# Maja & Luna Author: Engagera **Mina älskade sötnosar. ****Köpte dom från djuraffären den 6/3 -08 och den 17/12 -10 försvann dom ur mitt liv.** Igår var sista dagen de levde. De fick leverpastej och banan-muffins och annat gott. Majas knöl på halsen hindrade henne från att äta. Imorse hittade jag hennes bit med leverpastej helt orörd. Luna var gammal och skruttig och jag ville inte ha henne alldeles själv, hon skulle bli deprimerad och jag tror inte jag skulle klara av det. Dessutom hade hon knölar hon med. Det var bäst ... för båda. Men ändå känner jag mig så tom. Så elak och så dum! Det finns ingenting jag vill göra just nu. Hoppades att jag skulle vakna och inse att allt var en mardröm. Men det går ju inte.. Jag begravde dom igår, jag köpte deras sprutor igår, jag såg till att veterinären gjorde rätt, jag hjälpte henne att hålla dom. Mina älsklingar dog i min famn på min beställning. Jag tittar dit över rummet och vill se dom i sitt hem. Hos oss.. Men vi ses i himlen, om den nu finns. Älskar er Maja & Luna, vila i frid. ## Comment 1 Author: StinaY Stor kram till dig, hoppas du har fina stunder att minnas! ## Comment 2 Author: OttoIsTheShit R.I.P \*styrkekram\* <3 ## Comment 3 Author: Engagera Tack! Det känns lite lättare för var dag som går. Vet att dom haft ett bra liv hos mig. Lite jobbigt att göra rent deras bur dock, jag drar mig verkligen för det. Ibland tittar jag dit som man gjorde förr och förväntar att de ska kika tillbaka. Men men. ## Comment 4 Author: OttoIsTheShit det är det värsta som finns :(<3 ## Comment 5 Author: Lamina Tomma burar eller burr med en råtta för lite är nog det värsta med att vara råttägare. Man kan inte undvika dom och det gör lika ont varje gång man inser att den är tom/halvtom. Styrkekramar, var glad att du iaf fick en liten tid här på jorden med dom små änglarna! <3 ## Comment 6 Author: Engagera Ja, för jag vet att då kommer jag börja om med all gråt igen. Men sörja är viktigt så. Dessutom har jag VÄRLDENS osmidigaste föräldrar. Jag bor inte där längre flyttade för 3 år sedan, men jag begravde Maja & Luna ute hos dom eftersom det finns en skog där. Efter all gråt och strax efter maten så börjar min lillasyster att berätta om hur man gör ett humlebo, hon hade gjort ett i skolan nämligen. Hon berättar att man gärna ska använda sig av ett gammalt sorkbo för att humlor gillar deras lukt och det blir större chans att just humlor flyttar in då för det blir så inbonat. Det lät ju mysigt! Då säger min SMIDIGA far: "Ja annars hade du ju kunnat tagit de två sorkar som vi nyss grävde ner i trädgården... ha ha ha" Alla blev tysta och tittade på mig. Jag tittade på honom, på mamma (som log och fnissade då han sa det), på honom och gick ifrån matbordet under tystnad. Jag förstår inte hur man kan bete sig så... Han bad ju förstås om ursäkt för det är ju "så typiskt mig, förlåt gumman" osv... Men han ska vara vuxen? Jag är så jävla glad att jag inte bor där längre. ... jag behövde få ur mig detta. ## Comment 7 Author: Engagera #5 Ja jag är verkligen tacksam för den underbara tid jag hade med dom. Mina älsklingar! :') Ibland tror jag till och med att dom rör sig i buren. Måste ta itu med det alltså annars kommer jag bli knäpp. Tur ändå att jag har 2 bebisar fortfarande i en annan bur. De hjälper mig verkligen igenom detta :) ## Comment 8 Author: Lamina #6 Det kan vara svårt för vissa att förstå hur mycket man älskar sina djur, för dom är det _bara_ en råtta. Min pappa brukar gör likadant, fast han skämtar mest hela tiden, vare sig dom är döda eller levande. Jag har lärt mig att inte bry mig helt enkelt... ## Comment 9 Author: Engagera Mm, han är jämt sån också. Både han och mamma. Men man tycker ju ändå att en viss gräns borde vara tydlig när man sitter mittemot med så svullna och ömma ögon av allt gråt så ögonlocken ser ut som falukorvar. I dont get it. Jag sa till min sambo att om han märker att jag börjar låta som dom så får han skjuta mig, eller bara säga det "Du låter som din far/mor". Fy fan för sånt alltså.