# Lilla Dante Author: Mitchika Mina kära lilla black hoodedkille som kom hit för nästan exakt ett år sen med sin (blivande) galna bror Vivi. Båda två var sällskap till en äldre kille som blivit ensam och under den tiden med gamlingen var det frid och fröjd. När den äldre råttan gick bort så blev allting kaos. Vivi bestämde sig för att ta över, men något snappade i huvudet på honom. Han blev en liten tyrann och terroriserade sin bror bortom gränser. Först trodde jag att det handlade om ranguppgörelse, men då jag märkte att Dante inte ens fick vara på burbotten eller äta så agerade jag direkt. Min första idé var att introducera dom i min äldre hanflock i hopp om att dom skulle kunna stabilisera Vivi. Introduktionerna gick jättebra och jag bestämde mig för att sätta ihop dom. Alla var badade med samma shampoo och Furet Towern var noggrant rengjord och ditsatt med nya hängmattor och filtar när jag släppte in dom. Dock så hände något oväntat. Vivi satte igång att tyrannisera dom äldre råttorna. Över en natt hade han satt skräck i hela flocken och mina stora bamsingar på 1 och ett halvåringar var livrädda för honom. Vivi var då runt åtta månader. Det slutade med att jag tog ut Vivi ur flocken och lämnade kvar Dante. Då mina killar insåg att Dante inte var samma råtta som Vivi blev det som vanligt i buren igen. Vivi fick börja sitt liv som ensamråtta, som tog slut alldeles för tidigt och oförklarligt... RIP <3 Tillbaka till Dante, då. Dante blev väl accepterad in i flocken, men ärren han hade fått från Vivi satt ruskigt djupt. Ingen av dom andra råttorna fick tvätta honom eller putsa på honom, för då gallskrek han och blev alldeles stel. Han gjorde sedan en vana av att bosätta sig i röret mellan våningarna och blockera det, vilket gjorde att dom andra fastnade när dom försökte gå igenom och stressade upp sig. Det löste sig lätt genom att jag tog bort rören. Jag gav det tid, 2-3 veckor. Dante låg i hög med dom andra och sov och det var aldrig några slagsmål. Dom andra killarna verkade okej, om än irriterade ibland, över Dantes skrikiga beteende. Inga större slagsmål, inga sår. Jag trodde det skulle funka. Tills jag märkte att Dante började magra. Jag ökade deras matmängd och satt och iakttog under måltiderna. Problemet visade sig direkt. Dante vågade inte äta. Först började jag undra om mina andra killar jagade bort honom, men då han väl vågade sig ner ibland så brydde dom sig inte. Dock verkade han bry sig. Han vågade inte ens gå ner då dom andra hade ätit klart. Det hjälpte inte heller att sprida ut maten och placera den på olika ställen i buren. Han började äta på något, men hörde han minsta ljud släppte han det och sprang... Det var ett litet benrangel jag väl plockade ut ur deras bur och satte i en ensam bur. Där piggade Dante på sig omedelbart och åt upp sig på bara några dagar. Då uteslöt jag sjukdom. Han är världens lilla ängel och aldrig gjort någon annan något ont. Allt var Vivis och mitt fel. Men nu när jag sitter här och tittar på gamla bilder av Dante och dom andra råttorna mår jag riktigt uselt. Särskilt när jag inte har samma tid över åt Dante som jag en gång hade. Skulle man våga testa med två små bebisar och se? Det skulle bli en tredje flock, inte heller helt optimalt men ändå mindre tidskrävande än en ensamråtta. Funkar det inte har jag ju den äldre flocken på tre hanar i övre delen av min Furet Tower som bebisarna kan bo med då. Eller ska jag bara låta honom vara ensam? Jag vill inte gärna omplacera honom, men jag gör det om det vore bäst för honom. Han verkar inte vantrivas, men jag har konstant dåligt samvete över att han sitter själv.. Vad skulle ni göra i min situation? ## Comment 1 Author: Mitchika JÖSSES, vad långt det blev!! Ber om ursäkt för det! Hoppas någon orkar läsa.. _Dante med Dryad.._ ## Comment 2 Author: Mitchika _Dante med nästan hela flocken på den tiden, Dryad, Chanks & Rosco.._