# Jag tror inte mina små pojkar gillar mig..
Author: Zebraflicka

Jag har haft mina små rått-pojkar i snart två år, och jag har försökt att jobba med dem så mycket jag kan, men på något sätt är de alltid rädda för mig. Det fanns en period förut då de vågade gå ut ur buren själva eller klättra upp på min arm, men det vill de inte nu längre. Numera måste jag bära ut dem, men det gillar inte jag då de nästan stretar emot, och det känns inte bra att tvinga dem.

Väl ute ut buren så är dom helt stissiga och springer runt hela tiden. Jag har försökt att ha dem ute en längre stund för att se om de lugnar ned sig, men det funkar inte. Och när de är ute ur buren så vill dom helst inte komma nära mig om jag inte har godis. De tycker inte om att mysa heller för den delen.

Vad skall jag göra? Känns som mina pojkar är rädda för mig och mår dåligt, det vill jag ju självklart inte ![Gråter](http://rattor.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-cry.gif "Gråter")

## Comment 1
Author: hus-musen

Vart kommer de ifrån? Hur var deras syskon och föräldrar?

Det finns råttor som ärligt talat inte är sällskapsråttor utan burråttor, oftast beror det på aveln bakom dem.  
En del kan man "bota" och få sociala genom att mer eller mindre tvinga dem att umgås med en i början, alltid bära runt på dem och ha dem runt sig och utsätta dem för situationer där du är den enda tryggheten och därigenom stärka banden er emellan.  
Andra råttor kommer aldrig bli människoråttor, har sj haft sån pojke. Han accepterade mig, men han var inte intresserad av att umgås med mig. Dock var han en toppenråtta i flocken så han fick vara kvar.

## Comment 2
Author: Zebraflicka

Jag köpte dem av en kompis som innan hade köpt dem från en djuraffär, så det är då antagligen varför. Jag ville egentligen köpa av en uppfödare först då jag inte är förtjust i djuraffärer, men hon ville bli av med dem och då fick jag ju chansen.

Jag vill ju inte sälja dem eller lämna bort dem då dem ligger för varmt om hjärtat (såklart) och tror inte att dem skulle må bättre av det.

Jag vill jättegärna vara ännu mer social med dem osv., och om inte det funkar så får jag acceptera det och ta hand om dem så gott det går. Dem har ju varandra (dem är bröder) och de tar oerhört bra hand om varandra, väldigt kärleksfulla bröder måste jag säga :) delar på all mat och tvättar varandra.

Vad för slags situationer skulle det kunna vara där bara jag är tryggheten? Tips?

## Comment 3
Author: hus-musen

Om de är osäkra utanför buren, sätt dig på ett ställe där de inte brukar få vara, tex köksgolvet. Är de rädda för ljud så stoppa råttorna innanför tröjan och prassla med en påse, stampa runt lite, spela musik och andra vardagsgrejor liksom.  
  
Men de är runt två år, då är de rätt gamla ändå och ju äldre råtta desto svårare att jobba med. Omplacera tycker jag inte att du ska heller, det kommer inte hjälpa dem och de kanske inte har sådär jättelångt kvar heller ärligt talat. Livslängden normalt ligger ju på runt 1½-2½ år.

## Comment 4
Author: Zebraflicka

Okej,tack så mycket för tipsen :)

Jag är helt medveten om att de är gamla och kanske inte har så lång tid kvar, just därför vill jag bara ta hand om dem så gott det går tills dess.

Men tack så mycket!