybörjare. ![Glad](http://rattor.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad")! ## Comment 15 Author: UrchinFamiljen Jag tycker du är jättemodig som vågar berätta om dina misstag! Man är ju inte mer än människa som min mamma brukar säga :) ## Comment 16 Author: silverorm Det här var ju jätteintressant!![Glad](http://rattor.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") Sällan människor gör som du gör nu, kanske finns hopp om mänskligheten? ![Flört](http://rattor.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört") Sånt här gör mig jätteglad! ![Kyss](http://rattor.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-kiss.gif "Kyss") Jag brukar säga att när det gäller djur o natur är det omöjligt att bli full lärd, man lär hela tiden, o misstag gör man..det gör alla, men, inte alla som lär sig utav det (kallas ju att utvecklas..) eller erkänner det, så stor eloge till dig rattways! ## Comment 17 Author: Allamej Det är bra att du insett dina misstag och är villig att lära dig från dom. Jag hoppas innerligt att du inte bara springer iväg när det blir jobbigt utan att du reder ut det hela istället. Om du faktiskt försöker så kommer du att bli en bra uppfödare en dag, men man börjar alltid att vara en god råttägare. ## Comment 18 Author: [Borttaget] Tack alla :) Jag var så himla nervös över att skriva så jag sov knappt om natten :/ ## Comment 19 Author: ceccie En stor kram till dig . :-) rattway. ## Comment 20 Author: [Borttaget] #19 Tack ![Glad](http://rattor.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") ## Comment 21 Author: MikkansBuse "Man lär sig ingenting utan misstag, misstag måste göras för att man ska kunna bli bättre" (: ## Comment 22 Author: Lancia Det finns misstag och så finns det misstag. Jag glömmer aldrig att du skrev att du skiter i om du gör rätt eller inte eftersom "det bara är råttor". ## Comment 23 Author: [Borttaget] Alla kommer inte till insikt som denna person har gjort! Ge henne cred för att hon tagit tag i detta och erkänt sina misstag istället för att dra upp gammalt skit! Vilka är vi att döma anyways. Jag tycker jag att oavsett vad du sagt tidigare så har du uppenbarligen ändrat din attityd och det är ju toppen! Grattis och lycka till med dina råttor :) ## Comment 24 Author: [Borttaget] Jag berättar allt för att erkänna mina fel jag gjort och att jag bättrat mig. Jag ville egentligen aldrig vara oseriös när det gäller råttor och uppfödning. Men jag var för dum för att kunna inse vad som var rätt i tid :/ Lancia: Jag skrev med i texten att jag var omogen plus att orden oxå kom från min pappa, att allt blev fel. Jag var mycket upprörd över kritiken att jag inte insåg fören det var försent att jag var helt dumt omogen! Efter ett bra tag, minns inte när men jag skaffade ett nytt konto här för att visa att jag är en annan person än den jag visade mig vara i det förra kontot. Och varför jag bytte konto igen nu då är pga att jag vill heta lika som min uppfödning. Det har gått flera år sedan detta hände, och jag har haft tid att mogna. Pepparkatt: Tack att du är så förståenlig. Precis som du säger ville jag göra det rätta. Eftersom jag så gjärna velat bli en seriös uppfödare så måste man ju göra något åt saken. Inte låta folk tro att man fortfarande är den där omogna människan man en gång var. Alla utvecklas förr eller senare :)